Allt fixar sig. 🌺 Allt som hander oss, pa gott och ont, loser sig alltid i slutandan. :)

tack för din ord. men det känns verkligen som att min värld rasat samman. jag har blivit förbjuden att vara med han och hela min familj är i kaos. finns det någon som kan läsa av såna här situationer. någon som kan se in i framtiden eller bara hjälpa mig?

Jag kan inte se in i framtiden men jag ar en god lyssnare och brukar stotta andra valdigt ofta. Om du behover prata av dig sa ar det bara att skicka ett PM. 🌺

tack så mycket för din vänlighet. Det är bra och skönt att veta att du lyssnar

Det gor jag sa garna sa! 🤗

Är du beroende av din familj? Ex bor hemma, har bra kontakt etc.
 
Jag tycker ingen har rätt att bestämma över någon annan. Det är kränkande och invaliderande. Speciellt familjer har en tendens att se fyrkantigt på saker för att de själva blivit uppfostrade på ett visst sätt. Det kommer alltid finnas de som har åsikter om precis allt, men låt det rinna av dig.

Stå på dig för din egen skull.

tack så mycket för ditt svar. jag bor själv men har under hela min uppväxt lyssnat på mina föräldrar. Detta "hat" som finns mellan dessa länder och religioner har under flera flera år funnits där. jag själv är uppvuxen i sverige och har fått en annorlunda syn på det hela. har vänner som blandar sig helt ich håller och jag tycker det är fint att ta del av olika kulturer så som mat och traditioner. 

jag och min kärlek träffades när vi va 16 år gamla. vi visste inget om det förbjudna men ju längre tiden gick så förstod vi att det kommer bli problem men detta gjorde på nått sätt att vi blev tajtare. vi hade vårt band. 

nu sitter jag själv, utan honom och mår väldigt dåligt:/.. mina föräldrar har under hela min uppväxt varit de mest fantastiska föräldrar och de är därför jag mår så otroligt dåligt eftersom jag vill de inget ont :(

Men varför är det förbjudet?

Jag hade följt mitt hjärta och hoppats mina föräldrar så småningom accepterat mitt val. 
Jag hade inte förväntat att de skulle förstå, och jag hade räknat med att de skulle klippa kontakten ett tag men ändå hoppats att deras kärlek för mig hade övervunnit deras syn på detta "förbjudna" som du talar om.

tack för era svar.

vårt förhållande är förbjudet pga religion och hatet mellan länderna vi kommer ifrån. det är många som säger till mig att jag måste våga ta risken. men om man har haft föräldrar som ställt upp för en  hela livet och varit helt underbara är det svårt att svika dem så. medans istället sviker jag min kärlek och mig själv. jag är i ett så stort dilemma. var kommer livet föra mig? hur ska jag klara av detta? hur ska jag kunna gå vidare fast jag inte ens klarar av tanken av de bara. ohh :(

Usch! Jag lider verkligen med dig, en av mina vänner som är muslim har träffat en svensk kille som hon så gärna vill vara med men hennes familj förbjuder henne. De säger attt hon måste ha en muslimsk kille. Hon är 23 år och en vuxen kvinna men känner endå att hon ska "lyda" och att de faktiskt har rätt även om hennes hjärta brister. Vet inte vad jag ska säga… för jag har förstått hur svårt detta valet är när religionen är en så stor del av ens liv. Att ge upp sin kärlek för att ens familj säger att det är fel, kan man leva med det sen? Men att offra sin familj för kärleken… hur lever man med det?! Tror du att du skulle kunna berätta detta för dina föräldrar, på något sätt…kanske kunna förklara att kärleken funnits där så länge, sedan ni va så unga "och inte visste bättre" Jag hoppas bara att du tar det beslutet som du i långa loppet kan vara lycklig över. Kram!!

Jag har berättat för min familj och dem förbjuder detta helt. Att se minauunderbara föräldrar må så här dåligt dödar mig men att se min kärlek må skit dödar mig också. Jag vet inte hur jag ska klara detta. Min rädsla är om eller när han kommer gå vidare i sitt liv. Jag kommer kollapsa. Jag vet att det är många som är i detta skitet. Jag vet att mina föräldrar vill mig väl men jag vet verkligen inte vad jag ska göra mer… Hur har din kompis gått vidare? Träffar hon fortfarande sin kärlek? Hur länge har de varit tillsammans? Tack för ditt svar