Alltså risken med det här är ju att ni kommer att skrämma upp varandra. Du vet en hör eller ser eller känner nåt och så smittas det. Och till slut är det bara järnspöken kvar och det blir ju inte så trevligt. Dessutom tycker "riktiga" andeväsen inte om att skrämmas så då lär de hålla sig långt borta. Men du kan ju om du har kameran med dig och inte gör något väsen av vad du gör, fota lite här och där och se om det fastnar nåt. Ett litet tips från mig.

Kram Anki

Tack för svaret!

Ja det finns ju en risk för det, men vi kan försöka prata innan om att om vi hittar/ser/känner någonting så ska vi inte skrämma upp varandra, skriva, springa eller något, om någon blir riktigt rädd så kan denne gå tillbaka till rummet eller liknande.

 Men en fråga, ska man vara rädd för någonting, och om man ska det, vad kan hända? Vad ska man göra för att hindra att detta händer?

Men om vissa kan få tag på "riktiga" andeväsen, hur gör man då? :)

Och ska det vara mörkt?

Jo, och är det okej om min kamera (system) låter lite?

Nej du behöver inte vara rädd för någonting alls när det gäller andevärlden. Det du däremot kan vara rädd för är just att det kanske blir hyseri och ni skrämmer upp varandra (hjärnspöken) brukar jag kalla de då Och då kanske rädlsan gör att du stänger av för lång tid framöver och det är ju onödigt. När man heller inte är van med andevärldens energier som ofta är väldigt starka kan man också bli rädd eftersom man inte förstår vad det är man upplever. Eller vem det är man känner av De kommer själva när de känner att det är dax för dig att få kontakt och de vill som sagt inte skrämmas Rädlsan kan i sig göra att man börjar må dåligt och du vet inte heller hur stabila dina vänner som är med dig där är Så mitt råd är att inte försöka jaga eller leta efter dem. De kommer själva när du är mogen för det.

Kram Anki

Om du nu skulle känna närvaro där på gården när du åker dit så prata med känslan. De hör dig. Om det känns obehagligt så säger du bara att " det här skrämmer mig"  eller " jag är inte mogen för det här ännu" så kommer de att hjälpa dig Ta det bara lugnt det finns ingenting som kan skada dig förutom dina egna rädslorJag för står att det är spännande och att ni är nyfikna det är helt normalt. Men försök ha någon med dig som är insatt i det här, så du får veta vad som händer hela tiden. I stället för att exprimentera med dina vänner som troligtvis inte har en aning om de här sakerna. Och jag vet att jag låter jättetråkig nu Men det är mitt råd till dig Du gör förstås som du vill i slutändan

Kramis Anki

Jo det vi är ute efter är något form av "bevis" eftersom det är sista gången vi får vara där, vi i 9:an. *S*

Nej jag har ju ingen aning om hur mina kompisar är, dom är nog inte sådär jätteintresserade utan ser det väl mer "spännande", som du sa, än jag. Jag gillar att läsa och ta reda på mer genom program och så, det skulle jag inte kunna tänka mig att dom gör. *S*

Men jag kan prata med dom innan.

Nejdå du låter inte alls tråkig, bra råd var precis vad jag var ute efter!

Men det här med känslor, får man bara fråga hur man pratar med dom? *S* Alltså ska man prata högt, ska man tänka i meningar, ska man "skicka" någon känsla tillbaka, eller hur ska man göra? Går det att prata "tyst" via tankar eller måste man använda rösten? :) Tänkte bara på skeptiska personer runt omkring. *L*

Jag tror jag vet någon som är insatt i ämnet, ska fråga den personen.

Du pratar precis som vanligt! Den enda skillnaden på dem och oss är att vi har en kropp och dem har de inte. Så prata precis som du skulle göra med mig om jag stod och stirrade på dig *skrattar*. Om man känner att någon tittar på en så hälsar man förstås eller hur Och man beter sig respektfullt precis som man gör när man träffar en vän eller någon annan mänsklig person.

Skoj! Hm, hur vet man att anden kan svenska? *S*

De kommunicerar med våra tankar så de förstår Så du behöver inte prata högt *fniss* så de andra tror du blivit tokig*skrattar*

Hah, jasså *S*

Tack så mycket för hjälpen!

Nu var vi där förra veckan, och det hände absolut ingenting, fast i och för sig så blev det inte mycket till letande för vi hade annat att tänka på - och så blev det Fredag och dags att åka hem… *S*