Så här ser platsen ut från ovan. Bilderna togs vid pilen.

Om någon seriöst intresserad vill titta närmare på huset lämnar jag gärna ut adressen (Det finns i göteborgsområdet). Det står en container på utsidan sedan en tid, så husets dagar kan vara räknade.

Huset står kvar, och brytningseffekterna (?) tycks fortsätta att "spöka" i dess närhet. ( trappan på ovanstående bilder är belägen längst t.v. på nedanstående bild, tagen i förrgår.)

Det är liksom sorgligt tycker jag med gamla övergivna hus. De står där och förfaller, växtligheten tar tillbaka, det regnar kanske in och huset börjar sjunka ihop. Någon gång har det bott människor där, med allt vad det innebär.

Undrar om det inte är det sorgliga i förfallet och det förgängliga som gör att man tycker de ser spöklika ut.
För jag kan inte förstå varför det skulle "spöka" mer i övergivna gamla hus än bebodda gamla hus?

#4 Jo, det är säkert så! 

Ett litet tips: om man googlar på övergivna hus och sedan klickar på "bilder" får man upp en massa gamla hus med karaktär. Själv kan jag sitta och titta länge på dem och fundera över deras historia.

#5 Hej! Kollade lite på google. 🙂

Det finns böcker också, inte om hus men platser:

http://www.bokus.com/bok/9789185507146/overgivna-platser/

De verkar vara slutsålda men finns att låna på bibliotek. Fina bilder!

Instämmer med dig om att gamla hus har karaktär.
Det är som om de fått del av de som levt sitt liv där, barn som lekt, gråtit och skrattat, kärlek och sorg, arbete och helg, allt det där vardagslivet som passerar utan att man just då tänker på att det är livet.
Man brukar ju säga att det sitter "i väggarna"….

Men inte spöklikt för att det är övergivet….

#6 Håller förstås med! Men det där med "spöklikt" är det faktiskt du som tar upp - jag har aldrig påstått att huset på min bild är spöklikt. Däremot så slumpar det sig tydligen så att det blir diverse konstiga effekter i kameran när man plåtar det. Dessa kan säkert förklaras var och en i tekniska termer.

Sedan är det ju en annan sak att knarrande golv i gamla hus och fladdrande gardiner genom utslagna rutor kan få även "det snällaste hus" att verka "spöklikt".

Övergivna hus och platser är spännande, oavsett om de är spöklika eller ej. Jag har köpt ett par av Jan Jörnmarks böcker, och läst dem med nöje. De skildrar ju inte minst ett stycke industrihistoria som är på väg att förfalla.

#7 jag har aldrig påstått att huset på min bild är spöklikt.

Nej, det menade jag inte.🙂 Men det är vanligt att de beskrivs så, i allmänhet. 

Kul att du läst Jörnmarks böcker! Vad bra det är att någon förevigar med kameran det som annars snart skulle vara glömt!

Bra att du följt upp bildtråden med nytt foto!

#9 Jag passerar det där huset då och då, och ibland har jag kameran med, så det kanske kan bli ytterligare något. Någon gång borde man väl kunna få en bild utan störningar…

😉

Kan bara berätta att huset nu håller på att rivas. Det sista kortet på trappan ser helt normalt ut…

Smuts på linsen som syns i motljus är min gissning. Men jag tror absolut på andar och energier så avfärdar det inte som smuts för att vara en skeptiker! :-P

Eftersom tråden lever än så kan jag väl berätta att husets saga slutade med att de sista resterna brann, så att brandkåren fick rycka ut.

11# Nja, smuts är det nog inte. Min teori är att det var fuktpartiklar från ett rinnande vattendrag på andra sidan vägen som framkallade brytningsfenomenen.

Första bilden ser jag en ung kvinna som går och läser i en bok och ser upp mot himlen, som att hon ber om att bli fri från något.

Hon har brunt långt hår som går ner mot axlarna, över skuldrorna och det har korkskruvar, och hon har en "hästsvans" formad av ca halva håret som "faller ner"

Klänningen hon bär är vit, lång, ner till fötterna och hon är barfota, ser ut som att klänningen är ett nattlinne och den har knäppning med veck framtill vid bysten.

Jag får ingen kontakt med henne, troligen är det en återkommande energi som har fastnat i tiden, och som bara finns där, likt ett minne.

Har dock lite svårt att se att fukpartikkar ger brytning med samma mönster och mellanrum, smutsig lins tror jag. Tråkigt att huset har brunnit ner 😕

#13 Låter intressant! Kanske skulle man kunna hitta henne med hjälp av kyrkböckerna, men det känns lite krasst. Jag låser mitt minnes dörr av huset med din bild på näthinnan.

#14 Kameran var ganska ny med ett välutvecklat automatiskt linsskydd, och jag tog åtminstone ett tjugotal bilder i annan miljö mellan de två bilderna, men bara på dessa syntes fenomenet. Borde inte smutsen ha synts även på övriga bilder i så fall?

Det som brann var bara ruinerna, huset var så gott som färdigrivet (se#10).

#15 Nej, inte om ett exact ljus i en vinkel ☺

#16 Ja, då säger vi så…