Vilken fin dikt, Yvonne! Det märks att den person du skriver den till betyder väldigt mycket för dig. :)

Kram!

Tack Tuvstarr! Nu är det din tur!

Kram!

Tid läker inte alla sår

Jag vill verkligen se in

i dina ögon igen,

de enda som sett rakt igenom

och träffat hjärtat.

Jag skulle ge upp all lycka

om alla tårar jag tog på mig

fick falla i din päls,

sorgen skulle inte vara så svår då.

Och kan jag nu inte

få tillbaka dig

hur jag än försöker

så skulle jag kanske

kunna andas lite lättare,

bara jag visste att du väntade där

med dina varma ögon

och lät mig hålla om dig igen.

#2 Skall försöka…Hmmm

HEPP…här kommer lilla jag med mitt hopkok…

" Idag är allting bara skit!

Tänker,tänker jätte febrilt! 

Humöret sjunker sakta ner!

Svarta ploppar framför ögonen jag ser!

Dom blir bara fler å fler!

Kanske skulle lägga mig ner!

Ack å ve,vilken jädrans dag!

Imorron får det bli nya tag!

Natti,natti,på er alla!

Min säng jag hör nupå mig kalla!

Kram o sovgott allihop…

Toppenbra! En sorgsen och en rolig dikt.

Hjärtats lag

Du ska alltid följa sitt hjärta
det av ödet bestäms
En liten strimma av ljus
finns alltid i din smärta
hur svårt hjärtat än kläms

Av Susanne Strömstedt

Då gör jag ett litet försök med en dikt jag skev för ett tag sedan

Morgondans

Älvorna dansar sin morgondans

sträcker ut sig i sin dimridå

Solen har just vaknat

med sina fingrar i älvornas hår

stryker lätt, väcker försiktigt

men ber dem skynda

att gömma sina anleten

i skogens tjärn

Låter dem vakna

men varnar dem dock

för människornas galenskap

Dimman gömmer bara tillfälligt

de skogens och solens barn

där nere i tjärnens djup

Viljan att finnas till är stark

ibland solens och skogens barn

därför ses älvorna dansa

på åkrar och ängar

i ett försök att existera

inte bara i sagan

Förlåt!Så här ska det vara…

Hjärtats lag

Du ska alltid följa ditt hjärta
det av ödet bestäms
En liten strimma av ljus
finns alltid i din smärta
hur svårt hjärtat än kläms

sitter här helt tomt inuti.

undrar vad det av mg ska bli

känner mig tung gör ont i mitt hjärts

allt jag kan känna är smärta

så mycket att bära på

ständigt går jag trippande på tå

klumpen min mage, smärtan i mitt bröst expanderar

känns som om jag snart exploderar

går som i trans

borde ge livet ännu en chans

har försökt med det är inte lätt

vad jag än gör blir det aldrig rätt

smärtan expanderar

snart jag exploderar

livet har sin gilla gång

just som en sång

allt har sitt alut

som leken titt ut

in och ut, upp och ner

allt jag ser är folk som ler

de sägs att ögonen är själen spegel

men jag kan segla utan segel

ingen ser på mig att jag är ledsen

allt göms bakome stressen

människor på mig ser

men smärtatn syn ej när jag ler

jag går genom livet med ett skratt

men smärtan finns där ständigt, har funnits ända från start

Vilka ENORMT vackra/bra/tänkvärda dikter, jag blir alldeles tårögd..

Kram

Åh..vad ni är duktiga!! Själv kan jag inte skriva alls.Kan ju inte ens skriva rent  (som ni har märkt)  Tack för att ni,vill delge oss era,fina och tänkvärda (roliga) dikter…

Kram//molly

Min allra första hemlösa katt kom till mig och min familj 1977. Han var helt svart och fick namnet Kurre. Den katten hade en speciell talang, han var telepatisk, visste precis vad jag sade eller tänkte. Tyvärr funkade det inte från honom till mig lika bra. Sorgen efter denna ovanliga och kära katt var svår. I efterhand skrev jag en dikt om honom, eller kanske rättare sagt, till honom.

KURRE

Kurre, min älskade, svart som en natt.

Du var en säregen, underbar katt.

Du kom som en luffarkatt, ensam en höst,

just hem till oss, där du blev vårt livs tröst.

Ingen kunde som du för oss visa

din kärlek och tillit och även bevisa

att du verkligen kunde ge av din själ

för du önskade alla oss verkligen väl.

Det hände mig något sällsamt en gång,

just under en kelstund jag mindes en sång.

Några enstaka strofer ur psalm jag trott glömd,

men som tydligen ändå i minnet låg gömd.

"Oh, vilken kärlek, underbar sann,

aldrig har någon älskat som han".

Att texten på dig precis stämde in

jag kände så innerligt djupt i mitt sinn.

Nu finns du ej längre i den här världen,

men en gång i tiden vi alla styr färden

till den dimension där du just nu finns,

och då skall du veta att matte dig minns.

Jag längtar jag åter fick ta dig i famn,

få höra dig spinna, få viska ditt namn.

Få känna hur dina framben kan krama

runt kring min hals och höra dig jama.

Om man till kosmos ut kunde nå

jag önskar att du detta brev skulle få.

Jag vill du skall veta, jag saknar dig än.

Med hälsning från din egen matte, din vän. 

Det behöver ju inte vara dikter ni skriver in på den här tråden. Det kanske finns något bra ordspråk ni kan dela med er av? Eller några vackra rader ni läst på ett kort.

"Människor kan liknas vid vin; en del blir bara finare med åren, andra blir ättika." 

Kram/Yvonne

Vilka fina och tänkvärda ord ni skrivit här ovanför! Jag blir alltid lika imponerad av de som skriver på rim, hur gör ni?? Det är ju jättesvårt! Och visst mår man bra när man får skriva av sig, oavsett i vilken form.

Oh! Ni är sååå duktiga! har inte den gåvan tyvärr! Men har andra gåvor Hursomhelst tycker jag att det är en fantastisk tråd!! Vem vet vad ni kan skapa av det här!!!!! Ser fram emot flera underbara dikter från er!!!

Ljus och Kärlek Anki

Idag är första dagen på resten av ditt liv…

Älska mig mest när jag förtjänar det minst, det är då jag behöver det bäst…

Fyll på!

Medans det onda pågår så förbereder sig det goda! =)

Själen finns

Själen finns
men svårt att nå anden
Själen minns
det som runnit ut i sanden

Av Susanne Strömstedt

Åh, vad fint! Den här tråden skall jag dra ut på skrivaren och spara.

Vet ni, när jag löste korsord härom dagen stod det i en ruta "Enkel poet". Svaret blev "versmakare". Tänkte att då vet jag att jag inte är någon poet då utan en versmakare.  

Här kommer en liten dikt om lite ytligare saker.

FÅFÄNGA

Spegel, spegel på väggen där,

säg mig vem skönast i landet är.

Så börjar en saga som många har hört,

och den önskan den döljer oss alltid berört.

Vi önskar vi liksom i sagornas värld

kunde svänga ett trollspö för att uppnå flärd.

Vår eviga längtan efter skönhet och lycka,

är det som driver oss till att oss smycka.

Vi färgar vårt hår för att kunna framhäva

vår ögon- och hudfärg, men också förkväva

den förhatliga ålderns lömska små spår

utan gråa stänk uti vårat hår.

Idealen förändras i ett ständigt förlopp,

men alltid vi kämpar för att uppnå dess topp.

Man kan se skillnad i bystmått och midjor

om man jämför Zorns kullor med dagens små vidjor.

Men trots att vi fåfängt för kamp mot naturen

har vi inte alltid på vår sida turen.

Man kanske blir bitter och uttrycker avund,

fastän lyckan ej alls har skönhet som bakgrund. 

Dikten "Kyssande vind" av Hjalmar Gullberg är en av mina favoritdikter. Men ack, jag hittar den inte. Någon som kan den? Hoppas den hamnar på den här tråden i så fall.

Kram/Yvonne

#21

Är det denna?

Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind,
han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid:
du var ju en annans, blott lånad
en kväll i syrenernas tid
och gullregnens månad.

Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster en vind
sig vid om han får?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville, förstås, ej alls
i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals
i gullregnens månad.

Från din mun har han kysst
det sista av motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst
med halvöppna läppar mot hans.
Det kommer en vind och går:
och hela din världsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår
och gullregnens klasar.

(Hjalmar Gullberg, "Kärlek i tjugonde seklet")

Åh ja, den är det. Tusen tack Susanne!

För modet att våga leva

Lik daggens friskhet
ren av nattens filter
modet att våga leva
att känna
fast det ibland gör ont
så lever vi ändå,
en ny dag
att använda rätt

Av Susanne Strömstedt

Oh Susanne, har du en hel bok med dikter? Du skriver jättebra. Kort och bra också. Jag tenderar att skriva för långt. Ja, i och för sig skriver jag inte numera, utan det är gamla dikter jag lämnar ut.

ENSAMHET

Ensamhet kan vara skön

som att för möda få sin lön

Men ensamhet kan också vara

trots tvåsamhet en riktig mara. 

I ensamhetens mörka stunder

man undrar om det kan ske under.

Man drömmer om en sagoprins

som naturligtvis ej hos en finns.

När sedan tvåsamhet man funnit

man tror man på fortuna vunnit.

Trots detta kan man dock ibland

få känna ensamhetens kalla hand.

I andra stunder kan man tycka

att ensamheten är en lycka.

En stressad njuter var sekund

av avskildhet en liten stund.

Ett ordspråk som sig alltid stått

är lagom bäst i torrt som vått.

Allt är ej bara negativt,

ej heller enbart positivt. 

 "25

Den sista versen i dikten,kan ju stå för sig själv,och då blir den ju kort;

Ett ordspråk som sig alltid stått

är lagom bäst i torrt som vått.

Allt är ej bara negativt,

ej heller enbart positivt. 

Ja,jag har nyss gett ut en egen diktsamling,men dikterna jag skrivit i denna tråden finns inte med.Dom är alldeles nyskrivna för jag vill se responsen innan jag publicerar dom….

#26 Så intressant. Vad heter din diktsamling? Och kul att du presenterar ditt allra senaste här.

Vad inspirerar dig till att skriva dikter? Själv skrev jag under en mörk period i mitt liv, när allt var som allra jobbigast. Så fort jag lagt mig på kvällen kom en dikt på rim in i mitt huvud. Skrev jag inte ned den direkt var den glömd morgonen därpå. När jag mår bra kan jag inte skriva någonting!

Och du har rätt om min senast presenterade dikt från 80-talet. Varför ha med de sista meningslösa raderna? Jag tror inte att jag skulle klara att skriva en dikt utan rim, tappar liksom rytmen då.

En enda dikt har jag skrivit på varannanradsrim, men annars är det på enklast tänkbara sätt, som julklappsrim ungefär. Här är dikten jag skrev på varannanradsrim.

PROMBLEMLÖSNING

Ettusen bitar av puzzel på bordet

frammanar en känsla som gällde det livet.

Skall jag väl lyckas att pussla ihop det

så att bilder blir lika som ursprungsmotivet.

Nu får man träna upp tålamodet

när man skall hopfoga pyttesmå bitar.

Men man får ändå ej tappa modet

fast gång efter annan man åker på nitar.

Använd samma talang för att lösa bekymmer

som uppstår i verkliga livet ibland.

När sorgmodets tårar blicken din skymmer

ta då fram sin styrka, ro båten iland!

När puzzlet till sist ligger färdigt på bordet

det utgör bevis  på att inget i livet

är helt oövervinnerligt fast man kan tro det.

Man allt klarar av om man tar det för givet.

Jag tycker ni är fantastiskt duktiga på att skriva!

Jag blir verkligen imponerad!

Åh, förlåt, såg inte fotot först. "Ett maskrosbarns tankar."  Den skall jag köpa! Jag tycker du skriver underbart fint. Dina dikter går till eftervärlden.

Kram/Yvonne

#28 Hej Morsan! Ser att du kom emellan inläggen här. Har inte du någon dikt eller ordspråk du kan lägga in här? Text från väggbonader är också något som inte bör falla i glömska.

De här orden minns jag så tydligt från min barndom, där en gammal gumma som bodde i en liten omodern stuga hade en snirkligt broderad bonad på väggen. Gumman hette Sara, var kutryggig och hasade omkring i för stora tofflor. Hon brukade grädda pannkaka på sin vedspis och bjuda mig på. Sedan hade hon en trädgårdssoffa i en syrenberså. Där lärde hon mig hur man kunde vissla med hjälp av bladen.

"Små, små ord av kärlek sagda varje dag

sprida över hemmet solsken och behag". 

Så fort jag ser en bonad med dessa ord tänker jag på när jag som barn hälsade på hos Sara.

Ha ha ha har du sett väggbonaden jag har i mitt fotoalbum??

Titta där, jag ska inte lägga in den här för den är INTE rumsren.

Kram

You looked at me and I begin to melt.
Just like the snow in the sun.
So let me tell you this.
I love you in a place where there's no space or time
I love you for in my life you are a friend of mine
And when my life is over
Remember when we were together and wait for me.

 
Everything changes but beauty remains

Something so tender

I can't explain.
It's almost that feeling that we met before.
I know in my heart and mind
That no matter what I do,
I cant do anything more fore you.

I look at you looking at me

Feels like a feeling meant to be.
After tonight? Will you remember?
The love that I feel fore you and
the sorrow in my hart?

After your time of wand'ring

Along this world.

There will be many voices calling

Mine will say, "I dident mean to kill you".
I am scared to let you go.
Whispering through your eyes you never said a word
But something said…(your heart's safe).
And it doesn't matter who you happen to meet
You'll forever be…(a sacred part of me).

I don't wanna sleep tonight, dreamin's just a waste of time.
Hard to be sure. Sometimes I feel so insecure.
I wish I could give life to you…but
Love is all I have to give.
Sometimes when I'm down and alone

I feel just like a child with out a home

The love you give me keeps me hangin' on.

Gonna take some getting used to….
I'm twisting, I'm turning  And it's burning
In one day…
You'll feel my emotions, If you look in my eyes.
If you only knew, What I feel for you.
How hard this is fore me.
To dig youre grave and throw youre ball at the same time.
If you only knew, What I feel for you.

There was a time, that I just thought
That I would lose my mind.
You came along and then the sun did shine.
Whye cant I get you right?
What have I done wrong?
I've tried to understand the best I can.
But it dident help you at all.
Well, I guess I'm not that good anymore.
I couldent get you right.
And I know when you die, you'll be on my mind

And I'll love you - Always.

I watch her lyin' in bed asleep

And I thank my lucky stars

For every second she's here with me.
Sometimes we fight and I don't know why

But no matter what she believes in me.
And I thanks her trust whith death.

Inside my skin

There is this space

It twists and turns

It bleeds and aches

Inside my heart

There's an empty room.

Well I may be dreaming but till I awake

Can we make this dream last forever.
It's a memory I will live with

All of my life.
So please let me dream forever.

I will miss you Busan

Hur kan man någonsin vara beredd?
Jag fick låna en ängel
som spred sitt ljus i mitt liv
med varje andetag.
Du togs bort från mig alldeles för tidigt.
Du gav mig allt!
Jag fick låna en ängel för en stund

Du lever kvar i mig.
Nu och för alltid kommer jag att minnas dig.
Din mjuka päls, dina vakna pigga ögon.
Ditt sätt att trösta mig när jag är ledsen,
hur du lade dig i mitt knä, slickade bort mina tårar.
Hur du lade din tass i mitt knä, medans ögonen sa att det ordanr sig.
Jag finns ju här!
Till och med när jag beslutade att ta bort dig, tröstade du.
Jag grät, och du tröstade.

Nu är du borta, och jag har nog aldrig sörjt som jag gör nu.
Men ingen finns här att trösta mig.
Ingen som kommer och slickar bort mina tårar.
Ingen som säger att allt blir bra.
Ingen som lägger sig i mitt knä och kramas.

Jag har mist så mycket mer än en hund i dag.
Jag har mist dig! Du mammas lilla hjära.

Älskar dig nu och förevigt.
Min enda tröst är att du nu får vara med Kiara igen.
Henne älskade du, även om det inte var som din kärlek till mig.
Och jag hoppas vi syns snart.
För jag lovar att jag kommer att hämta dig vid regnbågsbron.
Bara vänta på mig där.

Kram matte

Här kommer min dikt till min systerdotter, som inte fick ta sitt första andetag…Hon dog i mammas mage i 7:e månaden. *snyft*

I ett andetag….

Du fanns i våra liv en kort ögonblick,
Inte ett öga torrt vi fick.
Lilla Hanna vi minns dig än,
Fastän tiden går fort lilla vän.
Hur kan man glömma ett liv så kort,
Som borde fått stanna och inte kastas bort?
Ett minne så vackert du är nu tösabit,
Ibland vi stannar upp o tänker tillbaka dit.
En tår av saknad vi fäller för våran änglaflicka,
Men vi vet att du har det bra nu o kan på oss ned blicka.

från moster Maria till Hanna Willhemina…

Två människor blickar ut genom samma fönster-dena ena ser smutsen,den andra ser stjärnorna.

Vad ser du?

En låt som jag gillar med fin text kan lätt bli en dikt :)

The world seems not the same,
though I know nothing has changed.
It's all my state of mind,
I can't leave it all behind.
I have to stand up to be stronger.

I have to try to break free
from the thoughts in my mind.
Use the time that I have,
I can't say goodbye,
have to make it right.
Have to fight, cause I know
in the end it's worthwhile,
that the pain that I feel slowly fades away.
It will be alright.

I know, should realise
time is precious, it is worthwhile.
Despite how I feel inside,
have to trust it will be alright.
Have to stand up to be stronger.

Oh, this night is too long.
I have no strength to go on.
No more pain, I'm floating away.
Through the mist I see the face
of an angel, who calls my name.
I remember you're the reason I have to stay

#33 Åh, kära Åsa, jag lider med dig. 

Så mycket fint ni skrivit.

Och Galdra, vilken bra fråga! Jag lyckas nog se stjärnorna genom smutsen.

Kram!