Hej, En del skulle nog säga "tankeöverföring" men jag vet inte vad jag själv vill kalla det. Jag känner igen det där själv, och många med oss (är nog ganska vanligt) speciellt när det gäller anhöriga eller vänner, man bara vet vad de ska säga, men så är det personer/situationer man inte känner till, men bara vet ändå. Någon form av att omedvetet känna in vad som ska ske, inte att sia framtid eller läsa tankar, men kanske intuitionen?

Det du först behöver lära dig är att skilja på vad som är dina egna respektive den andres tankar. Det kan nämligen vara precis tvärt emot det du skriver. Det kan vara så att du tar emot den andra personens tankar och tror att det var du som hade den ursprungliga tanken.

#1 Det kan ju vara så att det är intuitionen, men det känns liksom på något sätt som det är någonting annat. Med tanke på att det ju handlar om andra personers tankar, menar jag. #2 Så du menar att det i det första exemplet inte var min egen tanke, utan att jag tog emot min väns? Det måste väl i så fall betyda att jag på något sätt läste hennes tankar? Eller tar jag bara emot dem? Vet du något om hur sådant fungerar?

#3,

 det kan ha varit såväl din väns tanke som din egen. Det enda sättet att avgöra vem det var som var först förstår man först när man kan skilja på om det är den egna eller den andras tanke.

Det stämmer att det sker en djup samstämdhet mellan två personer när information utväxlas på ett väldigt högt utvecklat kommunikatioriskt plan. Dvs på samma våglängd.

När jag arbetar med klienter är detta ett för mig nödvändigt verktyg att ha tillgång till. Mina klienter kommer till mig för att lösa problem. Det här verktyget gör det möjligt att läsa av en såväl plats, person som egenskap. 

När orsaken till varför någonting inträffar är känt blir en lösning möjlig.

Så svaret på din fråga är, ja jag vet hur det här fungerar.

#4 Jag måste erkänna att jag är lite förvirrad nu. Så du menar att jag kommunicerar med personer på en högre nivå än det fysiska talet? För detta har ju inte bara hänt med vänner, utan också med personer jag aldrig tidigare träffas. Du får väldigt gärna förklara lite hur detta fungerar, om du har möjlighet? Till exempel, hur vet man vilka tankar som är ens egna och vilka som inte är det?

#5,

jag vet inte hur det fungerar men jag vet att det fungerar.

Låt mig ge dig ett exempel på hur jag arbetar.

En kliet kommer till mig men en önskan om att lösa någonting. Det kan exempelvis röra sig sig om panikångest.

Det existerar alltid en orsak till varför ett symptom uppkommer. Någonting har hänt, frågan är vad.

Tänk dig att alla människor har en historia och att det är möjligt att läsa den historian som en bok.

I boken finns det information om allting som någonsin inträffat i en persons liv.

När orsaken till varför någonting inträffar är känt är det möjligt att göra någonting konkret av "problemet" i nutid.

Det är så jag arbetar. Jag har lärt mig att identifiera orsaken, därmed har jag hittat pusselbiten till hur ett problem som andra metoder anser svårtlösta eller omöjliga. De är inte svåra eller omöjliga om man skiftar perspektivet. Det är det jag gör, skiftar mitt perspektiv.

När jag arbetar med klienter händer det att jag fångar upp deras "tankar". Jag kan svara dom innan dom hinner sätta ord på tanken. Då tittar dom på mig och ibland ställer dom en fråga liknande, hur gjorde du det där?

Jag vet inte hur jag gör det där. Jag vet att det fungerar.

Där är såhär jag skiljer på om det är min egen eller den andras tanke.

#5,

reflektion 2 på samma fråga.

När det gäller om det är din egen tanke eller om det är den andras som kommer upp har jag inget bra svar på.

När jag arbetar med klienter är det enkelt att skilja på om det är jag eller klienten.

När jag talar med en person i ett vanligt samtal har jag ännu inte lärt mig att skilja på om det är min egen eller den andra personens tanke som var först.

Det här gäller även när jag möter personer jag inte träffat på bra många år. Då har personen dykt upp i mina tankar bara några dagar innan vi träffas. Innan den tanken har jag inte tänkt på eller sett personen på flera år. Även här sakar jag kunskap att svara på om det var jag eller den andra som hade den första tanken.

Jätteintressant att höra era tankar, är själv väldigt intresserad av parapsykologiska fenomen, om man nu vågar sig på en sådan normativ term med tanke på att jag är kluven om något sådant existerar annat än som medvetandets tolkningar av vad det undermedvetna registrerar genom sinnena. 

Jag upplever detsamma med människor jag känner väldigt väl, och det tänker jag på när jag läser BonaDeas inlägg, där berättelserna verkar kretsa kring BonaDeas vänner. Jag har en partner jag är väldigt nära och vi har hängt ihop, levt ihop i snart tio år. Jag och min partner upplever ofta att vi tänker och säger samma saker, gör samma associationer. Jag tänker egentligen inte att det är märkligare än att man flyter ihop och anammar varandras världsbilder och språkliga mönster (där språket kan tänkas ha betydelse för hur man tänker och ser på världen). 

Allhealing, du skriver ganska kort om hur du arbetar och vad som faktiskt händer så utifrån vad jag läser får jag inte en särskilt djup bild så därför får du ta vad jag skriver med en nypa salt. När jag läser vad du skriver så för det tankarna till vad jag läst i Henrik Fexeus böcker om tankeläsning, där han hävdar att genom att träna upp (vissa är ju dessutom födda med en skarpare förmåga att ta in andra människors uttryck och känslolägen) vårt medvetande i att tolka andra människor, deras röster, ansiktuttryck, förändringar i ögonen, gester och hållningar faktiskt kan läsa andras tankar mer eller mindre grovt. Självklart är det väldigt svårt att förstå exakt ordagrant vad folk tänker, men det går att grovt förstå känslor, till och med om de tänker på minnen, om de är i nuet om de tänker i bilder, ljud om känslor eller resonerar med sig själva. Tror du att det kan finnas en möjlighet att du faktiskt är extremt skicklig på att medvetet läsa andra människor och att det inte är en fråga om direkt "överföring" av tankar? 

Vänligen

/Varg

#0 "Så jag undrar om någon har en förklaring på det här? Det kan väl omöjligt vara så att jag kan läsa tankar?"

Nej, det kan du antagligen inte. 

Mer troligt är att det beror på tillfälligheter och att det du uppfattar som väldigt osannolikt egentligen är ganska sannolikt.

#8, Kan han även göra det utan att se personen framför sig? Dvs på distans? Kan han även på avstånd utan att aldrig ha träffat personen ifråga och upprörande någon vetskap alls annat än att personen existerar i nutid eller har levt men nu är död? Och att länken till den som ska analyseras är att en tredje person, vem dom helst, oavsett om även den personen är för mig okänd och enda kontakten är över telefon eller sms eller epost. Dvs att jag inte vet vem länken är som "tänker" på den jag ska analysera?

#10 Nej det kan han inte, då skulle han nog vara superman. 

Kan du det?

#11,

all information existerar. Det är inte frågan om att vara superman. Det är en frågan om vilket perspektiv man gör betraktelsen från. Dvs vilken perspektivförståelse man använder sig av när man definierar det man kallar verklighet.

Ja, jag arbetar på det här sättet.

#12 Vill du förklara "perspektivförståelse"?

Jag blir nog inte så mycket klokare på det här, känner jag. Nu är jag mest förvirrad. Det är ju en stor möjlighet att det är så som #9 säger. Men jag ville ändå undersöka mer och se om det kunde vara någon del i min såkallade mediala förmåga. Men som sagt blir jag inte mycket klokare på det här. Tack för era svar, jag uppskattar det verkligen!

#12 Jo jo visst, så måste du ju vara. Det är uppenbart att du och min källa förmodligen har skilda grundläggande världsbilder, eller bara valda skilda perspektiv, det vore ganska enkelt för Fexeus att hävda att han faktiskt läser tankar med några medel bortom sinnena, vilket han också ibland gör som en ploj eller show-grej. Däremot så hävdar han inte detta om han ser till helheten av hans arbeten.

Detsamma är sant för den brittiska illusionisten Derren Brown, som är oerhört skicklig på att läsa av folk och få information utan att de uppfattar den exakta processen, vilket får det att framstå som tankeläsning eller en kontakt med andra dimensioner eller sidor eller vad man nu vill kalla det. Men även han menar att detta är något som är möjligt utifrån skicklighet och övning, användande av sinnena.

Det är intressant som du skriver, och jag tror absolut att det har att göra med vilket perspektiv man antar, men jag menar, då skulle man ju kunna göra allting sant bara man hade rätt perspektiv 😉 (och javisst, jag tror att det finns en objektiv verklighet oberoende av tolkaren) Frågan blir ju då, tror du att du skulle tolka ditt arbete annorlunda i fråga om vad det egentligen är som sker om du antog ett annat perspektiv? Vad är det egentligen för typ av information du kan "ta in"? Kan du inte berätta mer om exakt hur det går till och detaljrikedomen i informationen du tar in och exakt hur träffsäker den är enligt de klienter du har? 

Tycker fortfarande att vad du sysslar med är inlindat i mysterium utifrån dina korta beskrivningar.

#14 Nej, vi är inte klokare, men så är det en väldigt svår diskussion.

Är fortfarande intresserad, likt jag skrev där ovan, jag har upplevt något liknande med människor jag är väldigt nära. De människor du "tar in", eller vad jag ska kalla det, verkar alla vara dina vänner. Kan detta vara så enkelt att du har lika sätt att tänka och handla och ni har flutit ihop en aning som personer om ni umgås mycket? Ni har anammat varandras sätt att, tänka, tala och handla och säger och gör likadant i vissa situationer ni delar?

Jag kallar inte detta tankeöverföring.

Utan detta är att läsa av ngn intuitions mässigt precis som man läser av ngn när man spår och siar.

Du läser inte av personens tankar utan du läser av personens energi  och dennes persons själ/ande så inte hjärnan och anden du läser av.

När du läser av ngn annan person så använder du dig av din egen intuition eller man kan säga din egen själ/ande.

Precis som när du pratar med en ande som lämnat den fysiska kroppen-

Så kan du ha samma samtal med din egen ande i din egen kropp och som kan ge en enorm information om tex en person du möter både vänner och helt okända mäniskor.

Din egen ande har en enorm kapacitet till och med större en anden som lämnat en fysisk kropp.

Det är vi själva som kan träna upp denna kommunikationen med vår intuition / egna ande/ själ olika namn på samma sak.

Men tänk på att det är även din egen skyldighet att kontrolera denna förmåga.

Det är oetiskt att läsa av andra mäniskor och deras inre och deras hemligheter.

Så något  som är absolut förbjudet att göra utan att ha denna persons medgivande till detta.   

Får säga att det är fruktansvärt kränkande att läsa av ngn utan att ha detta medgivande från personen.

När man märker att man får till sig saker om en annan person på detta sätt så får man stänga ner och berätta för sitt eget inre.

Stopp och belägg för det är inte meningen jag ska få denna information om min kompis eller om snabbköpskassörskan.

Så detta är det första man måste lära sig att hantera när man utvecklar sin medialitet.

Hur man hanterar sin medialitet när man ska vara öppen och läsa av en annan person eller när man ska vara stängd och inte läsa av ngn annan person.

För detta är något vi själva bestämmer och hanterar och som sagt vad fruktansvärt oetiskt att läsa av någon person utan att den gett sitt medgivande till det.

Detta är ett betydligt större övertramp en att läsa ngn annans dagbok.

Lasse

#13,

Magi-cat

du bad mig förklara ordet perspektivförståelse.

---

Om det brinner i ett höghus och du efteråt eller under branden frågar fyra åskådare om deras version av händelsen får du fyra olika berättelser av ett och samma händelseförlopp genom respektive persons förmåga att återberätta det de uppfattat. Ställer du dom i var sitt hörn av byggnaden blir vinkeln givetvis avgörande för vad de ser.

Det idag normala sättet att återspegla information utgår från den upplevelse man har med sina såväl sinnen som känslor. Verkligheten man gör betraktelsen inom är det vi med våra fem sinnen klarar av att betrakta, dvs rummet. Där rummet är tredimensionell. Känslor är inte fysiska ändå ritar vi upp bildbeskrivningar av dom med tredimensionella ord. Språket vi använder oss av begränsas av människans 3D sätt att tänka. Låt oss kalla det här sättet att betrakta verkligheten för det som sker inom boxen.

Det här är ett sätt att definiera verklighet på. Dvs, det här är en form av perspektivförståelse.

Kvantfysik ryms inte inom den här förklaringsmodellen. Ändå existerar den. Kvantfysik existerar möjligtvis inom boxen samtidigt som den existerar utanför boxen.

Verkligheten utanför boxen är precis lika sann som verkligheten innanför. Bara för att man från ett perspektiv inte förstår eller klarar av att överblicka det man än inte greppat betyder bara att man ännu inte har det perspektivet.

Det är det jag menar med perspektivförståelse.

#14,

BonaDea,

jag ber om ursäkt eftersom jag får känslan av att tråden svävar iväg från din grundfrågeställning.

Om det är ok för dig så fortsätter jag svara på de frågor andra ställt. Annars få den som så önskar ställa de frågor de önskar svar på i nya trådar.