Obehag
Hej alla,
jag tar steget in hit och hoppas få svar. Sedan jag kan minnas så har jag alltid kännt mig iaktagen, fast det finns period när jag inte känner mig det som nu ex.
Ibland när jag känner mig iaktagen har jag inte alls reagerat på det, haft en lugnande känsla och inte brytt mig så mycket. Någon ser varenda steg jag tar men det gör inte så mycket. Dock så är det sällan jag känner så när jag är iaktagen.
De flesta gångerna är det obehag, panik, sömnlösa nätter, rädsla. Det har tom hänt att jag rusat ur lägenheten av obehag. Detta kan pågå i veckor och då rasar hela min värld samman.
Jag har aldrig talat om detta med någon då det känns som om folk skulle sätta "sök till psyk" stämpel på mig.
Har någon varit med om liknande och vad kan det vara?
*puff*
Jag har upplevt samma sak flera gånger om, just det här obehaget. Grejen är den att ingen vill dig något illa, utan bara vill visa sig för dig. Det är ett av deras sätt att få kontakt, så att säga. Om inget annat hjälper så beslutar sig andarna för att ingripa på ett specifikt sätt för att göra sig märkbara om det är så att de ser att du är tillräckligt öppen. Det gör att man upplever obehag.
Det kanske låter dumt, men det sägs att om du högt och tydligt säger ifrån, så kan obehaget uppta. Vet ej, ej provat det men det är vad jag hört. Jag är istället mera uppmärksam på vad det är jag känner och vad det kan vara, istället för att ''dra täcket över huvudet''. Sedan jag stod ansikte mot ansikte med rädslan, så har den avtagit lite faktiskt. :)
#Fast anden borde väl känna det jag känner, dvs att jag är rädd, känner obehag och inte vill ha kontakt. Eller det kanske inte funkar så? Är inte alls insatt i det onaturliga.
Som sagt, jag har känt mig iaktagen utan att känna obehag,¨utan känner mig rofylld men det är sällan. Ofta när jag väl känner mig iaktagen så är det så obehagligt som jag beskrivit det.
Nu har jag flyttat till en annan lägenhet. Har en hund som efter 2 nätter i den nya lägenheten började morra mot den tomma väggen i sovrummet och reste ragg. Helt hysterisk blev han och lugnade inte ner sig som han annars gör när jag säger ifrån. Nu sover jag på soffan i vardagsrummet pga obehaget jag känner när jag går in i sovrummet. Jag känner mig galen. Känns som om jag borde söka hjälp… Som om jag borde knapra piller.
Jag har försökt säga "om det är någon ande här så vill jag att du ger dig av, du är inte välkommen här" det funkar för stunden men efter ett tag är obehaget och iaktagelserna tillbaka.
Så jobbigt och frustrerande. Vill inte ha det så här
Är det verkligen ingen annan som upplevt något liknande som kan komma med lite tröst?
Många gånger så kan det kännas obehagligt för att man inte vet vem det är som är med en, Fast det många gånger är en person som har stått en nära i livet som vill visa att den är med en fortfarande. Djur brukar ha en förmåga att se och höra andar på ett helt annat sätt en oss människor. Pröva att sätt dig ned och meditera när du känner närvaron och se om du kan få en känsla av vem det är som hälsar på dig. 🙂
#6 Det finns många liknande trådar här, har du läst dem? (de finns i kategorierna Andar/spöken och Upplevelser). Där finns råd och tips om hur man hanterar obehag och rädsla.
Var med om en konstig händelse förra våren..
Detta inträffade under kvällen med min dåvarande tjej. Låg med henne i sängen och försökte sova när lägenheten plötsligt "sken" upp som blixten slagit ned utanför. Varken hon eller jag hörde ljudsmällen efter åska. Kollade därför utanför fönstret, var stjärnklart och vindstilla.
Persiennerna var också neddragna så har ingen aning om vad som kan lysa upp lägenheten så mycket.
Kollade också telefonerna om någon kamera startat av misstag men nada.
"If anything can go wrong, it will." - Murphys Law
Lite obehagligt eftersom hela lägenheten sken upp precis som blixten slagit ned utanför fönstret. Även fast persiennerna var nere.. 🤪
"If anything can go wrong, it will." - Murphys Law