Kontakt med hund
En kär vän och familjemedlem dog i mars för snart tre år sedan, våran älskade schäfer hanne. Han fick en typ av cancer och hade inte ens hunnit fylla 9 år. Detta tog så hårt på mig, jag sörjer än ibland och kan gråta när jag tänker på honom eller kollar på foton med honom. Eller ex en film jag fick se sist jag hälsade på hos mina föräldrar, där man verkligen kunde se hur fin denna underbara hund var mot syrrans barn, som även han föddes samma år som vår schäfer. Jag minns att jag tog ett tassavtryck av honom sista dagen jag fick se honom vid liv… sen åkte jag"hem" till min nuvarande bostadsort 50 mil från födelsestaden och jag kunde inte närvara när de skulle ta bort honom. Detta har satt sina spår i mig. Att inte få närvara och finnas när ens älskade vän tar sina sista andetag, det går inte att beskriva den hemska känslan. Jag, som funnits vid hans sida sedan föräldrarna hämtade honom hos schäferuppfödaren. Vi fann varandra tidigt. Jag räddade livet på honom och han kan förmodligen ha räddat mitt. När han var väldigt ung hund märkte jag att han inte kom och hälsade på mig som han brukade göra när jag klev upp. Jag ringde pappa på jobbet och sa att han inte var som han skulle, pappa sa att det nog inte var något, men jag var envis och sa att han måste ringa veterinären och komma hem genast. Mycket riktigt hade han enligt veterinären svalt en farlig salva och de var tvungna att åka akut många mil ner till uppsala för specialistvård. Hade jag inte reagerat så hade hunden dött berättade veterinären, det var marginellt. X antal år senare var jag ute och gick med honom då det kom en man skrikande mot mig och pojkvännen med ett tillhygge i handen. Han skulle slå ihjäl oss skrek han, han var otroligt aggressiv. Hunden reagerade starkt, reste ragg och blev otroligt arg han med, ett monster. Vi orkade knappt med honom men drog med honom med all kraft. Mannen följde efter en bit men till slut kunde vi skakande gå hem. Mannen var ute villkorligt visade det sig i efterhand… hundens beteende var nog anledningen till att mannen inte vågade sig fram till oss sa polisen. (Ledsen för långt meddelande, jag kände bara för att berätta) Nu till min undran: hur vet man om han finns hos mig ibland? finns det något medium som kan hjälpa en?
Jag tror att det finns medium som har lättare att få kontakt med djur än andra. Men det låter ju som att ni stod arandra väldigt nära, och jag tror nog inte att han har lämnat din sida. Jag får ibland för mig att jag ser någonting ur ögonvrån, precis som att min katt springer ut ur rummet (min nuvarande katt ligger oftast i mitt knä eller brevid mig när detta händer). Och jag tror minsann att det är lilla Nisse som försvann som hälsar på litegrann. Så jag tror utan tvekan att din hund kan vara kvar, för att hålla lite koll. Har du känt av någonting, eller var du mest nyfiken? Eftersom att du vill få kontakt med ett medium som är duktig på detta, menar jag. Men som sagt, jag rtor inte att du behöver oroa dig, han håller nog koll på dig ;)
Jag tror att det finns medium som har lättare att få kontakt med djur än andra. Men det låter ju som att ni stod arandra väldigt nära, och jag tror nog inte att han har lämnat din sida. Jag får ibland för mig att jag ser någonting ur ögonvrån, precis som att min katt springer ut ur rummet (min nuvarande katt ligger oftast i mitt knä eller brevid mig när detta händer). Och jag tror minsann att det är lilla Nisse som försvann som hälsar på litegrann. Så jag tror utan tvekan att din hund kan vara kvar, för att hålla lite koll. Har du känt av någonting, eller var du mest nyfiken? Eftersom att du vill få kontakt med ett medium som är duktig på detta, menar jag. Men som sagt, jag rtor inte att du behöver oroa dig, han håller nog koll på dig ;)
Nej, jag har tyvärr inte känt av någonting alls… skulle gärna vilja göra det, dels för att få veta hur han har det, dels för att han var min själsfrände. Pappa sa till och med att hunden var väldigt förtjust i mig, att han var "min". Det var hos mig han sov varje natt när jag bodde hemma. Fick även höra i efterhand att hunden hade suttit i trappen och väntat på att jag skulle komma och lägga mig i sängen (jag bodde på övervåningen) - varje natt under flera års tid. Så gjorde han även när jag bodde hemma. Herregud, det tåras i ögonen när jag tänker på det. Fanns ingen som inte tyckte om denna hund alltså… finare hund får man leta efter.
… ledsen att jag berättar en himla massa men det går liksom inte att låta bli. Det kommer per automatik då jag har sådana starka känslor. :-\
Det förstår jag. Ett husdjur blir till slut som en familjemedlem, speciellt när det handlar om djur man har nära runt sig ofta, som hundar och katter. Jag blev helt förstörd när min kisse försvann efter 10 år…
Har du provat att meditera?
Jag känner själv att jag har upplevt att energier eller en närvaro har funnits runt mig efter att jag började med det. Jag har varit med om det innan, men bara ett par enstaka gånger.
Beklagar sorgen efter katten. :-( Javisst blir våra älskade djur lika mycket älskade och betydelsefulla som en annan familjemedlem. Jag har aldrig testat Meditation. Dum fråga kanske, men hur gör du när du mediterar?
Ingen fråga är för dum, speciellt inte när man ställer den på ett forum ;)
Jag brukar sätta mig bekvämt i en mjukare stol/soffa. Jag kan ligga i sängen på natten, men det vill jag inte göra på dagarna, om jag skulle råka somna när jag blir så avslappnad.
Jag använde mig i början mycket av Google och ÖN när jag började meditera. Sök på "Meditation" så kommer det att komma upp hur mycket tips som helst!
På Youtube finns det också guidade meditationer som är väldigt lätta att följa.
Lycka till! Jag hoppas att du får kontakt med din voffsing :(
Hej Anna,
jag vet hur du känner. Min älskade hund har också gått bort för tre år sedan och jag saknar honom fortfarande så enormt mycket. Några månader efter hans död så lärde jag mig av en slump/nyfikenhet en metod för klardrömmande. I skillnad mot vanliga drömmar i en klardröm förstår du att du drömmer och samtidigt behåller alla dina fem sinnen. Du kan inte bara se och höra, men även känna beröring, lukten, smaken. Dessutom kan man själv styra handlingen och ta sig till olika platser. En av de största behållningar från klardrömmande var för mig en möjlighet att träffa min hund igen. Det kommer aldrig att ersätta honom i mitt liv, men det känns så underbart att bara krama om honom. Och han kommer springandes så glatt varje gång jag ropar på honom i en klardröm.
Jag kör nu en kurs och lär själv ut metoden. Om du är i Sthlm så vill jag erbjuda dig att gå kursen grattis. Mer om kursen och kommande datum på www.dreamscontrol.com. Skriv om du vill gå.
Med vänliga hälsningar,
Alex
Så fin hund du hade! När min hund dog som jag eller familjen haft sen jag var liten kände jag av honom precis som många beskrivet här. I somras såg jag en kattunge som jag bara måste ha. Det låter konstigt men katten är precis som min hund. Kan själen vandra är det han. De gör likadant sover var natt vid min armhåla. Katten kommer in i duschen som hunden gjorde. Tror att själar som hör ihop letar upp varandra igen. I detta livet eller senare.
Tack för fina svar! Vad kul att ni alla verkar ha känt av era bortgångna djur. Det verkar dock som att jag inte har den förmågan. Jag har flera ggr bett om att få träffa både min hund och min mormor, men jag har aldrig märkt av nånting eller sett nånting. Jag finner det oerhört frustrerande ibland då jag gärna vill ha svar på hur de har det på andra sidan. Men om det är så att båda har funnit ro och förlikade sig med döden, kan det vara så att de helt enkelt inte finns kvar som själar på jorden? någon som har någon teori? detta känns oerhört luddigt dock eftersom det inte finns några tydliga svar eller bevis…. jag har iallafall inte fått några som helst bevis även om jag thar tron. Det räcker ju med att man nämner sådant här för folk så tittar dom snett på en… . Jag hoppas att det är som du säger kulanturbo, att själar hittar varandra igen. Det är vad jag själv tror på.