Vad var det jag såg?
Nyss hände en sak när jag satt i ett rum ensam i skolan. Jag kunde inte läsa texten jag skulle läsa, orden flöt ihop och var omöjligt att koncentrera sig. Så jag kollar rakt framför mig på en vit väg, väggen börjar nästan röra på sig. Alltså det var som vågor överallt. Jag såg suddigt också. Sen fortsätter jag kolla rakt fram och som en svag skugga visar sig. jag fortsätter kolla och den blir lite starkare, sen ser jag att det börjar lika en människa! Det var som en grå skugga och konjunkturerna på "huvudet" blev tydligare. Jag vände på huvudet för att kolla om jag bara inbilade mig men skuggan var kvar på samma ställe. Sen blinkade jag och kollade ner i bordet och när jag kollade upp var det borta. Försökte igen men då var det som vanligt igen. Det var inte obehags känsla, inte alls. Vart tom inuti och kändes som trygghet. Svårt att förklara. Förlåt om jag förklarat konstigt! Vad tror ni det var? jag kanske bara var trött och inbillade mig, men kändes inte så.
xoxo Felicia
Kan vara hjärnans sätt att göra något begripligt av det du ser.
”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”
Hur menar du? :)
xoxo Felicia
Att du var okoncentrerad och texten flöt ihop som du beskriver det. Dina ögon var trötta och faller ljuset på ett visst sätt, speciellt om man har tex astigmatism (brytningsfel i ögonen) så kan raka linjer bli krokiga. När du "ser" något fungerar hjärnan så att den försöker göra begripliga bilder av vad du ser. Ju mer kreativ din hjärna är ju mer kan man läsa in i linjer, vågor och skuggor. Bara en teori, men det var vad jag tänkte på.
”När Hjärtat och Sinnet är i balans… Då är allt möjligt”