Äntligen!
Har äntligen hittat sidan där man inte blir utskrattad för saker man har sett. Är ny på denna sida men känner att här kan jag berätta om saker jag sett och kanske kan få en förklaring eller lite hjälp till att förstå.
Det är en lång historia men jag ska försöka göra den kort. Min pappa har sitt familjehem kvar och det är från 1825. Ingen har flyttat ut utan generationerna har avlöst varandra. Både min mamma och jag kan känna när vi är där ett "motstånd". (Min farmor var väldigt bestämd vad det gällde förändringar å så)
Jag satte mig ner där det kändes som jobbigast och sa rent ut att " du får välja, antingen får vi rusta och fräscha till eller så förfaller det och då har du inget kvar."
Efter det kändes allt bra men under vår rustning i sommar så har jag i ögonvrån sett en liten flicka, som på håll studerar det jag gör. Hon verkar väldigt nyfiken på mig och mina 2 barn.
Tror ni att vi river upp en massa dumt iom vår renovering?
Vore så tacksam för svar, alla andra tycker bara att jag inbillar mig
// Tina
#0 Vet inte om jag kan svara på din fråga, men samma känsla hade jag när jag flyttade in i min farmor o farfars hus. I början ville jag inte ens vistas ensam inomhus. 
Tyckte att jag alltid var observerad, och någon hade synpunkter på mina omändringar. Huset har tillhört ett syskonpar innan, och dom adopterade min farfar när han var liten, så jag tror inte att det var farfar som gav motsånd, utan snarare någon av syskonen.
Enligt ett medium så finns det också en dam i min bryggstuga som ser väldigt bestämd och "sur" ut. Och det kan jag förstå, för i brist på uthus så tvingas vi lagra allehanda bråte i den stugan nu. Den var väldigt städad och fin medan farmor höll till där och bakade tunnbröd bl a. Har berättat för "sura damen" att jag skall städa upp så fort vi får vårt uthus, så jag hoppas att hon nöjer sig med det. :)
PS Välkommen hit Izzzyz! 
"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."
Starta ny diskussion