Ett mänskligt synsätt att se på saker och ting är att använda sig av logik. Dvs utgå från det du med din kropp kan observera. Dvs det du genom dina fem sinnen klarar av att ta in som information.

När du använder sig av detta i kombination med logik kommer en verklighet att framträda som går att beräkna. Det är såhär den vetenskap vi idag använder oss för att verifiera det vi kallar bevisbart fungerar.

Människan består inte enbart av det våra fem sinnen kan observera. Vi har även känslor inom spannet kärlek till rädsla.

Det är genom känslor, där jag med känslor inte menar ett av våra fem sinnen, dvs känslosinnet utan det vi känslomässigt upplever inom oss som kemiska reaktioner i vår biologiska kropp när vi upplever spannet kärlek till rädsla.

Kärlek får oss att växa att vara fria och leva ett liv i harmoni. Rädsla gör det möjligt att uppleva begränsning.

Rädsla är ett verktyg som gör det möjligt att skapa kontroll. Oavsett vad det är som ska kontrolleras. Rädsla gör det möjligt att skapa styrverktyg som kan få människor att känna sig separerade från varandra.

Rädsla är därför ett utmärkt verktyg för att skrämma folk.

Det går därför att leva ett liv i skräck där man tror att det andra säger och gör är det rätta. Därför ska man inrätta sig under detta och gärna vara plikttrogen och hålla tyst eftersom dom som leder vet bäst. Det är så rädsla fungerar.

Det är bristen på denna förståelse som gör rädsla möjlig. När man vet att det fungerar såhär avtar genast rädslans makt. Då förstår man att det inte är genom rädsla man ska leva sitt liv. Det är genom kärlek.

Det är därför när man tror på ett system som förklarar hela världsbilden utifrån ett veteskapligt perspektiv möjligt att tro på det så hårt att man helt glömmer bort sina känslor. Det är inte det vetenskapliga systemet det är fel på. Det är hur vi missförstått kärlek och rädsla som gör att vi förminskar oss själva och sedan skyller på andra för att det liv vi lever inte fungerar som vi önskar. Vårt liv fungerar precis som vi önskar, det är bara det att vi inte själva förstått eller ens fått lära oss att det är såhär det fungerar när vi programmerar oss med en uppfattning om att det är så världen fungerar. Genom att få oss att tro att rädsla är ett naturligt sätt att fungera på. Det är det inte. Det är ett högst konstlat sätt att bedriva konstgjord humanism på.

Vad menar du? Att vi är biologisk kropp som känner känslor inom spannet kärlek till rädsla? Vart är sammanhanget till undran om "ondskan"?.. att det inte finns?

#2,

inom spannet kärlek-rädsla är det möjligt att uppleva känslan av exempelvis:

vrede

hämndlystnad

hat/raseri

Avund

otrygghet/skuld/ovärdighet

fruktan/sorg/depression/förtvivlan/maktlöshet

inom det här spannet av känslor är det möjligt att uppleva en verklighet som är möjlig att definiera som ondska.

Det är helt enkelt en väldigt personlig tolkning som vi alla gör när vi bedömer saker och hur vi ska värdeladda dom.

"Det är helt enkelt en väldigt personlig tolkning som vi alla gör när vi bedömer saker och hur vi ska värdeladda dom."

Men om det inte är en personlig tolkning bara, utan en väldigt kollektiv uppfattning. T ex mot väldigt förvrängda destruktiva saker.  Och att rädslan mot de inte skulle behöva motsätta sig någon existens av "ondska" alls. Eller behöva definiera den.

Om vi utgår ifrån att vi är atomer och energi och vi lever i en större värld än bara människans psyke och förstånd.
Och att vi har ett fundamentalt sinne som tar in "energi"intryck är det då inte rimligt att vi borde kunna känna av viss e n e r g i utanför oss själva som påverkar våra känslor, t ex rädsla starkt och av förståeliga anledningar, då det kanske är något "ont" som manifesterar sig i energin man känner av.

Jag kan tänka mig att det är väldigt ovanligt att känna något "ont" på det viset om det inte beror på sitt eget psyke och känslor, och sina egna energier och rädslor.

Men bör det inte vara rimligt att det finns och att det går?