Jag har ju alltid fått höra att man ska akta sig för att släppa in "onda" andar i sitt liv men för många år sen bestämde jag mig för att inte lyssna längre på varningarna. Jag hade precis lärt mig att öppna upp, men att stänga igen har jag inte lärt mig än.

Nåväl, jag började ju träffa både den ena och den andra anden och konstaterade snart att dom är ju faktiskt precis likadana som jag själv är och dom kan också ha en dålig dag eller dåliga erfarenheter i bagaget. Riktigt genuint elaka andar har jag inte hittat än trots flera års samvaro och jag misstänker starkt att dom finns inte heller.

Missförstådda människor och andar, okej, det köper jag, men inte i grunden elaka. Jag har träffat på flera som nog skulle kunna klassas som direkt onda av en del men dom kommer fortfarande och besöker mig igen och är lika välkomna än och inte ett dugg onda när jag lärt känna dom. Dåliga erfarenheter kan alla göra, konsten är bara att sätta lås på "ryggsäcken" och inte låta innehållet förpesta resten av våran kroppsliga och själsliga existens.

Med ödmjukhet, kärlek och ett öppet sinne kommer man hur långt som helst. Konsten är bara att lära sig förstå varann.