Jag har varsel med jämna mellanrum om kommande händelser och ibland även om att någon är på väg att gå bort. Antingen får jag en känsla, eller rättare sagt - jag bara vet - att det är på väg att hända när jag träffar personen. De gångerna vet jag också vad som är/kommer vara orsaken. Eller, så börjar jag helt plötsligt tänka väldigt starkt på en person och känna inom mig att något är på väg att hända.

Jag har tidigare haft väldiga problem med att handskas med dessa varsel.

Jag drömde om att min pappa inte skulle överleva då han var cancersjuk och rätt hade jag.

Jag känner av varsel genom att jag kan börja gråta helt plötsligt…Kan drömma om personen i fråga ett tag innan det händer nåt.
Blir orolig….
Får Tecken som nu genom att bli knackad på vänster axel…

Jag får varsel sombilder i huvudet, kan börja tänka väldigt starkt på något utan att just då förstå varför, men så efter ett par dagar så sker just det som jag har gått runt och tänkt på.

#1#

Samma här, jag bara VET inne i mig någonstans … Lika stark får jag till mig också när det ska hända … Det är en sorglig vetskap, men ände en sorts bonus.

Nu senast handlar det om min goda kamrats (hon med taxarna) åldrige granna. En mycket vänlig gammal man. Hon kommer att dra sin sista suck innan 1a April.

#3# Det där med att gråta helt plötsligt har jag också varit med om. Då vet jag ju att det inte handlar om mig, utan att det är någon annans energier ….

Det är så fånigt när det händer … tårarna går inte att stoppa, fastän man är glad ….

Kramis, Stefan

Jag har varit med om det fyra gånger vid dödsfall, de två första förstod jag inte förrän långt senare. När min morfar fick canser var tredje gången och en kväll small det i min vänstra sida, en enorm smärta. Jag kollade klockan, det var då Rapport skulle sändas. Jag ville ringa morfar, men jag grät så hejdlöst mycket så jag klarade det inte. De två varslena gångerna innan hade mormor och mamma dött inom en månad. Dagen efter ringde jag till min morfar och fick bekräftat smärtan och tidpunkten för den.

 Fjärde gången var min systers man som även han hade canser och samma morgon vaknade jag sittandes i sängen med en så stark känsla av att gå upp och göra mig klar. Jag gjorde så, satte mig sedan i vardagsrummet och satte på TV:n, men tittade utan att tänka på det på min mobil. När det ringde behövde min syster inget säga, jag frågade direkt om han gått över och jag hörde bara snyftningar och ett ja. Jag kastade mig iväg hem till henne och var där till kvällen. Min systers man valde att dö hemma och jag tror att det var han som väckte mig den morgonen.

Jag har även haft varsel av andra saker, men det var mest i ett hus vi flyttat från, även under bilresorna till och från arbetet kunde jag höra saker. Den platsen vi bodde på hände det mycket oförklarligt som jag även delade med min granne där.

Jag har varsel om både bra och dåliga saker. Nu kanske vi inte ska kalla bra saker för varsel, vad tror ni?

Jag får i alla fall även veta när roliga saker ska hända inte bara otäcka.

Jag hade en gång ett kraftigt varsel då jag visste att en hönsgård skulle brinna ner och att det var höfläkten som var orsaken.

Tre veckor senare brann den ner och den natten väckte jag min man och bad honom se om det brann hos oss eller ute. Det var ingen brand här utan det var den hönsgården som brann ner till grunden den natten.

Allt beror ju på vad det gäller om man kan säga bra eller dåligt om varsel

Jag har haft bra varsel där jag hört en röst säga  "sakta ner" flera gånger då jag kört bil och då handlade det ofta om djur på vägen som jag då slapp krocka med. Det tycker jag är bra varsel.

Ett annat varsel kunde varit bra med om jag hade reagerat på vad jag fått till mig. Det var en dag som jag bara kände att "någon kommer falla i trappan" jag hade ingen aning vem. En dag sitter vi och äter lunch, flickorna går upp på övervåningen och leker. Så hör jag någon av dem snubbla där uppe, jag stannar i min rörelse, inget mer hördes så jag fortsatte med mitt. DUMT för sekunderna senare så hör jag DUNS DUNS DUNS flera gånger och det var vår yngsta dotter som föll… Det blev en färd till akuten med en otäck blodfylld bula bakom örat och ett antal väckningar under natten för att se att hon reagerade. Där skulle jag rusat upp då jag hörde snubblingen, då hade hon sluppit falla och göra sig illa.

Jag har haft bra varsel där jag hört en röst säga  "sakta ner" flera gånger då jag kört bil och då handlade det ofta om djur på vägen som jag då slapp krocka med. Det tycker jag är bra varsel.

Sådana varsel har jag också haft då det stått älgar på vägen.

Sedan kan man ha varsel som man inte kan göra något åt. Min svågers hund var jag orolig för när han var här på landet och gick runt med halsbandet på ute i skogen.

Jag sa flera gånger till min man att jag är rädd att han ska hängas i det någonstans. Nu bor de i stan och har fritidshus här där vi bor. I alla fall efter ett bra tag så hängdes hunden men hemma i hissen.

Hissdörren gick igen och hissen for då husse skulle hämta en kasse i trapphuset. Så fruktansvärt och jag kunde inte stoppa det för jag fick inget exakt varsel.

Helena-K tror att det inte var meningen att jag skulle rädda hunden utan det blev som en träning för mig. Att jag kanske räddar andra någon annan gång när det är fler som är i fara. Vi får hoppas att hon har rätt.

Jag kan säga att det var så tragiskt med hunden i hissen, jag kan inte föreställ mig hur svårt det måste ha känts för min svåger och svägerska Och med bra varsel menar jag att få veta roliga saker som ska hända

Usch vad otäckt! Stackars hunden, matte, husse och dig , men kanske är det som Helena-K säger att det är som en träning för dig att rädda andra som kan vara i fara.

Det skulle vara kul att få varsel inför roliga saker som ska hända , vi får hoppas att det med dyker upp

Jag kan säga att efter min första resa i bilen som jag skrev om blev helt förskräckt då jag hörde rösten i mitt vänstra öra, det var en man och jag trodde jag hade fått en passagerare i bilen . Jag tände belysningen då klockan var elva på kvällen och kolsvart, jag såg ingen. Svängde då in på väggrenen och stannade bilen då jag tänkte att stollen kanske låg på golvet, tittade ner på golvet som naturligtvis var tomt . Jag kände mig dum, kliade mig i huvudet och undrade om jag fått en knäpp. Sedan fortsatte jag min färd hemåt och när jag rundade en krök så gick där förbi några rådjur , då förstod jag att det var ett varsel om fara. det har sedan hänt många gånger både för rådjur, grävlingar från en till en hel kull med ungar och mamman.

#10 Det låter så härligt att du kan få dessa varnande varsel och att du blev förvånad första gången det känner jag vekligen igen.

Kram

Ja, kände av ett nyligen men trodde att det handlade om mig själv. De gånger det har hänt har jag mått fysisk dåligt utan att kunna förklara det, och nu sist fick jag även en stark förnimmelse av just död. Trodde som sagt att det var  jag själv som var jättesjuk eftersom jag mått så konstigt i flera dagar.

När personen väl gick bort försvann mina fysiska besvär direkt. Ska tillägga att personen i fråga var senil och jag kände mig förvirrad och helt enkelt väldigt sjuk.

Dock har jag inte kopplat ihop det med rätt personer, så jag vet inte riktigt, det kanske bara har varit slump de gånger som det har hänt…

esile jag tror att du hade personens känsla i dig, det var inte dina känslor.

Jag kan berätta om då min mamma blev dålig, ingen av oss syskon, mammas sambo eller ens hon själv visste något. Plötsligt började jag känna en krypande konstig känsla från skallbasen och upp på huvudet. I början kunde jag ignorera den, senare blev den starkare och starkare. Den gick inte att få bort vad jag än gjorde. Det hände var jag än befann mig, på jobbet eller hemma. Jag kommer ihåg hur jag fick stänga av maskinen jag arbetade vid för att stryka bort känslan från huvudet ner till nacken, varje gång kom känslan tillbaka och till slut var det så intensivt att det kändes som håret rest sig rakt upp och jag frågade en av mina arbetskamrater om håret verkligen stod upp på huvudet.

En tid senare föll min mamma ihop på gatan då hon gick med sin sambo. Han kämpade och pustade till de kom fram till en kiosk där han bad dem ringa ambulans. Mamma var medveten hela tiden tills ambulansen kom fram, då föll hon in i medvetslöshet. Detta hände en måndag, samma vecka på onsdagens förmiddag fanns hon inte med oss längre. Det var en medfödd svag åder som brast vid hjärnbalken.. Det var alltså min mammas känsla jag hade en längre tid innan det hände, efter det brast hade min känsla försvunnit, men det uppfattade jag inte förrän lång tid senare då jag sörjde mamma så mycket och gör så än Jag hade inte kunnat rädda min mamma även om jag förstått vad som var på gång då det var den stora pulsådern och att den brast just där, det går inte att operera utan att det blir stora skador på hjärnan

Jag har haft andra varsel med och oftast jut då någon kommer gå bort. Det har känts jobbigt tycker jag, men något man har varit tvungen att vänja sig vid sedan. Inget som man har själv kunnat påverka.

Jag håller med dig Mirjami-78 det är jättejobbigt att vara med om de varslena och det önskar jag att jag kunde stänga av eller påverka, men det går ju inte! Eller?

#15 Jag har med haft just de problemen att inte kunna stänga av eller påverka. Det som har kommit har bara kommit, inget jag har kunnat styra över. Jag vet inte hur man kan göra….

Jag får att jag känner svaga armar o får upp namnet på personen och får lust att gråta. En gång va det så starkt att jag brast i gråt o mina armar kändes så tunga som att jag blev helt tom i kroppen. Blev tvungen att lägga mig.

Jag har bara fått ett varsel och det var en röst som väckte mig på morgonen. Helt klart och tydligt (kvinnoröst) så hon bara högt i mitt huvud: Du kommer få gå på en begravning! Förstod direkt att det var min mammas begravning hon menade.

Dagen innan hade min mamma precis hamnat på sjukhus på gurnd av magsmärtor, ett par mån senare hittade de cancer och så dog hon och jag fick gå på en begravning… :´(

Beklagar verkligen PugBull 😕 

Jag hade för ett tag sedan känning igen med rysningar i bakhuvudet, efter ca en månads tid fick jag veta att min pappa har cancer som han i december ska opereras för. Så fort jag fick beskedet så har rysningarna försvunnit så tydligen är det så jag kommer känna… Trodde ju efter mammas bortgång att det handlade om hennes svaga åder som brast, men det verkar inte så nu. Det som skiljer den med pappa är att det nu var mycket svagare rysningar medan med mamma kändes det som att håret reste sig på huvudet.

Nu hoppas jag och önskar att operationen för pappa går bra så han får bli frisk för han har under senaste åren både drabbats av stroke, bröstcancer och nu lungcancer 😕

Tack Agneta! Det var en hemsk tid… Så trist att du oxå varit med om det med din mamma :´(

Stackars din pappa, vilken kämpe han måste vara!!! Jag hoppas verkligen att din pappas operation går bra och att han blir frisk!!! Kram <3

Tack goa PugBull 🙂 Min syster och jag åker imorgon för att hälsa på och få krama om honom ordentligt, det ska bli så skönt att träffa honom 🙂Ja jag håller med hoppas att allt går väl så han får må bra Tack igen och kram 🤗❤️

Först nu på eftermiddagen verkar mitt inre inse att det bara är timmar kvar innan avresan och min ena kollega var så go då vi sa hej då så mina tårar var nära att rinna över så tacksam jag är att ha så fina arbetskamrater som jag har 🙂

Hoppas det blir ett bra möte ❤️ Underbart med snälla förstående människor omkring sig :)

Pappa blev ledsen idag för syrran hostar lite än i slutet på sin förkylning så vi kan inte vara där 😕 vi skulle avvakta till imorgon, men då kom jag på att vi har en stuga i Skåne så vi åker dit och då kan vi ses ute i friska luften och inte smitta pappa 👍 Så nu är jag snart färdig efter en lång morgon, jag har varit vaken sedan fem för att väcka vår dotter och kört henne till förskolan med mitt barnbarn sedan fick hon en körning av mig in till jobbet sedan packa och göra sig klar med allt vad det innebär 🙂 Så jag kommer sova gott i natt efter att jag och syrran utbytt lite spännande samtal om allt mellan himmel och jord och då även 👻 😃🙂 ha det underbart för nu blir jag borta några dagar 🤗