Barn har ofta låtsaskompisar. Fråga henne om låtsaskompisen, som gärna kunde ha varit från andevärlden. Det kan ha varit ett spöke. Sedan glömmer de henne, men låtsaskompisen ingår väl i barnens utveckling? Tror jag. Jag tror man ska prata med barnet om låtsaskompisen, eftersom det är viktig fas.

På tal om det, min dotter är 4 år gammal. Hennes låtsaskompis ("min syster" som hon kallar henne) heter Marina 🤔…. Hon pratar ofta med henne, ibland tjaffsar hon sådär i tomma intet men det ser otroligt verkligt ut så som att denna marina står framför henne på riktigt…en gång sa min dotter att jag inte kan se Marina, för M vill inte att jag ska se henne och jag stog där helt förvånad 😮och då började jag förstå att det var hennes låtsaskompis…trodde som du först att det var nån lekkamrat från dagis….senast idag pratade min dotter om henne…Denna Marina var lite taskig mot henne, hon satt inne i sitt rum själv och målade och jag var i köket då kom hon sådär ledsen och berättade att Marina hade sagt att teckningen var ful och ville att jag skulle följa med till rummet för att säga åt M att man inte får säga så hahah och jag gjorde det…Kan även säga att jag själv hade kontakt med min pappa efter hans död, jag var 4 år gammal jag med då. Det kan hela min familj bekräfta :D själv minns jag inte såå mkt förrutom det att jag trodde att han levde fortfarande… fram tills jag var ca 7 år…det var vid den åldern som jag insåg att han var död…men man är nog extremt mottaglig vid 4 års åldern, vad jag tror iaf…