We all go a little mad sometimes. ;)

Nej, jag tror inte det finns någon större fara med att vara "besatt av det övernaturliga" såvida det inte föreligger en genetisk predisposition till exempelvis schizofreni eller tvångssjukdomar.

tron försätter ingen på mentalsjukhus - men att låta sina rädslor få utlopp kan göra det - därför brukar jag säga man ska vara mentalt stark om man ska utveckla sina mediala gåvor!

Det beror helt på hur "öppen" man är med att berätta om sina upplevelser, kan tänka mig att vänner som inte förstår sig på det spirituella/övernaturliga kanske ringer psykakuten för de är rädda "om en" då de inte kan förstå detta och de misstänker en psykisk sjukdom istället.

Jag tror att man behöver bromsa upp, ta det försiktigt och tänka till om ens trosuppfattning påverkar vardagen på ett sådant sätt att man inte hanterar den som tidigare. Upplever man att andar, naturväsen o.dyl. försöker styra ens liv, tankar och handlingar, så är det alls inte bra! Har man samma koll på vardagen som tidigare och att ens sociala relationer utvecklas som tidigare, så behöver man förmodligen bekymra sig mindre för en mental hälsa. Jag tror på ett sunt förhållningssätt till sin trosuppfattning, så att man inte förlorar sig själv!

Jag tycker du har fått ypperligt bra svar av Starman, Jane-lyzell, zepsweden och Mindfull. Dom alla har lika rätt.

#4

Ett bra inlägg! 👍

"Upplever man att andar, naturväsen o.dyl. försöker styra ens liv, tankar och handlingar, så är det alls inte bra!"

Detta är Tecken på sjukdom och upplever man det så så bör man absolut söka för hjälp.

Att stå stadigt med båda fötterna på jorden är absolut det viktigaste i denna fråga….för det andliga får ALDRIG ta över ditt sunda förnuft… 🙂

Starman. Problemet kan vara att om man kontaktar psykvården, det ända hjälp man får är tabletter…🤦‍♂️

 Om det går så långt att man blir besatt av något  övernaturligt ska man självklart söka professionell sjukvård. Gränserna mellan andliga upplevelser och psykiska sjukdomar kan vara hårfina, ibland  kan det vara svårt för både personen själv och omgivningen att skilja på vad som är vad?  Dom egna tankar kring andliga upplever kan skena iväg för mycket och leda till att person går in i en djup psykos. 
I vissa lägen kan det bli nödvändigt med antipsykotisk medicin ,ev kanske i vissa fall bli inlagd på psyk avd om det behövs.   

Jag håller med om att psykvården har stora brister och borde kunna bli mycket bättre än den är nu på många sätt, både när det gäller mediciner och andra saker.
 Som det fungerar nu blir det ofta så att dom anhöriga får ta på sej allt för stor del av ansvaret.

("att lyssna på sin inre röst" kan bli helt galet för en person som har röst-hallucinationer. ;))

Du har fått flera kloka råd (så jag blir alldeles till mig) 🙂

Jag läser psykiatri nu och många av de här frågorna har kommit upp under föreläsningarna, men jag skulle kort kunna säga att så länge man inte låter sin tro (eller det man ser och känner) ta över vardagen så pass mycket att man isolerar sig (och ständigt går runt orolig eller i en "låtsasvärld") finns det inget att oroa sig för.

Vi/jag har funderat på att skriva en artikel om det här, när en tro övergår till att styra hela vardagen. Det är ett svårt ämne och jag vet inte vart jag ska börja.

Om ni andra har tips på något sådant, hojta gärna till 🙂

 
Det är mycket individuellt och skiljer sej från person till person. Går inte att säga några exakta regler och ramar som gäller samma för alla. Mycket har med personlighet att göra. Vissa grubblar mer än andra och tänker längre och djupare in i saker, vissa tänker allt för djupt ibland för att det ska vara hälsosamt ,särskilt om det spårar in i sjuka tankar eller negativa tankebanor och ser samband och tänker ännu djupare och snedare tankar osv.
Ofta vet man kanske inte heller förens efteråt om det finns dolda anlag att utveckla psykossjukdomar. Jag tror inte på överdrivna varningar om att akta sej för det ena och det andra för något kanske kan hända om ? Med sunt förnuft och lagom klarar man sej långt. :)

Förutom alla utomordentliga svar ovan vill jag också tillägga att detta inte bara gäller inom det andliga/övernaturliga utan förekommer inom annat med- att en tro går överstyr som fjäril så bra sammanfattade det :)

#10 Ja fjäril så länge man inte isolerar sej och går in i en alternativ verklighet som tar över vardagen ser det i alla fall ok ut? Men det kan bli problem om ingen märker det? varken personen själv eller andra vid sidan av. Det är tyvärr så att det inte är alltid som det syns och märks helt tydligt.

Vad som är inbillning, tro, och inbillningssjuka kan vara en fråga för majoriteten. Ibland upptas en tro utav staten och man stiftar en statsreligion med tvångsanslutning.

En sådan har beskrivits som: " What an awful faith, that in Jesus Christ, if he be not God! 1 Can you conceive a mental disease, contagious enough to infect with delirium through a long series of centuries almost the whole of humanity? What a deluge of blood has that abolisher of bloody sacrifices caused to flow! What implacable hatreds, what vengeance, what wars, what tortures, what massacres, has not this promulgator of pardon excited? But Jesus was more than a man; he was an idea, nay more than an idea, a principle; I am a principle that speaks, said he, speaking of himself."

Och när den ena normen ebbas ut så ersätts den utav en ny; Eller flera samtidigt, för att accentuera övertygelsen och galenskapen.

Psykiatri har jag läst och det är jätte intressant. Vid tex en psykos så är det ju oftast inte goda gärningar som personerna gör efter att de hört röster. Utan det kan vara befallande röster som manar personen till att göra sig själv och andra illa.

#15 Det är intressant Sol, men det är också intressant att det är mest i västerländsk kultur som dessa röster är hotfulla. I många andra länder/kulturer anser man att det här med att höra röster är en gåva. Man ser det inte som en psykos heller. I dessa länder är konstigt nog dessa röster sällan hotfulla. Rösterna är istället tröstande och kärleksfulla och kommer oftast när man har det tufft och behöver vägledning och tröst.

Jag läste en bok-Tvillingrösten av Buchi Emecheta, som är delvis självbiografisk och handlar om en kvinna från Nigeria som kommer till London på 40-talet. Hon hör röster som hjälper henne hela tiden och vägleder henne i olika situationer i det nya landet. Men hon uppmanas av de som bott länge i London: Säg inte att du hör röster! Då blir du inspärrad på livstid här. För henne är det obegripligt att man kan tänka så då hon haft dessa tröstande röster under hela sitt liv.

Det är intressant att fundera över varför det är så. Kanske ännu en artikel Fjäril. 😉

Mesa den boken låter ju intressant. Får bli en till i min läsa hög har en hylla under vardagsrumsbordet där ligger ett antal och väntar på att läsas och ännu mera att köpas.. 🤫

Sol, den här boken handlar inte så mycket om röster, utan mera om en kvinnans kamp att anpassa sig i det nya landet. För författaren kom ju själv som en mörkhyad kvinna till 60-talets London. Möttes av fördomar, kulturkrockar m.m.

Jag tycker att det är intressant och berikande att läsa böcker av icke västerländska författare just för att få nya infallsvinklar. Det är så lätt att fastna i sin egen kultur och sitt eget sätt att se på saker att man glömmer bort att så behöver det inte alls vara. Jag gillar böcker som utamanar tanken helt enkelt. 🙂

Psykoser kan ske under olika grader, alla har inte vanföreställning eller hallucinationer. Det är också andra symtom som krävs för att få en psykos/schizofreni-diagnos. Jag tror att så länge man har en verklighetsuppfattning behöver man inte oroa sig, och dessutom är man ofta inte medveten om sin problematik, så att oroa sig för att vara "snurrig" är snarare ett gott Tecken :) Om man också tittar närmare på psykos (med vanföreställningar) vs övernaturliga upplevelser, så är det förstnämnda inget som bara sker någon gång då och då eller tillsammans med andra (om man inte tar droger - men det är en helt annan diskussion).

Ja vidga sina vyer är bra. Den tanken gillar jag. Man lär sig av att de andra sidor av saken,, Men nu är vi lite ur tråden. Förlåt 😊

#12   ja självklart är det ju inte bara inom det andliga området som det kan segla iväg, det gäller ju allt.

Men inom det andliga mediala och liknande kan det nog bli lite speciellt på ett annat sätt, med tanke på att mycket handlar om "osynliga världar " kontakter med andar, änglar, naturväsen och allt vad det kan vara  bortom den fysiska verkligheten…..  Jag tycker det är viktigt att ta upp och sådana saker på en sån här sajt med tanke på att det faktiskt kan"segla iväg" och spåra ur ordentligt.

#15 Den uppfattningen har jag också fått, att röster vid psykoser inte brukar "vilja väl" av någon underlig anledning tycks det inte vara helt ovanligt att "rösterna" på ett mycket hotfullt skrämmande sätt varnar den sjuke för att ta medicin mot psykoserna?

Mayolica skrev inte att  det alltid är röster som befaller dig att göra dig själv och andra utan att det kan vara det.. 🙂

#21 ja, absolut inte mins är det ansvarsfullt att diskutera. Första gången jag i livet fick bevittna hur det gick överstyr för någon var faktiskt i kyrkan. Det sorgliga var - även om psykvård kopplades in långt senare - att det uppmuntrades.

Jag tror att det är viktigt för alla "nyfrälsta" oavsett inom vad att ta det lungt, annars kan rädslor ta över när man djupdyker utan att hinna bearbete information/upplevelser och på ett hållbart sätt integrera det i vardagen.

Fanatism är också ett annat problem, även så om man har anlag för psykiska sjukdomar.

Men med som så mycket annat är det hela på en individuell nivå.

#22 ???? Jag förstår inte vad du menar med det inlägget? Mayolica skrev inte att  det alltid är röster som befaller dig att göra dig själv och andra utan att det kan vara det.. menar du att jag skulle ha antytt att du skrivit något annat ?  I så fall är det ett missförstånd, efter vad jag förstått kan dom säga vad som helst?

# 14 Just det där låter väldigt intressant tycker jag ?   hjälpande röster som vägleder?  …….onda hotfulla röster?

Jag tror att en stor skillnad på att vara riktigt sjuk med en psykos och ha upplevelser där andar är inblandade är att man i det sistnämnda vet om sin problematik och ber om hjälp om det behövs. (Lite som du skriver, Fjäril.) Att man har tillförlit att det går över efter en tid då man lärt sig att kontrollera det. Jag tror det handlar mycket om självkännedom och ett samspel mellan människor i sin omgivning. Jag menar om de närmsta eller nära arbetskamrater märker att något inte står rätt till så bör man ta till sig det. Men om de däremot inte märker någon skillnad så kan man fortfarande hantera det. Det gäller också att finna balansen mellan det andliga och vardagslivet och bromsa i tid om den andliga utvecklingen går för snabbt. :)

Många har ju redan här ovan beskrivit olika former av röster man kan höra, och det är just det som är skillnaden mellan sjukdom, och sunt förnuft…..

Röster som befaller en att göra saker brukar ingå i svårt Schitzofrena personers diagnos…dom hör en eller flera personer och även talar själv med dessa med sin röst, som att dom skulle finnas i samma rum…och där märker andra i personens närvaro direkt att något är väldigt fel, att personen är inte frisk….

Sen finns det de som hör röster och kommunicera med dem via telepati, och de rösterna brukar alltid vara tröstande, varnande eller bara stödjande…..här är det nog mer ett övernaturligt fenomen…om det inte spårar iväg så att personen alltid hör dessa röster, för då är det inte bra alls…..det är då man kan behöva verktyg att kunna stänga ner…

Sen har vi kommunikation med andar, så som medier kan,  och hur det går till är ju olika….röster eller bilder

Fanatism är nog mer att man tror så starkt på saker så att det går till överdrift, att allt man ser, gör eller råkar ut för…har en speciell betydelse….att man lever efter sin tro så starkt att den styr hela tillvaron i ens liv…att personen har slutat att leva efter egna direktiv o val….

Och då har det blivit sjukligt, och sådant finns inom all tro som en skrev här på ett inlägg…..jag vet kristna som inte levde efter sunt förnuft utan allt var utstakat, och allt som prästen sa, var sant o rätt….

Så visst finns den där hårfina gränsen mellan vad är sunt förnuft och vad är sjukdom….