Fast vad är det för negativt med "jag tänker inte visa att jag vet det- eller att jag bryr mig om personens kön"? Varför skulle jag bry mig om någons kön och varför skulle jag outa någons kön bara för att jag vet vilket det är? Det tycker jag snarare är hänsynsfullt och hövligt än negativt.

Vet man inte så vet man inte. Vill man inte säga så vill man inte säga. Jag skriver H¤n så man ser att det ska vara en annan bokstav i mitten 🙂

#1

Okej. Ja så kan det vara också, men om du i en kommentarer ovan får läsa (kanske av personen själv) att jag som kvinna tycker inte om att bära kalsonger, är det då inte lustigt att man skriver hen om samma person i nästa kommentar? Eller varför skulle man inte kunna visa att man riktar sig till personen ifråga? 

Jag tycker inte om när någon skriver hen om mig, när jag är alldeles säker på att de flesta som känner till mig här (eller mitt nick), vet att jag är en kvinna (undantag dem som jag vet, inte kan veta). Det är som om man inte vill låtsas om personen. Det är som att skriva DET.

#3: Även om jag misstänker att du har kvinnliga yttre könsorgan skulle det inte falla mig in att förutsätta att det är din önskan att omtalas och betraktas som kvinna, om du inte explicit givit uttryck för denna önskan. Nu får vi väl anse att du talat om det, så jag ska försöka komma ihåg att skriva "hon" om dig framöver, om det skulle bli aktuellt 😉.

Om någon skriver "han" eller "hon" om mig brukar jag fundera över vad vederbörande grundar det antagandet på.

Jag tycker att hen är alldeles utmärkt praktiskt i en del sammanhang, och jag är glad att vi har fått ett ord för när vi inte kan, vill eller bör använda hon eller han.

Ett annat förslag i text kan jag ge: h snabel-a n. Ett a i ett o, då är det ju både o (hon) och a (han) samtidigt. Smart va? (Sen är det en annan sak om läsaren förstår vad som avses).

Väldigt bra förklarat Fjäril och visst blir det som DET och inte en person i fråga utan som ett ting.

Vi hade den här diskussionen för en tid sedan inne på druid och shaman vilket visade hur olika vi alla tänker kring ordet hen.

Personligen är jag absolut inte förtjust men attan har kommit på mig själv att använda det ☺️så det är visst lätt man trillar dit men bäst är väl h*n och ser faktiskt snyggare ut också 😎

Tyckte hen var lite konstigt först, men i sammanhang där det syftas på någonting allmänt, eller någon person som man inte vet könet på, eller något som riktar sig till både kvinnor och män så fungerar ordet hen väldigt bra.

#4

Det låter bra det 🙂

#5

Jo men i precis, det är ett bra begrepp när man inte vet. Innan tyckte jag inte om det, men nu läser man det lite överallt och det har blivit en vana.

#6

Ja, man ger lätt med sig. Det är praktiskt i vissa sammanhang 👍

#7

Precis så tycker jag också.

Jag gillar fortfarande inte ordet hen och använder h*n, han/hon eller personen som jag alltid gjort. Jag ser ingen funktion för hen, jag tycker det är konstruerat och tillgjort.

Undviker det ordet för det känns inte rätt för mig,, Jag är ingen hen och jag har svårt att skriva det 😃

#10: Jag är en hen och tycker det är otrevligt av andra att försöka präga på mig sina egna etiketter, som bara säger vad de tycker att jag borde vara …

Gronstedt du är den person som du själv vill vara 😃

#12: Naturligtvis, vem annars?

Så länge det finns minst en person som inte är han eller hon, så är det ju mycket bra att det finns ett ord för den personen också. Eller mycket dåligt om det inte finns det. Om man inte är varken han eller hon, ska man behöva finna sig i att låtsas vara det ena eller det andra eller att bli kallad "den" kanske?

Hen betyder endast höna för mig. Om jag inte kan säga han eller hon säger jag "den personen".

Och barn betyder lada 😉

I våran dialekt så säger vi istället för barnen säger vi bana 🙂 Eller jag säger inte så men i våran dialekt betyder bana = barnen 🙂

Vad är det för dialekt. Västgötska?

#3 "är det då inte lustigt att man skriver hen om samma person i nästa kommentar?"

Vad är det lustiga? 🙂

Jag antar att förr i tiden skulle man tyckt det är lustigt, eller kanske till och med upprörande, att vi skriver "du" istället för "Ni" och så vidare.

#9 "Jag ser ingen funktion för hen, jag tycker det är konstruerat och tillgjort."

Alla ord är konstruerade.

Ord som inte fyller någon funktion kommer väldigt sällan till användning. Uppenbarligen fyller hen en funktion. Fantastiskt användbart ord faktiskt.

H*n är svårt att använda i talspråk och är mer iögonfallande än hen.

Jag förstår inte problemet. Om man inte vill använda ordet så låter man bli. 

Det är, enligt mig, ett användbart ord som tillför något - det tar inte bort.

#19

Fast du är inte samma ska som hen, med du menar jag just dig, inte vad_du_nu_än_är med hen 🙂

Hen är bra när man inte vet könet. 

Du hade nog tyckt att det vore underligt om jag började kalla dig för hen, eller andra som diskuterar med dig dagligen.

Hasterixn. Nä, det låter fult. Hen. Låter väldigt enkelt.

För att förenkla det för de som inte förstått detta ords användningsområden:

1. Ska du få besök av en tekniker som ska hjälpa dig att montera din diskmaskin? Om du inte vet könet på denna så kan du säga "Hen kommer den 12 augusti".

2. Har du en person i din bekantskapskrets som inte vill definieras som ett kön? Då kallar du denna person "hen" när du refererar till denna.

3. Blir du kränkt av ordet "hen" för att du tror att det är ett ord som uppfunnits av feminazis i syfte att göra alla könslösa? Gå tillbaka till punkt 1.

I övrigt så är det väl en sorts härskarteknik att persistent kalla en person för "hen" i direkt diskussion med denna, såvida dennes könstillhörighet är erkänd.

#22

Det där exemplen är det nog fler som håller med om, eller som uttryckt sig i tråden att göra. När man inte vet, är hen helt okej.

Jag tror inte att det handlar om att bli kränkt eller att man måste könsindela människor (det ska vi inte). Jag hade reagerat om någon helt plötsligt kallar mig hen. Det är som om någon jag känner kallar mig för något annat än mitt namn, eller säger den där Jennie, eller vad hon nu heter.

#21 "Fast du är inte samma ska som hen, med du menar jag just dig, inte vad_du_nu_än_är med hen   "

Vi kanske tycker att "du" och "Ni" är samma sak, men förr i tiden tyckte man nog inte det. Kanske kommer man se på "hen" på samma sätt framöver.

"Du hade nog tyckt att det vore underligt om jag började kalla dig för hen, eller andra som diskuterar med dig dagligen."

Underligt på ett bra sätt 🙂.

Ordet "hen" känns för mig som ett hittepå-ord som någon sorts självpåtagen kulturelit vill tvinga på oss på grund av någon sorts politisk korrekthet som jag inte uppskattar. Språket ska utvecklas naturligt av användarna, inte tvingas på oss. "Hen" faller sig inte naturligt för mig och skriver istället "h*n" som jag alltid har gjort. Duger mycket bra.

#25

Fast "hen" och "h*n" används ju på precis samma sätt. Skillnaden är ju att "hen" både kan uttalas och dessutom ser ut som ett ord.

Jag har därtill svårt att se din kritik av ordet som verklighetsbaserad. Alla ord "hittas på", om ord inte "hittas på" så hade vi inte haft ett språk.

Vad är det för "politisk korrekthet" som ligger bakom införandet av ordet "hen"? Vad har politisk korrekthet med saken att göra?

Som sagt, "hen" och "han/hon" och "h*n" syftar till precis samma sak; en okänd könstillhörighet. Varför inte berika språket med ett ord som gör det enklare att förstå vad det är som åsyftas? "Hon/han" är klumpigt och "h*n/hasterixn" likaså.

#25 "Ordet "hen" känns för mig som ett hittepå-ord […]"

Till skillnad från alla andra ord då som är baserade på fakta då? 😛

"Språket ska utvecklas naturligt av användarna, inte tvingas på oss"

Och hur tror du det går till, om inte genom att folk börjar använda nya ord som de tycker är praktiska? Kan du ge något exempel på ett ord som uppkommit "naturligt" och hur du vet att det inte "tvingats på oss"?

"någon sorts självpåtagen kulturelit vill tvinga på oss på grund av någon sorts politisk korrekthet som jag inte uppskattar"

Min uppfattning är snarare tvärt om, att det nästan inte finns några fanatiska förespråkare av hen, men gott om fanatiska motståndare. 

Fast de (motståndarna) kanske inte är någon kulturelit direkt. Det brukar vara arga män mest (men så klart inte enbart, ta inte illa upp).

""Hen" faller sig inte naturligt för mig och skriver istället "h*n" som jag alltid har gjort. Duger mycket bra."

Funkar på ett forum, funkar inte så bra i mer formella sammanhang och funkar inte alls i talspråk. Så det lämnar en del att önska.

Naturlighet verkar väldigt viktigt för dig men det är lite otydligt vad du menar med det.

Svenska Akademin brukar väl varje år lägga till några nyuppkomna ord. Men inte blir det sådant kattrakande om andra ord som om detta stackars hen …

#26 Sant. Lite som att jag skulle vägra använda nyordet "emoji" för att det inte känns naturligt, och istället använda ordet ijome. Jag har bestämt att det betyder precis samma sak, men det känns hur naturligt som helst 🙂.

#28 Och språkrådet (som är en del av en Svensk myndighet) brukar ge ut en nyordslista varje år (med en liten disclaimer om att det så klart inte är de som bestämmer vilka ord som ska användas). Har för mig att det blev lite rabalder när de hade med "henifiera" 🙂 (på tal om det här typ: henerator.se).

Minns när jag en gång skrev någonting här och hänvisade till ett annat inlägg och använde då "han" för skribenten (i brist på annat, var svårt att gissa könet och "hen" kändes konstigt…).

Fick ett snabbt svar tillbaka: "JAG ÄR FAKTISKT EN TJEJ!!!"😡

Men vaddå. Va tacksamma att ni överhuvud taget har "han" och "hon" i ert språk.

I finskan har vi bara "hän" (låter inte bra i mina öron) och då vet man aldrig om det handlar om en man eller kvinna. Jätte knepigt ofta, krävs extra koncentration när man läser t ex.

#31: I de allra flesta fall är det ju totalt ointressant vilket fysiskt kön någon har. Praktiskt taget alla andra egenskaper är ju mer intressanta och signifikanta. Det är väl strängt taget bara när man letar sexpartner man behöver veta, om man nu har preferenser för det ena eller andra könet. Och om man letar efter motsatt sort som ska bli förälder till ens barn.

I alla andra sammanhang är andra egenskaper viktigare. Det är rätt få personer vars kön är av större betydelse än till exempel övertygelse, empatiförmåga, styrkor, yrke, intressen, särskilda kunskaper eller vad som helst.

Kön är den allra första och den allra starkaste konstruktionen. Det första som ett nyfött barn får är en stämpel som han eller hon. Det är det första vi vill veta. Från allra första ögonblicket "görs vi" till kvinnor eller män. Vi "föds inte till kvinnor, vi blir till det", som Simone de Beauvoir uttryckte det. Därför tror jag att vi har svårt att befria oss från detta och att många t.o.m. upprörs öven hen ordet. 

Håller med #32, det är faktiskt inte så ofta det är jätte viktigt att veta könet. Jag har inga problem med det och många gånger är det praktiskt att använda det när man skriver. Jag tror att vi bara behöver vänja oss vid ordet. Om ett par år så är det säkert inget konstigt.

#33: Du sade det. "en stämpel". "görs". "blir". Vilken lättnad att äntligen slippa knö in de många olika existerande biologiska, genetiska, intellektuella, emotionella och mentala könstillhörigheterna i dessa två extremt begränsade och begränsade lådor. Vi får hoppas att rädslan för allt utanför lådan släpper hos dem som är där inne 🙂.

Vi får hoppas det! 🙂Att använda sig av ordet hen är ett steg i rätt riktning, då språket påverkar hur vi uppfattar världen.

Där ser man att ni förstår inte det finska problemet. -Fast nu hoppar jag från det svenska temat och därmed har detta ingenting med diskussionen att göra egentligen…

Påhittad "finsk" text: Lisa och Lasse är gifta. Det är morgon och hän är på dåligt humör som vanligt. På kvällen blir hän full och aggressiv.

Ibland får man läsa ett par eller flera sidor innan det kommer fram om det är Lisa eller Lasse som är på dåligt humör. (Det var Lisa.)

Är så irriterad pga detta bara… 😡 Tack för ordet.

#36: Ditt exempel blir lika omöjligt om texten handlar om Göran och Bosse som är gifta, eller om Eva och Maria. Eller för den delen om det var en text om drakar, som är "den" allihop.

Så det är knappast språkets fel, utan författarens, som inte har vett att använda språket korrekt.

Och så skulle det förstås ha stått "begränsade och begränsaNde lådor" o #34 … ☺️

När det gäller 'hen' i vårt svenska språk så tar det ordet inte bort något - det tillför!
Om det är känt och viktigt vilket kön någon har så kommer det att framgå!

Vad är problemet?!

Om du inte vill använda det ordet - låt bli. Men var glad för att du förstår vad andra menar när de använder det.

Jag är inte van att använda det men kan göra det "om situationen kräver"

Hiro! 👍 Det gör jag också vid behov.

#37 Gronstedt. Ang mitt #36 om Lisa och Lasse. Du menar att det är inte språkets utan författarens fel att det inte görs klart för läsaren vem som är vem.

Det är klart i dagsläget att det är författarens och kanske ännu mer textutgivarens fel än språkets fel.

MEN jag tycker det är tråkigt att finskan -som annars är mycket mer innehållsrikt språk än svenskan- har inte den där lilla nyansen i personpronomina.

Vet inte vem jag ska skälla på…!!!😃

Dom flesta andra europeiska (och troligen icke-europeiska också ?) har sitt ord för en kvinna och ett för en man för klarhetens skull.

Nu får VI fortsätta med HEN-problematiken. Jag hoppar av båten nu med mitt tjatande.🤐Hoppar över till Finland-sajten med denna diskussion.

Glömde säga som Klass i #34 att ordet "hen" är något som endast berikar ert språk!!! 🎈

ALPHIRA,

Då måste jag skryta med att i mitt modersmål har vi både han och hon. Sedan har vi det som delas upp i hon och han. Alltså alla föremål och allt annat som rymms under det får i den bestämda formen hon eller han. Lite svårt att förklara och vet inte ens om det är något att skryta med. 🤦‍♂️

Men om vi säger att en stol är det i obestämd form, så blir stolen i bestämd form en hon. D.v.s. ordet "Den där" stolen eller vad det nu kan vara har flera olika former och ändras beroende på om det är en hon eller han.

Jätte konstigr egentlligen, när jag tänker efter och komplicerat. Det var darför jag kom hit: Flyde från grammatiken. 🤪😃Jag gillar svensk gramatik mer, den är enklare.

Du har all anledning i världen att skryta med ditt komplicerade språk, mesa! 🙂

Däremot vet jag inte om svensk grammatik är så enkel varje gång. Eller upplevs som enkel, rättare sagt. Kan bero på (om man nu är invandrare) vilket språk man har som första språk.

Desto mer jag nu tänkt på ordet HEN så jag tycket att det är mycket meningsfullt och användbart ord! Fattar inte varför det ska vara sån känsloladdning kring ordet!

Du ser ALPHIRA, vi behöver nog bara vänja oss vid ordet. 👍Jag tyckte också i början att det var konstigt, opersonligt och onödigt. Men ju mer jag tänkte desto mer insåg jag att det finns en poäng med det plus att alla inte vill eller känner ett behov av att definieras som just en man eller en kvinna. Det borde de ha rätt till.

Ang. svensk grammatik, så är det nog så som du säger, det beror på vad man har som sitt första språk. Även om jag tycker att den är lättare än "min" så är det inte lätt alla gånger. Ta ex. det här med kaffe. Det tog mig några år innan jag fattade att man ska säga: "En kaffe, tack!" Om det heter kaffet så borde det heta ett kaffe, men nej så enkelt var det inte här. 😃

#44: Mesa, nä, det är lite tokigt med en del saker, som i ditt exempel en kaffe. Hur ska en veta att det är en kopp kaffe, när många hoppar över ordet "kopp"? Och för att komplicera saken: en öl. Det heter ölet om själva drycken, ölen om den mängd du beställer. Vi beställer inte "ett öl" för att det är ett glas öl. Kaffe däremot är alltid kaffet, inte kaffen om den mängd vi ska dricka. Varför ska något vara logiskt?

Nä, varför började jag tänka på det här? Nu är jag själv förvirrad … 🤔🤪

Det satt en finsk gubbe på Centralen gamla Pub och beställde TVÅ öl. Och Två öl och TVÅ öl.

"Varför beställer du alltid TVÅ öl fast du sitter själv?" frågade servitören till sist.

"Därför att jag vet inte om det heter EN öl eller ETT öl…"