Vissa tror, vissa tror inte. Viktigast är väl att respektera oavsett :)

kan du inte berätta vad som hände den gången ? :)

Det är tyvärr ofta så att folk tänker "syns det inte så finns det inte" eller "har jag inte upplevt det så finns det inte." Dessutom är det också mycket vanligt med folk som inte respekterar åsikter som inte stämmer med ens egna och gärna trycker ner de som tycker olika.

Det är synd, och man tror inte att det ska vara så, men så är det rätt ofta faktiskt :/ 

Själv kan jag säga att jag inte direkt tror, men jag är inte helt anti och trycker ner folk som gör det. Varför inte låta andra få ha sina åsikter liksom? Dessutom är jag inte emot idén att det skulle finnas andar och liknande.  Kanske finns det, kanske inte. Vad vet jag. Spännande är det iallafall! 🙂

Alla har olika tro och nu tror alla olika. Att dom är så intoleranta att dom idiotförklarar andra för sin tro visar bara vad dom är för människor. Ta inte illa vid dig och sluta slösa energi på folk på nätet som är intoleranta.

Hej,

Det är synd att människor ska klanka ner på andra för att hävda sig själva. Försök att inte lägga någon energi på dessa människor för dom är sådana mot alla.

Jag vet inte vad du har varit med om, men jag skulle aldrig misstro din upplevelse. Sen vad det är, det vet man nog bäst själv =)

Sen är det så att människor inte vet så mycket, och folk tycker olika. Jag själv hoppas på något mer än detta, men jag vet inte. Jag har så mycket grubblerier i huvudet att om jag bara hade vetat om andar, änglar mm. så hade mina nerver fått vila lite. 

Blir frustrerande, det kan jag förstå. men försök inte lägga energi på det.

#2 tar väldigt lång tid att skriva det, men kanske sen:)

Til och med dom som ser kan inte alla tro. Det har jag vårit med om.

Så for all del - inte berätte for alla - och inte for dom du inte kjänner.

Det har jag lärt mig.😉

Njut av dina erfarenheter .

Kram från mig.🤗

#7 haha jo min pappa sa att om jag berättade för någon så skulle jag bara bli idiotförklarad och att vi vet att de är sant, och de är de viktigaste. Han hade rätt

#8  Ja, man blir ju tyvärr det. 

Har du någon vän som du kan lita på till 100% så är denne person bra att dela med sig till. Det har jag gjort =)

Hände mig en sak, som jag inte vet om det var jag som fantiserade, eller om det var de där uppe som gav mig en bild och dröm. Men oavsett vad, så hade jag en vän som lyssnade, och det betydde mycket =)

#9 en av mina närmsta kompisar var med mig. Hon trodde inte på så sånt först, men nu gör hon de till 120%! :)

#10 Vad bra, då har ni något gemensamt som ingen kan ta ifrån er =)  berätta gärna om du vill, låter spännande =)

Jag har råkat ut för folk som inte tror mig när jag berättar vad jag upplevt, även fast de vet att jag inte är någon som hittar på saker. Speciellt min mamma upplevde jag att hon inte tog mig på allvar, sedan visade det sig att hon faktiskt är lite rädd (hon har inte sagt det rent ut, men vissa saker vill hon inte veta, t.ex. att jag ett par gånger när jag sovit inne hos henne har jag upplevt att någon står böjd över sängen och det kändes ganska otäckt). Pappa var väl också lite halvskeptisk, men så hände det två saker som jag tror fick både han och mamma att tro på mig och det känns riktigt skönt att numera bli tagen på allvar av dem.

Jag har en bror som är riktigt tjurskallig och menar att andar inte finns, det och annat övernaturligt är bara påhitt. MEN han kunde inte förklara varför jag alltid lyckades gå ut till kaninerna när det var något på gång (krångliga förlossningar, väldigt sjuka kaniner), oavsett tidpunkt på dygnet. Han sa att "ja, men du går väl ut till dem flera gånger per dag". Vilket det är sällan jag gör. Då blev han tyst och ämne blev bytt😉

Ibland är det nog bättre att hålla tyst än att bli dumförklarad och behöva försvara sig (då är det bra att forum som dessa finns). Ofta är väl det nog de som lever mycket i den moderna pryl och stressvärlden som inte tror, de har slutit sig och upplever inget övernaturligt.

#12 skönt att nögon känner som jag!:)

Det händer nog oss alla att vi blir idiotförklarade någon gång.
Det är väldigt tråkigt att dom inte kan se eller uppleva det vi gör.
Mest tråkigt för dom. Men jag lever i tron att den tiden kommer för dom med. Jag tror vi alla kommer uppleva ett andligt uppvaknande någon gång i livet. Så jag känner inte att jag vill argumentera utan låter dom gå med sitt och jag med mitt :-)

Det jag fått höra när jag berättat är att det man inte kan se finns inte. Och att det absolut inte är någon verklighet det jag vet.
Då frågar jag "Men då säger du alltså att jag är en lögnare och har fel i huvudet?"
Då svarar dom" Nej, det säger jag inte. Jag säger att DU tro att du ser det du ser".
Vilket i min värld väl är samma sak som att idiotförklara någon?
Så när jag fått det svaret så har jag valt att ge upp. För oftast finns det absolut ingenting man kan säga för att övertyga dom. Dom måste uppleva det själva. Och den tiden kommer 🙂

Jag tror på vetenskap och det som är bevisat. Jag har aldrig upplevt någonting, men jag skulle aldrig klanka ner på någon som tror då jag själv vill tro. Men vissa är så säkra på sin sak, som religion, att alla andra som inte tror som jag är ju inte riktigt kloka, det jag tycker eller tänker är ju uppenbart det som är sant!

Jag har alltid lärt mig att man inte ska prata med dem som inte tror. Man ska inte vara otrevlig tillbaka men man ska inte klanka ner på dem. De kommer till sin sanning en dag. Ju tidigare vi hittar vår så e det bäst :P

Det kanske är så att det inte behöver ha med tro, eller att vilja tro att göra, alltid heller. Dom som konsekvent vägrar att förstå att andra människors upplevelser kan vara verkliga och inte bara inbillning har helt enkelt inte "råkat ut för" nåt själva. Gör dom det en dag så kanske polletten trillar ner ;) Annars måste de ju idiotföklara sig själva plötsligt. :) Klart att det är svårt att tro på tex spöken när man aldrig har sett nåt…? Däremot kan jag aldrig förstå varför endel måste gå sju varv runt jorden och vända sig själva ut och in för att övertyga andra om att dom är dumma i huvudet. Om det är den inställningen och övertygelsen man har, varför inte låta oss galenpannor jiddra ifred då?

Jag är somsagt inte den som inte tycker folk ska tro, då jag själv vill kunna tro som sagt.

Andlighet kan komma ut olika - folk kan se och uppleva ulike har jag lärt mig.  Om nogon erfarer i sin adlighet  annat en jag - seier jag inte at det inte kan vära så.  Våras ögon tolkar det vi ser om ögonen är andliga eller fysiska spelar ingen roll - det är bara så.🙂

Vi är ulika - også på dette sättet.

#0

För att vända på frågeställningen, varför tror du? Jag har upplevt många underliga (för mig) oförklarliga händelser, men jag utgår inte att det är andar som ligger bakom det skedda bara för att jag inte är medveten om alla faktorer som bidragit till det skedda. Jag tänker istället att jag inte har alla fakta på hand och hoppar inte till slutsatsen att det skulle vara frågan om en paranormal företeelse när jag inte helt förstått varför något skett. Det kanske är skillnaden - när något som övergår mitt vetande sker så drar jag slutsatsen att jag inte riktigt vet vad som skett och skapar hellre flera teoretiska förklaringar istället för att välja en enda förklaring och hålla fast vid den, medan andra drar slutsatsen att det måste vara just något övernaturligt som skett när de inte helt kan säga hur något gått till. Vad tycker du om den teorin, skulle det kunna förklara varför vi reagerar på olika sätt? :)

Jag tror för att mina föräldrars bästa kompisar har en stuga på landet och vi är aalltid med där. Pappan i familjens morfar bor på en stor gård nästan breved stugan. Jag har varit ute på landet halva mitt liv, och jag har varit hos deras morfar (barnens gammelmorfar) hur många gånger som helst! Men för några år sedan berättade mina föräldrar för mig att de spökade där för att dom tyckte att jag va tillräckligt stor för att veta om det. Min bror, min pappa, den andra familjens pappa och hans son gick dit en gång mellan 12-3 på natten pch satte sig på ovanvåningen och skulle lyssna på andarna i huset. Dom va med om väldigt mycket som dom berättade för mig när dom kom tillbaka till stugan. (Orkar i te ta de nu) men jag fick i te följa med för som för att dom tyckte att jag fortfarande var för liten för att upplaga de, men jag ville. Ett år senare fick jag följa med. Men de hade varit någon där mot gammelmorfarns vilja och försökt att ta bort andarna i huset pga av att hemhjälpen ville det. Så de hände inte så mycket utan några steg osv.. Men så en dag så såg Gustav (gammelmorfarm) en tant i köket och stå och diska och han blev så glad! Detta va då hans förra fru. Och han hörde att de va någon som satt och skrev i ett rum på ovanvåningen och detta va då en gammal dräng som heter John som alltid brukade spela Bingolotto och så under tiden han levde på gården. Nån månad senare så satte vi oss där igen på ovanvåningen och då hade jag med mig en av mina närmaste kompisar som inte trodde på andras egentligen. Och pappan i den andra familjen och min pappa va också med. Det började med en gång när vi kom dit. Vi hörde någon/några som gick runt uppe på vinden och flyttade runt grejer. (Jag hade varit där uppe och för de första så går de inte att öppna dörren till vinden för då måste man ha en kofot och nästan riva upp den, för de andra så är trappan farlig att gå i om man inte har bra skor pga glasbitar osv, för de tredje så går de inte att vara där uppe. Damm, lådor, möbler osv öööverallt!) Den så hörde vi alla så fruktansvärt högt och tydligt att de va någon dom gick ner för trappan från vinden, öppnade den dörren med ett iiiiiiiiIIIII, IIIiiiiiii och sen kommer de igen som om de kom en till iiiiiiiIIII, IIIiiiiiii och dörren till dör vi satt va stängd och precis efter gnisslet av vindörren är de någon som verkligen ryker, drar och bankar i dörren till rummet vi satt i. BAMBAMBABMBAM!! Lät det. Och alla vi va ganska rädda och bara väntade på att dörren skulle flyga upp med en stor j*vla smäll. Men istället kom det ett bank i golfen och det var borta. Kan tillägga att dom enda som fanns i huset utom vi va Gustav som snart är 90 år och låg och sov och hans fru som också sov som är runt 90 år med och är "gammalsjuk" som man kan bli när man är gammal. Så de va ingen där som kunde skrämma oss. Sen så hörde vi massa tydliga fotsteg som gick runt inne i vårt rum.och helt plötsligt flyger min pappa upp hor soffan i panik och tar av sig sin tjocktröja jätte snabbt och säger: "de va någon som la en iskall hand eller någon mot min nacke, känslan va som om de va någon som hällde ett iskallt glas vatten i nacken!" Vi kollade och hans nacke va snustorr. Alla kände sig väldigt iakttagna och kände att vi verkligen inte va själva här inne. Sen så ser vi alla att i fåtöljen nere i hörnet är det en stor skugga i väggen. Va hade ljug tända så alla fick tydliga skuggor. Vi kollade och alla hittade sin egna skugga, men de fanns en till av någon som inte fanns i rummet… Sen så ser vi att handtaget till dörren som fortfarande är stängd går upp och ner. Upp,ner,upp,ner,upp,ner,upp,ner. När de slutade så uppångade vi dörren och efter en väldoft kort stund ser Jennifer att de står två skuggor ute vid dörren och står in och kollade på oss. Alla tittade och alla såg. De va två stora mörka män som stod där. Sen kom det en iskall vind och ljuset släktes i 2 sekunder och tändes igen.. Vi kollade och inget fönster var öppet och däremot så var de helt vindstilla ute. Det hände mycket mer saker men orkar inte skriva mer. Men jag kan säga att Jennifer trodde på spöken/andar till 110% efter det. (Ursäkta om de blev stavfel eller om min iPad ändrade ordet till något annat eller så. Men orkar inte läsa igenom allt då de tog en 40 minuter att skriva detta) Det är de värsta jag varit med om och jag VET jag att det finns.

#0 "Ååh blir så arg!!"

Blir du arg för att andra inte tror på samma saker som du?

Eller blir du arg för att de tror att din historia inte berodde på spöken, utan att det är en felaktig tolkning från din sida?

Att säga att det är fantasier är ju onödigt, även om en livlig fantasi inte är det värsta man kan råka ut för 🙂. Det kan ju vara en vanlig upplevelse du haft utan att det för den sakens skull behöver bero på spöken.

#22 Jag blir arg för att dom inte tror mig när jag vet vad jag upplevde och vet att de finns till 300%. Det är inte fantasi när vi var 4 personer i rummet som upplevde samma sak. Jo, de som händ är spöken. De huset kryllar av andar överallt och de är till och med en bok skriven om denna gård för 100 år sen eller något för att gården är riktigt hemsökt och är en förbannelse över gården. De med förbannelse låter ganska töntigt men de är faktiskt sant. Han som la förbannelse över gården va han som bodde där först men flyttade pga spökena. han sa massa grejer innan han gick och en av sakerna han sa va "här ska ingen födas och sedan dö" alltså att ingen skulle födas på gården och sedan leva där enda till man dör. Detta va 200 år sedan och det har aldrig hänt. De fanns mer saker han sa och allt det är som han sagt har också varit så. Att säga att de i huset är fantasi mm är bara dumt. Kan berätta så mycket mer om vad som hänt i huset när Mikael bodde där. (Pappan i den andra familjen)

I #23 lät jag arg men de är jag inte haha, bara bestämd;) Och jag kan berätta om det är någon som vill veta mer? Väldigt intressant faktiskt:)

#23. Vad heter boken?

#25 vet inte. Tror inte den heter något faktiskt… Men den går inte att få tag i, skulle gärna vilja ha den:/ De är en jätte stor tjock bok som är i de huset. De handlar om olika gårdar och så. De står om förbannelsen osv där i. Den är så fruktansvärt gammal så som att jag tror inte att de går att få ta i den

#0 Alla tror och tycker olika. Det som är fantasi för en är verkligt för en annan. Där emellan fantasi och materiell verklighet finns mycket man kan vrida och vända på och fundera över.
Om någon idiotförklarar dig för att du berättar om något du upplevt, visar det på bristande respekt och hyfs hos den personen och är ingenting att bry sig om. Idiotförklaringar bara sårar, de hjälper ingen.
Däremot är det ofta intressant att lyssna på andras (respektfulla) åsikter eller synpunkter. Det tillför något till en själv, och man kan få en större "bild" av det man upplevt. 
Det bästa vore om alla lyssnade på varandra och insåg att alla har någonting att tillföra till vår gemensamma värld.

Kram till dig!