Jag skulle säga att det nog är att jämföra med vilken talang som helst. Det finns människor som föds med talang för att teckna tex. De behöver inte gå en kurs utan från första stund de sätter sig med penna och papper så är de enormt duktiga. Sedan så utvecklas de naturligtvis ju mer de arbetar, men förmågan finns där från början.

Sedan finns det de som går kurser och lär sig tekniken bakom att teckna. Perspektiv, relationer mellan föremål osv. De kan bli duktiga de med men det kräver mer arbete. Vem som helst kan egentligen lära sig att teckna, även om de förmodligen aldrig blir lika bra som en som föds med talangen.

Samma sak gäller nog medium. Vissa föds med talangen, det är naturligt för dem. Andra går kurser för att lära sig tekniken och för att öppna sig. I princip skulle nog alla kunna bli medium om de la ner tiden på det, men inte alla vill lära sig.

Andligheten är till för alla. Möjligt att olika människor har olika starka mediala förmågor, dvs finner svar bäst genom olika praktiska sätt. Men andligheten är till för alla och mediala förmågor har alla och alla kan lära sig att utveckla dem.

Jag skulle säga att de vet att man inte är redo :P Är väl inte meningen att man ska prata med dem på egen hand :)

Jo, men menar att de borde väl helst vilja ha kontakt med sina anhöriga? :p

Jo men det finns ett helt annan verklighet där. Andar kommer oftast tillbaka till minnen. Eller anhöriga som du säger. Det går säkert och de vill säkert. Men de behöver inte komma hit för att se oss och kolla hur vi har det.  :D

Nej, men somsagt, jag är ju livrädd för döden och det hämmar mitt sätt att leva. Känns som att mina anhöriga som gått bort skulle hjälpt mig med det här, att bevisa att de finns på något sätt, för att hjälpa mig?

Jag var också livrädd för döden. Men slutade vara rädd. Det är inget att var rädd för. (rädsla handlar oftast om att vara ovetande om framtiden). 

De har hjälpt dig. Det finns så många olika sätt. Du kanske kommer in på en sajt som den här o får svar på dina frågor. Det kan var dem som hjälper dig att hitta dit :P 

Varför måste dem bevisa att de finns? :)

Ibland vet man inte varför andar tar kontakt med andra. Kan bero på att man mår dåligt, inte är nog öppen eller andra saker. Utbilda sig till medium låter lite fel men det finns säkert sådana utbildningar mer. Jag skulle vilja kalla det att få utbyte och mer redskap att arbeta med. Du säger att du är rädd för döden. Jag tycker du ska söka hjälp för detta.

Det handlar om att jag vill veta att dte finns något efter döden, annars finns egentligen ingen mening med att leva… ?

#6 Ofta vill man ha kontakt FÖR mycket att man blockar deras signaler istället. Där har jag varit länge. Jag är 36 år och har först nu för en tid sedan börjat verkligen se och höra deras signaler och kunna tyda dom.
När jag ser tillbaka nu så förstår jag ju, men just då var jag inte mottaglig.

Sen är andlighet och medialitet lite olika saker. Andlighet är för alla. och det är ett sätt att leva. Om kärlek och medmänsklighet, tro och hopp på mänskligheten. Sedan jag började meditera har jag hittat en ny värld. En helt ny syn på världen och människor och allt runtomkring mig, svårt att beskriva. Jag har hittat ett lugn hos mig själv har aldrig trodde jag hade. Som har hjälpt mig genom många svåra tider.

I och med meditationerna kom min medialitet fram. För i och med mitt nyfunna lugn blev jag mer mottaglig för deras signaler, bilder osv.
Det är inte helt lätt att förstå vad som kommer, men man lär sig det med tiden.
Som någon sa häruppe oxå att det finns nog olika talanger även inom medialitet. Alla är vi olika och får saker till oss på olika sätt. Alla blir inte medium. Hoppas det inte blev allt för snurrigt nu allt jag skrev :-)

Ljus och värme

Imke

🌺

#9 det finns mycket att leva för. Saker att uppleva och göra. Vad spelar det för roll vad som sen händer då våran fysiska kropp inte vill vara med mer? Jag tycker verkligen att du borde gå till en som är utbildad och kan hjälpa dig att hantera denna rädslan.

Jo, men jag tänker att varför göra vissa saker om man inte kommer kunna glädjas av dem sen? Jag är inte rädd för själva döden, utan för evigheten som följer den.

Vad menar du med att vissa gör saker som man inte kan glädjas av sen? Vad är det att vara rädd för evigheten? Som jag ser det så får vi ju träffa alla vi älskar igen och det är ju inte illa att få det.:-)

Jo, men om man inte tror att man får träffa några igen? Det kvittar helt enkelt då? Om man ej kommer till någon annan värld. Då är ju livet i sig ganska obefentligt.

#12 läs samtal med gud. det hjälpte mig massor :D

#14 men om du tror det är det väl bara för dig att leva livet som du vill nu. Varför är det nästan som ett måste att du måste veta vad som sker då vi dör? Varför slösa livet på det när livet är så kort. Gläds över det du har och lev i nuet.

Tro mig, jag försöker. Lika svårt som det är för er att förstå hur man inte kan glädjas över livet eller ta vara på det, så är det lika svårt för mig att tro, tyvärr.

#17 men varför är du så besatt av att tro? Ingen har tvingat dig till att tro.

Nej, absolut inte. Men jag vill tro. Somsagt, det påverkar hela min livssituation och jag har sömnproblem på grund av min oro för döden. Jag pratar med nästan alla som tror över det här och hur dem ser på det, många har sagt kloka saker som jag funderar över, men ändå kan jag inte på något sätt tro på riktigt. Den som inte har den här känslan, kan inte heller förstå det, likväl som att jag inte kan förstå hur det är att tro :)

#19 jag tror inte detta handlar om tro eller inte. Som jag sagt innan jag tycker att du ska prata med vården om detta. Det finns kuratorer på vc så ring till dom och beställ en tid. För du ska inte behöva ha sömnproblem och må dåligt över döden och livet.

Jag har redan pratat med kurator om problemet :p därför jag söker mig hit och till andra hemsidor där man kan prata om det :)

#21 varför har det inte blivit bättre för dig då?

Svårt att förklara. Ingen kan ju hjälpa en med dödsångest. Jag tror på ingenting efter döden, det är precis lika svårt att övertyga mig själv om att det finns liv, precis som att jag aldrig skulle kunna övertala er om att det ej finns. Men somsagt, det hjälper att prata om det och ta upp mina funderingar med andra som tror.

Nu kastar jag mig in i samtalet och hoppas kunna hjälpa så smått.^^

Jag ka inte tro på det abstrakta. Jag kan inte tro på en skapare eller en himmel för det är saker vi ej kan bevisa med vetenskap.

Hur som så har jag en vetenskaplig teori som jag håller fast vid och gärna delar med mig av. Har du hört om "energi principen"? Den lyder "Energi kan aldrig förstöras, bara omvandlas". Vår fysiska kropp bryts ner till gödning odl, en form av energi. Men själen? Jag tror starkt på att var enskild individ har en själ som gör oss till de vi är, så vart tar själen vägen? Vår kropp är vårat fysiska ankare, så allt för stor vikt lägger jag inte vid omvandlingen där. Men inte tror jag att energin, vår själ försvinner. Kanske antar den annorlunda form, som en fjäril som lämnat stadiet som kokong, eller så gör den väll inte det, men jag tror inte den försvinner.

Hoppas att det inte blev för snurrigt och att det kanske var en givande infallsvinkel :)

#23 har man problem med någon slags ångest så hjälper det att få terapi. Det är då det jag har lärt mig. Jag tycker dock att du på ett ohälsosamt sätt för dig själv ältar samma sak om och om igen. Du kommer ingen vart utan får bara mer och mer tankar som snurrar. Jag personligen tycker att du ska ta hand om dig själv ett tag och fokusera på andra roligare saker.

#10 bra skrivit.

Jo, men tänkte med att det måste såfall finnas andar som kanske tycker det är jobbigt att vara död, eller att de på något sätt behöver hjälp från oss levande och har pratat med er? att dem saknar anhöriga osv.

#27 Vissa accepterar ju inte att dom är döda, detta kan ske då dom dött plötsligt eller våldsamt. Men då brukar dessa vara fast kvar här.

Så har jag uppfattat det hela.

Jag kände likadant som du förut! Men en dag insåg jag att, antingen fortsätter själen, och det måste bara vara underbart Eller så blir det svart, och då märker jag ju ändå ingenting Jag tror, att det helvete som det står om i alla religioner, det är här, här på jorden, det liv jag lever nu Och mitt liv kan jag stå ut med, verkligen, här har jag med och motgångar som jag hittills klarat av även om det är väldigt tufft emellanåt Och sen tänker jag såhär, OM det blir svart sen, då är det bara att passa på att leva ordentligt nu! Jag fyller inte mitt liv med fester och Bungyjump direkt, men jag gör det jag vill, har en son som jag umgås mycket med, 2 katter som jag alltid velat ha, jag har min lilla kolonilott mm Hade jag haft drömmar om att tex resa, som många har, då hade jag satsat på det "Livet" är ju nu, försök att njuta! Har du fått ditt personliga horoskop ställt? Då kan man få svar på många tankar man har, tex är jag stenbock och alltid lite dov och kanske lite nere, praktisk och fastnar gärna i ältande Men, jag vet om det och fick svar på att det var orsaken, min stenbocksida, det gör det lättare att kämpa! Bara lite funderingar från mig! Hoppas du snart får må bättre i ditt sökande! ;-)

Ja det är så felaktigt att säga att bara vissa kan uppleva och kommunicera med ande världen alla kan detta.

Detta är ett av våra sinnen precis som lukt, känslel, syn hörsel röst mm.

Det är ingen som tycker det är konstigt att vissa har glasögon eller har en hörapparat.

För våra sinnen är olika  utvecklade hos individ till  individ.

Jag brukar beskriva det som så här alla kan sjunga men alla blir inte professionella operasångare för det.

Vissa nöjer sig att sjunga i duchen o andra tror inte de kan sjunga alls men visst kan dom även om det inte låter speciellt bra.

Men alla kan och alla kan träna upp sin sångröst så den blir bättre.

Precis det samma är det med andekontakt.

Man får  även lära sig hur andevärlden kommunicerar med just dig för också helt olika från person till persson.

Vissa ser med sitt inre ungefär som man drömmer andra hör som tankar som dyker upp andra känner i kroppen och vissa känner lukter.

Detta varierar så olika en del har bara ett sätt eller delar av dessa sätt i sin kominikation.

Andevärlden kommunicerar med alla våra sinnen  du kan lika gärna få  en tanke i huvudet. Eller så kan du känna som att ngn försöker putta om kull dig.

Många blir rädda då men bara anden som vill visa att den föll och avled på det sättet.  Många missförstår detta o skapar monster tyvärr.

Men så ande världen pratar med oss i fysisk kropp. Jag har aldrig stött på ngn som inte kunnat uppleva andevärlden.

Men har stött på mängder som inte förstått andevärldens kommunikation och inte vetat om sättet andevärlden kommunicerar på.  

Det är så vanligt när man får nya elever att de säger att de inte kan men vill lära sig och när de förstår hur andevärlden pratar med dom genim inre tankar syner och känslor i kroppen lukter smaker mm.

Så har de sagt men då har jag haft kontakt i många år men inte förstått det.

Jag rekommenderar verkligen att man går en kurs och dels lär sig hur andevärlden kommunicerar med just dig för finns ingen som fungerar på exakt samma sätt.

Men även för att lära sig att hantera sin medilaitet och lära sig att stänga ner och inte behöva uppleva andevärlden eller läsa av personer dygnet runt för det tar fruktansvärt mycket på en.

Så det viktigaste att lära sig om man ska syssla med andekontakt att man kan kontrolera det och när man ska ha kontakt.

Är man inte öppen ja då upplever man inte heller ande världen och när man inte ska uppleva andevärlden som i affären, bussen, konserter eller när man ska sova  ja då ska man vara stängd o inte uppleva dom.

Så otroligt viktigt att lära sig detta om man ska syssla med det mediala.

Lasse