Jag är lite fundersam just nu, så jag vänder mig hit.

Imorse, kanske runt 7 tiden, så vaknade jag och såg att det var någon som stod bredvid min säng. Det var en skugga som var genomskinlig och jag såg klart och tydligt att det var en man. Jag blev rädd och drog täcket över huvudet i hopp om att han skulle försvinna och när jag drog ner täcket så var han inte där längre. Så jag somnade om och vaknade för några minuter sen.

Våran familj kan se och känna av energier, alltså energier från de döda. Mamma berättade för några dagar sen att när jag var ett barn så sprang jag runt med en bibel och det var en speciell plats på våran hörnsoffa där ingen fick sitta och varje gång någon satte sig där så började jag gallskrika. Hon berättade även att ibland så brukade jag sitta och prata med någon inne i mitt rum, men det var ingen där när mamma och pappa kollade. 

Än idag kan jag känna av vissa energier, oftast positiva energier, men någon enstaka negativ energi. Vi hade ett skyddsrum från andra världskriget här i våran stad och jag var tvungen att gå igenom den för att komma till skolan, och där fanns det MASSVIS med dåliga energier, nästan som att dom bad mig att gå därifrån. Så jag sprang alltid igenom där istället för att gå.

Nu är det skyddsrummet rivet, tack och lov för det. Jag brukar känna mig iakttagen eller förföljd när jag går i lägenheten och jag måste alltid titta bakåt för att se om någon är där. Det här har hänt mig i flera år att jag känner mig iakttagen och förföljd när jag egentligen är ensam hemma. 

Men nu återgår vi till vad jag såg imorse. Jag såg konturerna extremt bra. Det såg ut som en man i kostym och han bara stod där. Jag kommer inte riktigt ihåg vad för slags energi han gav mig, men jag blev rätt så rädd när jag såg honom, men inte så rädd att jag var tvungen att springa ut ur sovrummet. 

Jag berättade det här för mamma, men hon trodde inte på mig och hon sa att jag troligtvis hallucinerade. Men jag är bombsäker på att jag såg någon stå bredvid min säng. Efter detta så har jag försökt att klura ut vem det kan ha varit och jag tänkte på alla de manliga personer som jag har förlorat. Den enda jag kan komma och tänka på som jag förlorat som var en man är min morfar, men han bar aldrig en kostym. I somras gick en vän bort i cancer, men likaså där, han bar aldrig kostym. 

Jag vet inte vem det här är och varför jag såg honom och jag är faktiskt lite rädd att han ska komma tillbaka ikväll.