Om man ska tro Sylvia brown så kommer ditt djur vänta på dig på andra sidan till när du dör. Det där med återfödelse som människa är något jag är tveksam till. Men är inte helt hundra.

Sylvia Brown tror jag inte alls på. Jag tror dessvärre att hon bluffar. Hon va ju med i någon show med någon snubbe där hon gästade och publiken fick ställa frågor. En frågade om hennes dotter va död då hon va försvunnen och Sylvia sa solklart ja… Det visade sig att flickan va en av de tre som va kidnappade i 10 år och bodde i en källare hos någon störd gubbe. Hon är enligt mig inte trovärdig.

Personligen tror jag ändå på att din katt i så fall väntar på dig på andra sidan och kommer och hälsar på dig lite då och då :)

Jag tror också att man återser sina djur på andra sidan. Det finns de som ser sina nya husdjur som reinkarnationer av tidigare djur på grund av att de kanske har liknande vanor, favoritplatser etc, men min tro är att de bara ser det de vill se.

#2 skrev jag att jag trodde på henne? Jag skrev OM man ska tro. Läste bara det i hennes bok om andra sidan. Jag är kritisk till alla som ska göra sig stora pengar på medialitet.

Personligen tror jag att våra husdjur väntar på oss på andra sidan. Och att dom kan komma och hälsa på oss då och då. Antingen kan vi känna eller till och med se dom.

Ett medium (kommer inte ihåg vem) sa att någon kan ha så mycket fd husdjur som hälsar henne välkommen "där uppe" att anhöriga får lov att vänta på sin tur.

Personligen tror också att t ex en katt kan födas på nytt som katt men absolut inte som en människa. Men jag kan inte veta.

Min ena hund var tvungen att avlivas för snart 2 år sedan.
Hon begravdes på tomten, men ibland hör man faktiskt henne tassa omkring i huset 🙂

Jag är inte så duktig på det här med andra sidan, men jag vet att man bästemer med sina guider när man ska återföddas och vad man ska återföddas till. Katter blir dock ofta till just katter igen, men kan även bli andra djur för att ens själ högs i nivå. Och alla varelser ska nå nivå10. Jag  vet dock inte när din katt kommer att föddas åter, och ofta så är det ju så att djuret ska få en ny uppgift, och därför så lär ju djuret att föddas under andra omständigheter och inte till sama situation igen. Men om det är så att den inte lyckades att följa sin plan så kommer katten att återföddas i en liknande situation igen. Om du har tur kommer du någon gång i ditt liv att träffa något djur du haft igen.

Jag själv dog i tidigt 80tal och valde att leva om igen bara ca 8-0år senare. Jag är född 89, så deta är omöjligt att säga när man väljer att föddas om och vart. Jag har inte födds i sama land många gånger vad jag vet en så läbge i alla fall, men jag vill ha mycket erfarenheter och olika erfarenheter. Så därför har jag valt att göra så. Men har du tur så kan du träffa din katt igen, men jag tycker istället att du ska ta farväl av honom när tiden kommer och inte tänka så mycket på deta. Lita på att Gud vet vad han gör och att han tar väl hand om din katt. Även om du inte träffar honom igen fören ni båda gott till andra sidan :)

Jag ska berätta en sak som hände mig. Jag hade slutat tro på detta efter döden. Jag hade för tillfälle två katter men så dog min ena Musse efter bara fyra år. Jag själv fick ta intiativet till om han skulle fortsätta leva med återkommande njurinfektioner och psykis rädsla för allt…han kröp på golvet när han hörde ljud utanför. Så han fick somna in för hans eget bästa. Jag var med honom hela tiden och klappade honom..jag bestämde mig för att inte ta bort handen förrän han dragit sitt sista andetag även fast både tårar och snor rann. När han slutade andas kände jag en varm vind lämna hans kropp och den bara försvann. Jag frågade veterinären om kroppsvärmen lämnade kroppen så fort och han sa nej.

Senare på kvällen så satt Spookie min nu enda katt och jag och tittade i datorn när vi hörde hur han hoppade ner från fåtöljen…han var en tung katt och det hördes så fort han hoppade ner ett visst ljud…både jag och Spookie vände sig om samtidigt. Många gånger hörde jag ljud som lät som att han var kvar men det underligaste av allt kommer nu.

Några månader senare så kom en ny liten familjemedlem som jag så småningom döpte till Hope hem till oss. Efter bara någon dag så såg jag en skugga dra över hennes ögon och blicken såg ut som Musses….wow….jag blev stum. Efter det så fanns det bara otroligt mycket av Musse i henne utom den extrema rädslan tack och lov men mycket mer Musse än Hope. Hon hälsade nästan aldrig på människor som kom och hälsade på och var mest för sig själv men så en dag flera år senare blev hon som förbytt..

Hon blev Hope…hon blev superglad började bete sig som en helt annan katt…villle att varenda människa som kom hit skulle gosa med henne och hon blev otroligt social och rolig….Blicken som sett ut som Musse var borta och det var som om han nu var övertygad om att han nu kunde lämna oss i ro.

Jag kan inte förklara det bättre och alla mina vänner har sett förändringen på henne. Tyvärr gick hon bort på bara tre timmar för ett par månader sedan…och sorgen är stor…över 10 år helt frisk och så tog det så kort tid att gå bort….

Det är fruktansvärt när ens husdjur dör för de är familjemedlemmar. Mina katter är mina barn eftersom jag inte fått några själv. Jag har i fredags fått hem en liten 13 veckors pojke som jag döpt till Spike. Jag har nu fyra katter igen.

Spookie 14 och ett halvt år, Zombie 8 år och hennes dotter Buffy 7 år samt nu lilla Spikie.

Jag bara måste ha flera katter runt omkring mig för att känna mig hel.

Detta var min berättelse och det hände verkligen….Jag har mediterat en del och skaffat mig själv en liten paradisö dit jag kan fly ibland….där tänker jag mig att mina katter väntar på mig och att vi alla återförenas när den dagen kommer.

Kram

Lotta och kissarna

#4 Men jisses… Nej, du skrev inte att du trodde på henne(obviously) men du tog upp henne och då ville jag yttra mig om vad jag vet. Kan folk bara sluta ta så illa upp över saker och vara lite mer trevligare?

#8 vad vackert, det kom en liten tår hos mig av texten du delade med dig av! :)

#8 gav mig inspiration till att katter kanske inte alltid återföds men ibland skickar "ersättare". Min första katt fick jag när jag var tio år. Jag var med han från det han föddes tills den dagen han dog. Han föddes den 24 april 1996. Och han kom till mig på sommaren. Han var en rädd katt men han gillade mig och mamma och vi hade ett bra liv fram tills den 24 oktober 2005. Han fick då ett epilepsi anfall i mina armar. Han satt i min famn när jag satt vid datorn och skrev på tangentbordet. Han började ryckas och sen kom anfallet och han blev aldrig sig själv efter det. Dagen efter så slutade han kunna kissa så vi tog han till veterinären och fick veta att njurarna lagt av. Vi valde med sorgen i hjärtat att han skulle få somna in. Mamma ville först inte ha en ny katt för det skulle vara att svika Boppe. Men vi hörde i flera dagar hur det lät som att han var och åt torrfoder i köket. Han kom och sa adjö till mig i en dröm där han var kattunge. Och jag gråter än idag då jag tänker på den drömmen. Men Boppe ville inte att vi skulle vara ensamma. Dagen då han fick sitt anfall satt jag vid msn och en granne sa att det satt en liten katt utanför våran balkong. Den var svart och vit. Det gick en tid och jag var nere av boppes död. Men i november kom mamma in med den lilla svartvita katten som hade suttit vid balkongen den dagen Boppe fått anfallet. Det slutade med att denna katten flyttade in till oss tillslut och vi skaffade även en katthona. Men lyckan med Kusse blev kort. Vi fick ha han i 3 år och sen blev han ihjälsparkad. Men då blev honan så ledsen så vi var tvungen att hitta en ny katt och katten vi hittade liknade Kusse. Det har tillkommit fler katter men detta är också saker som brukar kunna ske ibland.

Clawdeen.

Vilken blandning av lycka och tragik under din resa med dina katter. Känner medlidande.

Kan inte låta bli att berätta om Tina. (Har berättat detta förut på någon annan sajt.)

Vi bor i Dalarna och via en annons fick tag på två katter från Sthlm som skulle "bort".

Dagen kom när Tina och hennes brorsa flyttade hem till oss. På natten drömmer jag att jag är ute och cyklar längs byvägar och Tina sitter i cykelkorgen.

Där sitter hon i korgen och är hur nöjd som helst. Sen börjar hon prata precis som en människa pratar. Hennes mimik, hennes rörelser liknar människans. Hon pratar hur länge som helst. Jag som fortsätter att cykla tycker inte det är något konstigt med det att hon pratar som vem som helst.

Men när jag vaknade, kom jag ihåg bara en mening av drömmen:

"Hördu du, kom ihåg sen att jag tycker väldigt mycket om sockerkaka!"

Ja, dröm är en dröm, tänkte jag och inte mer med det. Dessutom kan inte katter tycka om sockerkaka…

En vecka efter katterna kommit till oss, ringer fd matte från Sthlm för att fråga hur det är med katterna. Innan hon slutar säger hon till min stora förvåning:

"Jo förresten, glömde säga att Tina bara ÄLSKAR sockerkaka…!"

Bakade sockerkaka sen och Tina var "helt tokig" i den…

Tina blev hela 25 år gammal. Enligt veterinären var hon fysiskt helt frisk men var dement. (Hon gick vilse bara ett par meter från hemtrappan, kunde gå och lägga eller sätta sig på matskålen, hon ville äta men visste inte längre hur man gör det…)

Ca 10 år efter sin död kom Tina och hälsade på. Jag satt här där jag sitter nu vid köksbordet. Då plötsligt kommer Tina över tröskeln från hallen och går raka vägen mot matskålen. Men hon försvann för mig innan hon hann dit. Hon var så nära fysisk varelse man kan komma när man är en ande.

#13: Vilken vacker och intressant historia! Att vi möter även våra husdjur på andra sidan är jag säker på, och tanken skänker också oss djurvänner stor tröst. Något jag, som har haft många olika djur sedan jag var barn och framåt, funderar över ibland var gränsen går för vilka djur man kommer att träffa. Att mina älskade hundar och katter dyker upp vid min sida, men hur är det med kaniner och hamstrar man hade som liten och som man bara minns vagt? Katten man älskade men som gick bort redan när jag var fem år och som jag knappt minns? Katten eller hunden jag bara hade,något år? Sköldpaddan? Eller kommer bara de djur som man hade ett särskilt band till?

Ja, skriver från mobilen så texten blev kanske mindre bra, men hoppas ni förstår ändå. Lätt att delar av meningar faller bort när man inte ser allt man skrivit på den lilla skärmen.