Du har många frågor på en gång du 🙂 Kanske ska du börja med en sak i taget? Det är som att ta sig an flera arbeten samtidigt, hur ska man lära sig att skilja på vad som är vad?

Ja! Detta är ju så himla intressant!

Vill hellre prata med döda djur än se i framtiden för jag gör det ibland i drömmar + att jag får vänta, bortappade saker får vi se..

Är mest intresseras av prata med döda djur.

Får jag undra hur gammal du är?
Har sett bilder du har lagt upp här och du är mellan typ 9 - 10 år.

Som Fjäril säger så vill du så mycket, men är det inte bättre att bara ta det lugnt och låta eventuella förmågor komma när dom är mogna?

Dels kan man inte tvinga fram något, visst man kan träna men finns det ingen grund från start så är det svårt att bli duktig på det.

Det är som att sjunga, vissa har det i blodet, har det men måste träna för att bli bra och vissa kan inte alls sjunga och kommer aldrig lära sig.

Samma är det med det övernaturliga om det inte är ännu tydligare där: Man har det i blodet. Man kan öva för att bli bättre men du kan sällan träna för att få en förmåga du inte har inom dig.

Sen har man ett visst ansvar också när man håller på med sådant, man kan faktiskt genom ord förstöra för en annan människa, och är man inte redo och mogen för att ta det ansvaret så bör man vänta tills man känner sig redo att ta det ansvaret innan man börjar öva på andra.

Kakisen123!

Jag vill minnas att du saknar din hamster (har du berättat tidigare).

Tycker också att du är för ung…eller ska man egentligen säga så om man vill få kontakt med sin hamster. Det tycker jag inte egentligen.

Du kan väl koncentrera dig och BARA TÄNKA PÅ DIN HAMSTER OCH INGENTING ANNAT. Börja med din hamster.

Hoppas du klarar av det. Du har jätte svårt att koncentrera dig.

Du har svårt också att lyssna vad andra säger, försök nu lyssna vad din hamster eventuellt säger. Men lugna dig ner! (Nej, nej, inte 3 minuter, minst 20.)

Att få kontakt med döda djur är extremsvårt så rekommenderar dig att träna upp din förmåga först och främst. Träna dig att känna igen din känsla och när du kan lita på den och inte. Din hjärna är inte fullvuxen förrän du är 25 så ibland blir det helt enkelt starkare med tiden. :)

För det färsta- är 11 o vet andra på min ålder som kan..

Ska jag  tänka på mig hamster i hela mitt liv?

Orkar liksom inte vänta, saknar henne så mycket.. 1,5 år sedan dog hon..

Du är 11 år och vill hålla på med saker som vuxna knappt kan klara av att hantera. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så tycker jag rakt ut att du ska fortsätta vara barn och vänta med att träna eventuella förmågor. Jag vet själv hur jobbigt det var att vara barn och veta saker som inte dom i ens närhet ens förstod. Bara för att dina vänner kan så undrar jag varför du måste kunna? Du kanske inte är mogen för att kunna detta eller ens kommer bli mogen att ha kontakt med avlidna. Och sen en annan sak till: alla kan inte hantera kontakten med det övernaturliga.

Jag hade mina sköldpaddor i sju år, från jag var 11 tills jag var 18 och de togs ifrån mig på ett väldligt traumatiskt vis för mig. De var mina älsklingar och min värld rasade samman. Jag är nu 27 och jag saknar dom fortfarande så det gör ont och jag har haft många mardrömmar om att de skulle vara arga på mig för att jag inte kunde rädda dom, men det var bara mina skuldkänslor som slog igenom och det tog lång tid att bearbeta.

Jag är snart 30 och jag kan fortfarande inte kontakta dom från andra sidan. Men jag kan hedra dom med ceremonier då dom fyller år och på dödsdagen, vilket jag gör. Jag tänder ljus, tittar på bilder, gråter en skvätt och är tacksam för tiden vi faktiskt fick ihop. 

Jag känner andar och har ett rätt känsligt sjätte sinne angående saker men det tog väldigt mycket träning och jag är långt ifrån duktig nog att se mig som "professionell" eller nåt sånt. 

Ha inte för bråttom med att växa upp gumman, för barndomen har du bara en kort stund av ditt liv och du kommer sakna att vara barn när du väl är vuxen. Jag vet hur ont det gör att förlora ett djur men… din hamster lever för alltid i ditt hjärta med din kärlek och dina minnen. ❤️

Inte mina kompisar men anda på iFokus.. #7 Men okej! Jag ger upp då, som du säger!

#8 Jag har inget sjätte sinne, ser bara ibland i framtiden som sagt.

Tack! Har haft kontakt med henne. Skulle se en sjua någon dag i veckan, tyckte jag såg en ljus sjua som rörde sig upp o ner på min vägg. <3 Men vet inte ifall det är inbillning! ;) :(

Ska nog ge upp o leva mig iv som ni säger då…

Jag sa inte att du skulle ge upp, jag sa att du är fortfarande ung och har hela livet framför dig. Varför då stressa fram förmågor? Sen efter att ha läst dina tidigare trådar så verkar du inte vara alls mogen för kontakt med andra sidan. Då jag skulle säga ut och lek och ha det kul istället för att oroa ditt unga sinne med det du inte är mogen för.

Ok.. Det  känns som att du är sur på mig men jag vet inte..

Man kommunicerar ju 80% med kroppen

Säger inte att du ska ge upp, säger att du ska inte stressa. :) Börja på lättare nivåer och utforska vad du kan och inte kan göra, lära dig dina styrkor och utveckla det du har innan du breddar ut dig yttligare. :)

Är lite som att lära sig ett ämne i skolan, man börjar med det lättare så man kan förstå då man avancerar till svårare. :) Gå igenom första rummet innan du öppnar en ny dörr så att säga. :)

Jag känner din längtan och förtvivlan!

Men så är det också, Kakisen, att en sann djurvän kommer att sakna sina bortgångna djur resten av livet. Så är det, livet är hårt och grymt. -Och dess värre, man vänjer sig inte vid det. MEN man måste ACCEPTERA att det är så.

Som här sagts tidigare så du är mycket ung.

Jag är urgammal.

Jag tycker fortfarande att du, innan du somnar, kan tänka på din hamster, sända kärlek till henne. Hon känner det säkert och HON HAR DET SÅ BRA DÄR HON ÄR NU!

PS. En gammal klisé: En ny hamstervän…???

#11, Clawdeen är inte sur på dig utan vill dig bara väl. Jag håller med henne och tycker att du ska fokusera på att vara barn. Alla dessa tankar och ditt andliga intresse kommer finnas där ändå, men just nu tror jag att du ska tänka på kompisar och annat som du tycker är roligt. Den andliga delen är stor och det är inget man lär sig att hantera över en dag, det vore också fel av (oss) vuxna att ge dig en massa tips som du ska utforska på egen hand. Du verkar dessutom vara rädd och då är det inte lämpligt att diskutera dessa frågor mer. Jag hade uppskattat om någon (annan) vuxen resonerade likadant om det gällde min son (mina barn). Detta skriver jag i all välmening och det betyder inte att du inte ska vara "intresserad" men just nu tycker jag att du ska ta det lite lugnt med alla "andliga" funderingar.

Sur? Nej, jag slösar inte onödig ilska på någon som finns bara på nätet. Men tycker att du misstolkar det folk skriver till dig och sätter dig onödigt på tvären till råden du får för att dom inte passar de svaren du hoppas att få. Men du verkar ha snöa in på att börja med något som du inte verkar mogen för helt enkelt. Du har i vissa trådar jagat upp dig för att du tror att det finns ett spöke i närheten. Jag säger att du borde vänta tills du är mognarer och inte känner dig rädd om du får besök. Sen detta med att få kontakt med sitt avlidna djur, när du får det första gången kan det vara otroligt jobbigt. Vet när jag fick kontakt med min katt efter att den blivit avlivad så var det känslomässigt jobbigt. Och det är något man får räkna med.

#12 Okej tack :)

#13 Du har rätt men hon var så speciell!, jag ska tänka på henne förevigt <3 Nej ingen ny hamter här änsålänge. Jolly kommer alltid vara min favorit! :P

#14 Är rädd för människo spöken inte djur, trodde hon var sur för språket liiiiiite

#15  Ok

Hej kakisen!

Jag fick en hundvalp när jag var 6 år. Men jag hade skolan och kompisarna och allt annat o var inte hemma o tog hand om honom. Det var säkert jobbigt att ha valpen i en trea i ett höghus och jag hade två yngre syskon också.

Så beslöt mina föräldrar  att låta en granne skjuta honom. Så, en dag när jag kom hem, var Halli inte där. Jag sökte honom överallt och grät förtvivlat. Var är han? frågade jag pappa gång på gång. Pappa sa något otydligt: 'Herren tog honom.' Men när kommer herren tillbaka med honom då? frågade jag. Det kunde min pappa inte svara på.

Hur kunde de göra så mot mig, mina annars ganska schyssta föräldrar? Och att dom inte  hade mage att berätta sanningen för mig! Och skulle de inte kunnat hitta ett nytt hem för honom, han var en valp bara, och vi bodde på landet då, och det var många lantgårdar och egnahem runtom oss.

Dessa frågor plågar mig fortfarande. Så jag förstår dig, kakisen!

Senare i livet (jag är jättegammal nu) har jag haft kontakt med mitt döda marsvin. Han berättade för mig att jag inte skulle sörja honom mera och att han hade det så bra där han var. Då blev jag lugn o kunde fortsätta mitt liv utan att drunkna i sorgen. Jag hoppas att din hamster kommer till dig i sömnen, eller när du är i dvala, mellan vaken och sömn, och berättar samma sak för dig.

Jag har också haft kontakt med mina bortsprungna katter. De har berättat för mig i sömnen att de lever och är på väg till mig. Jag är säker att du en dag ska få ett meddelande från din hamstervän som ger dig lugn o ro.

#17 Oj, stackars dig! Man kan ju faktiskt INTE skjuta en liten hundvalp! Antingen alviva eller sälja eller ge bort!

Så kan man ju INTE göra! Förlåt för mitt språk men blev lite upprörd!

ack för att du svarade :) Hoppas jag kommer få tag på henne (hamstern) Men varför skjöt de valpen!?

(Älskar verkligen hundar, ska passa en hund snart)

Din hamster finns förmodligen kvar hos dig.

Fast du ser den inte. Ibland kan de göra ljud från sig, som att man kan höra deras hjul då de går i det, eller ett prassel som då de rotade runt i sitt hö eller det de hade i buren.

Min son hade en hamster för ett antal år sedan, och den brukade (bl a ) vi ta ut ur buren varje kväll innan läggdags. Jag hade buren i mitt sovrum eftersom mina barn inte kunde sova då den sprang i sitt hjul på nätterna) och innan läggdags den fick alltså springa i min stora säng. 

Sedan dog den av ålder och sjukdom, och vi var hemskt ledsna😕

Men på natten  några dagar efter att den dog, kände jag något som puffade och kröp vid min hals och på min kudde. Precis så som den brukade göra då den levde 🙂

Den sprang nu omkring i min säng så mycket den ville, den var fri utan bur och kunde göra allt som den inte fått förut.

Och framförallt så kunde inte katterna ta den. (Vi hade 5 katter så det var inte lämpligt att släppa den fri helt och hållet  i rummet) 

Vad jag vill säga är- att din hamster mår bra nu, och den är säkerligen hos dig ändå.

Om du ska ta kontakt med den, så vet den det och tar kontakt med dig på ett eller annat sätt.

Tänker du på din hamster, så känner den dina tankar.

sedan vill jag säga en sak till om att man är för ung för att ha kontakt med andevärlden.

Det är man inte, man föds ju med den, och har den med sig i färskt minne då man föds. Det finns inget naturligare än just den kontakten för oss.

Så det är väl mera det att vi skapar dramatik omkring "spöken" och annat som gör att våra barn växer upp med rädslor och tycker att det är konstigheter med andar och övernaturligt.

Visst kan barn ha kontakt med andevärlden, men vi vuxna behöver stötta dem i den kontakten, inte dramatisera och förvränga hur det är med "spöken".

Tack! Iland gör jag faktiskt henne bita i gallret som hon gör ibland när hon vill mysa eller något. Svara mer sedan, passar en hund :)

🙂

Svarar snart ;)

Hej Kakisen!

Du frågade varför mina föräldrar lät grannen skjuta valpen. Jag frågade dem aldrig direkt, jag ville väl undermedvetet glömma bort det hela när jag var ung för att skydda mitt psyke; Och det kändes som ett tabu, en sak som jag inte kunde prata om med mina föräldrar när jag var äldre.

Nu kan jag inte längre fråga dem, både min mamma o pappa dog för länge sen. Men jag gissar att när det hemska hände, var de så stressade med heltidsarbeten, tre  barn och ekonomiska bekymmer att de inte orkade med att söka en annan lösning än den lättaste och snabbaste vägen att bli av med den i deras tycke 'jobbiga' valpen. 

Men Halli är inte glömd, han är ännu i mitt hjärta och lyckligtvis har jag kvar en bild av oss två lyckliga tillsammans. Och hans död gjorde att jag är en hängiven djurvän. Jag älskar djur överallt, men har det lite svårt med mina kontakter med andra människor…

Jaha ok. Synd att de är borta. (föräldrar)'

Bra att Halli fortfarande finns i ditt hjärta, kan har det nog bra nu men han ville nog leva längre.

Kram <3

Hej Kakisen. Först vill jag berätta att din hamster säkert är med dig, du älskar den och det känner den. För 3 år sedan var jag tvungen att låta min hund Daisy komma till himlen då hon var 14 år och väldigt sjuk. Men hon är här ofta och hälsar på. Har en ny hund nu men Daisy är här och myser lite med honom då och då. Plötsligt ser jag henne för min inre syn och vi pratar lite. Sen tror jag inte man kan vara för liten eller för ung för att vara medial . Jag har varit det sedan barndomen, du verkar vara en sökare Kakisen, fortsätt sök och du ska se att det kommer till dig så småningom.

Katten jag tvingades avliva för ett år sedan var bara tre år gammal och fysiskt frisk men mentalt sjuk. Innan han avlivades och skickades för kremering tog jag på mig ett hemmagjort armband av garn, och satte ett likadant halsband runt hans hals, och han fick kremeras med garnhalsbandet. Och det armbandet har jag med mig och vårdar ömt. Jag känner Garion runt mig ibland och han kollar ofta till mig och ser så jag har det bra. Att boka den avlivningen var jättesvårt eftersom han mellan hans attacker var hur ljuvlig som helst.

Synd <3 Han finns där hos dig, men vad menar du men attacker?

Han fick "anfall" där han blev svart i ögonen och attackerade det djur eller människa som stod närmast då han blev stressad eller rädd. Ingen blev illa skadad men det kändes som en tidsfråga. :(

Jaha :( Han vilar hos dig, när du dör träffar du nog honom.

Är det nån som kan hjälpa mig? Ingen vill att jag lär mig så kan nån prata med djur jag haft?

Kakisen, du har läst slarvigt.

Åtminstone Choklad och jag tycker inte du är för ung att lära dig. -Kanske för ung för mera avancerade andekontakter. Men jag tycker det är inget fel att du vill ha kontakt med din hamster och andra djur du haft. Men det är inte lätt att skapa den kontakten.

Tråkigt att säga men ibland måste tiden bara gå -andevärlden som skyddar dig kanske tycker att du är för ung…men dom vet vad du vill.

Nej jag har läst tydligt, Men eftersom ni nu tycker att jag är ''för ung''  så är det la bättre att andra tar kontakt väl?

Kakisen123,

Felet är att vi (som vuxna) inte ska sitta och tipsa dig över internet. Om du gör det på egen hand (övar och tar kontakt) är upp till dig, men allra helst ska du ha någon vuxen med dig. Det är oansvarigt att uppmuntra till saker utan att ha träffat personen ifråga, eller i det här fallet där du är ett barn. Vi känner inte dig och vet inte hur du kan reagera över saker. 

Sen handlar allt inte om åldern, men någonstans får man dra en gräns. Jag skulle inte uppskatta om min son ( i din ålder) fick tips av vuxna på internet, vad det än handlar om (egentligen).

Jag förstår att du kanske inte har någon vuxen att vända dig till (?) med de här frågorna men det finns kanske någon du inte tänkt på, som delar din uppfattning och tro.

Som sagt och återigen, det handlar inte om att det finns en "åldersgräns" för att vara andligt troende, utan jag talar om ansvaret som vuxen, till ett barn, via internet!

Jaha ok, haft iaf haft kontakt med min hamster en gång  ☺️❤️

Vi vuxna har ett ansvar Kakisen.

Internet är en bra informationskälla men vi ska inte heller sprida ut saker som kan göra så att andra kan skada sig som är för unga och oerfarna.

Jag skulle inte må bra av att sprida ut information till någon som jag är osäker på kan hantera kontakter med andar.

Det är enbart oansvarigt och dumt.

Jag var själv 16 år då jag började på riktigt lyssna mer på mig själv och mina förmågor, men jag var aldrig ensam då jag testade något.

Och 16 är en lagom ålder då du har fått lite mer erfarenhet och vet lite mer vad man pysslar med, men sen så ska man alltid ha någon som är mer erfaren när man lär sig saker och ting.

Men det är ju bra om du fått kontakt med din hamster, stanna nu upp där och fundera över hur det gick och sådant.

Men vuxna kan ju också vara oerfarna o rädda om sånt.

En person frågade om jag ville ha kontakt med något dött djur o jag ska visst m.m men nu verkar hon undvika mig :(

Ja det kan dom, men då vet uppenbarligen den personen om det och försöker sig inte på att hålla på och läsa av eller annat. För dom vet om att dom inte ska försöka sig på det.

#36

Sen är det ju den biten också att det andliga intresset inte finns hos alla heller, som hos den där personen… Jag tycker det är så dumt att denne person bara gick iväg och undvek dig… Andliga frågor är väl lika mycket värda som att undra om man ska ta en fika tillsammans eller vad som?

Klart du kommer träffa din hamster igen!! Tänk på hur hon var, hur hon luktade och vad hon tyckte om att göra… Helt plötsligt finns hon där! Jag lovar! Men du ser henne kanske inte riktigt ordentligt med dina fysiska ögon, för är djuret på andra sidan är det tredje ögat du ser med (den punkten mitt emellan och lite över ögonbrynen)

Det som är så tragiskt egentligen att det är LÅNGT IFRÅN alla barn som har någon vuxen att prata om andliga ting. Eller om barnet FÖRSÖKER så är resultatet plus minus noll.

Summa summarum så kan jag tänka mig att det ändå är bra för Kakisen att han hamnat på denna sajt (blivit ledd hit!) istället för någon sämre infokälla på internet. -Eller vad vet jag vilka kontakter han har…

Sorry Kakisen, pratar om dig i tredje person här…

#39 Absolut!!! Kakisen, jag ä så glad att du hittat hit till oss!!! Fortsätt med det och din andliga väg kommer också att bli bra. Bara du inte tvingar fram något hos dig som inte är moget än. Lev ditt liv som vanligt med ditt naturliga sätt. Andligheten jobbat inom dig hela tiden och det är tålamod du behöver mycket av. Det gäller alla, även vuxna!! Tålamod är absolut inget man blir "färdig med", man får prövningar hela tiden!!! Kramkram

Håller med om att tålamod är viktigt, man lär sig och inser saker då man är mogen. Jag är 27 nu och jag har fortfarande massa saker jag vill lära mig som jag väntar på att lära mig. Allt kommer stegvis. :) Du har uppenbarligen förmågan, så med tiden tror jag du kommer kunna prata med döda djur och mer därtill. :)

Okej tack så mycket #40

Ska försöka få kotakt med henne om nån dag.

Det är BARA hon jag vill träffa INGET mer.

Men det är ok att prata med släktingar men hamstern är etta på listan.

Skulle göra allt för att se henne, förutom att dö såklart men ni förstår ;)

Kakisen! Blir nästan rörd här… 😢🙂

Vilken fantastisk och kärleksfull husse du varit!!!!!!!!!!!! ❤️🌺

Ahh tack ❤️😮🌺

Du gjorde mig rörd 💋

Hon är allt för mig, jag fick henne för 3 årsedan o hon dog för 1,5 o jag var ganska liten så jag tog inte så bra and om henne.

I början  tappade (ksk 4 gånger) jag henne o badade henne (jag trodded det varbra att bada för att några sa det😭 Vile bara göra det bästa)

Jag har skuldkänslor så jag vill be om ursäkt. Hon som hjlpte mig undviker ju mig men hon sa att hon gilla mig men ville leva längre m.m m.m m.m 💔❤️

VILL HA DIG HÄR JOLLY!! 💔😞🌺🤫🤤

Kakisen: Djur vet allt om människor och dom accepterar en för den man är.

Så många gånger mina katter har tröstat mig då jag har varit ledsen. Jag tror att din hamster kommer till dig som sagt då tiden är mogen och även du.

Dock säger jag att min erfarenhet av djur som dött är att dom bara kommer för att säga hejdå då dom går över och sen så ser man dom inte mer. Någon gång har dock jag märkt att det är besök från någon av katterna, men det är så kort att jag inte ser det som något "oroväckande".

Så har det varit med mina döda katter iaf, en kom tre dagar efter dödsfallet och den andra ca 5 dagar.

Sen blockerar du själv genom att tvinga fram ett återseende.

Vad är återseende?

åter = igen, seende = träffas. Så träffas igen. :)

Ok tack

så lite så :)