Anfallen av andar..
När jag låg inlagd med min dotter på barnavdelningen så sov jag jätte skönt och lugnt första natten, men andra natten så kändes det som om jag blev anfallen av andar!!
Jag vaknade på natten och allt var ljusprickigt runt mig verkligen jätte fullt med prickar och det tjöt jätte högt i huvet, och prickarna anföll mig kom mot mig fort, kändes som dom hackade på mig, normalt här hemma när jag känner att det är på g för någon att visa sig för mig så är det svart med prickiga ljuspunkter som en stjärnhimmel och jag kan höra ett svagt ljud och sen framträder ett ansikte, men här på sjukhuset så kändes det verkligen som om jag blev anfallen av massor med andar dom kändes panikslagna, vet faktiskt inte vad det var jag upplevde, men det var obehagligt och skrämde mig.
Jag har aldrig förut försökt få någon att gå in i ljuset för jag vet inte hur man gör, men det var vad jag försökte med där, jag föreställde mig ett ljus och bad dom att gå in där om och om igen, lyckades nog inte med det :) (vet ju inte ens om det var nån som behövde hjälp att gå över) men försökte ialla fall och efter det föreställde jag mig att jag o min dotter var i ett vitt rum där vi stängde dörrarna för alla andar med skyltar att dom inte fick gå in, jag såg oss sitta på golvet och efter det nån gång så måste jag somat om för jag minns inge mer :) oj så långt det blev, kände bara att jag måste berätta 
låter som en helt galen dröm *s* men det var faktiskt på riktigt och jag var vaken. :)
ingen som har någon aning om vad som hände? eller om någon varit med om liknande?
neej, men tycker att du hanterade det på ett vettigt sätt, att be dom ev. andarna att söka sig till ljuset och att sätta gränser för dig och din dotter, där ni kunde känna er trygga.
Jag rös när jag läste! Intressant, men jag har ingen aning om vad som hände!
Kram // Shintaida
Nej, jag måste säga att jag aldrig blivit "anfallen" av andar! Men som jag förstår det så har du valt att uttrycka dig på det här sättet eftersom du upplevde det så. Vad jag tror är att det blev så starkt för dig så du inte riktigt visste hur du skulle hantera detta till en början. Men det ser ut som om du ändå fick hjälp till slut och det är precis det jag tror. man får inte mera än man klarar av. Du hjälpte förhoppningsvis någon som behövde det.
Detta är bara min spontana känsla!
Betyder inte att det är en sanning för dig.
Kram Anki
Ja jag upplevde det verkligen som att dom anföll mig :) kändes som om dom var helt desperata, säkert var det inte så, men det var så det kändes för mig. Jag hoppas jag gjorde någon nytta där ialla fall :) även om jag inte hade en aning om vad jag pysslade med 
Hej melia
kanske du var så pass öppen så de va därför dom kom till dig?
De kanske behövde just hjälp över och såg att du kunde hjälpa dom…en tanke bara..
Kramis
Håller med Glittervittra. Dom kände nog att äntligen var det någon som såg dom och i nåt som liknade panik så sökte dom sig till dig… Hoppas det känns bättre.
Kram
Ja, allvarligt talat så tror jag att de såg ditt ljus och de sökte sig till dig i förhoppning att få hjälp! Jag tror att du fick den hjälpen själv att hjälpa vidare genom din kunskap som du redan har. Bra jobbat tjejen! "Man tager det man haver" till kunskap Eller hur? Jag hade nog gjort precis likadant som du vännen! Bra kämpat tycker jag-
. Kramis Anki
Jag har hjälpt en sorgsen kvinna(hemma hos mina föräldrar) till ljuset…jag föreställde ett stort ljus och att bad henne gå till ljuset…där skulle hon komma till sin kära make och barnen…rätt som de va så försvann hon!!
Melia, jag håller med Anki, dom såg dig och sökte sig till dig för att få hjälp. Jag beundrar din styrka och ditt sätt att hantera och hjälpa dom vidare!
Kramar
Elisabeth
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus
Tack så mycket allihopa era ord värmer :)
Jag beundrar ditt mod melia. Själv skulle jag nog ha blivit rejält skakis… :)
"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."
#12 Det blev jag också :) var helt vettskrämd där på natten
Starta ny diskussion