För många år sen, innan jag alls ville kännas vid att jag är medial, var jag på visning i ett äldre hus. Redan på gården kände jag att det var obehagligt, och när vi kom in blev det bara värre och värre. Det kändes smutsigt och klibbigt, jag gick med armarna korsade över bröstet för att inte råka stöta i något och ändå såg jag ju att det var nystädat. Särskilt hall och kök var jobbiga att vara i. Det lustiga var att sambon kände precis likadant, och han var inte den känsliga typen direkt. Det huset köpte vi inte, däremot ett annat som vi var helt överens om att det var välkomnande.

Jag var på en husvisning förra veckan, det huset kändes lugnt, tryggt och mysigt men lite tomt, som att det var tråkigt att ingen bodde i det. Det var bara jag och kompisen plus mäklaren som var där. Kommer inte att köpa det huset för det var alldeles för mycket som skulle åtgärdas (tunga saker som dränering och helt nytt tak).

Jag har en kompis som bor i en gammal skola :) hos henne är det en gammal dam som går runt och små spökar. Man kan knappt känna av henne om man inte är medial. Min kompis vill inte alls kännas avansen i deras hus. Hon är där för att se om huset och se till familjen som bor i det. Hon är besviken på hur nergånget det har blivit ( vissa delar av huset är som värsta spökhuset, flagnande tapeter och så) och att inga hästar längre står på gården. En sen natt satt vi och tittade på en film, jag min kompis och ännu en kompis, när vi spelade in filmen hade jag redan då känt av att hon stod och tittade på oss. Klockan var väl omkring 24-01 när vi tittade på dem. Och när vi var klara kände alla tre tjejerna en närvaro bakom oss ( vi låg med ryggen mot dörröppningen som leder till vardagsrummet) allt var mörkt, vi hade inga lampor tända. Lamporna åkte snabbt på och ingen var såklart där. :)