Hejsan Lightseeker. jag förstår genom ditt inlägg att ditt liv har bestått av många prövningar, men om du istället tänker på vad anledningen är ??? och varför ???….. du har fått utstå allt så kanske du kan börja se det från en annan sida.

Jag har otroligt mycket prövningar själv med mig, och pratar av egen erfarenhet.. Mitt råd till dig är att gå ur din offerroll. Det låter hårt, men jag tro och vågar nog säga att jag vet att det är det enda som hjälper. Du har fått otroligt mycket erfarenhet, kunskap och du har påverkats på många sätt av alla händelser. Men jag vill att du ska veta, att du kan vända detta, det är ingen omöjlighet för dig.

Du kan använda alla dina egna erfarenheter på ett positivt sätt,,en liten dikt som bara kom här och nu !!

 Låt dina tankar läka dig,

Låt det ljusa träda in i dig,

Låt kärleken till dig själv vara drivkraften då du tar dig igenom alla upplevelser du har med dig.. 

Det finns bara en som dig, och ta hand om dig och skapa den balansen du förtjänar!!!  

Kram och ljus MariaJ:-)

#1 jag kanske var otydlig när jag skrev inlägget, men det var inget rop på hjälp. Inte heller är exemplen på vad för problem som kan dyka upp i livet, mina specifika problem, du kanske kan lägga till några till.

Avsikten med inlägget är hur gör du/ni, när ni behöver lösa problem.

Så vi gör ett nytt försök med detta inlägg:

Hur gör ni, när ni försöker nå fram och inte gör det, vi har alla någonting att lära av varandra.

Ojdå.. Var det en fråga till hur man gör ?? eller hur vi gör ?? Förlåt jag missuppfattade inlägget, var precis som det var dig det handlade om. Min minsta son och hans kompis kom precis in och snackade då jag skrev.. Så jag har väl missuppfattat texten helt då !! Nu har jag LÄRT mig det.. Då har jag ju en bra lärdom att skriva i den tråden idag.. Att läsa konkret och inte tolka det personligt från författaren. Blev det förmycket ..så jag ska plocka bort inlägget ??

Eller det finns kanske andra som läser min text som kan känna igen sig och få hjälp av den.. För det är ju absolut så det är menat !!

 Ljus och kram Mariaj:-)

ha, ha, ha nej, det behöver du inte. Vad fint att vi kunde se varandras avsikter.

Men svara gärna på det stora HURET, om du har några tankar om det.

HURET….. Ja, det är inte lätt. Jag tror att det som är viktigast i detta sammanhang är nog att våga stå upp och kämpa, och inte ge upp. Att fortsätta gå den väg som känns rätt för en och att kämpa för de rättigheterna man har. Att bli mobbad, eller utfryst är hemskt likaså att inte få den hjälp inom vården som man har rätt till.. Men eftersom jag själv har kämpat i flera år för min son, så vet jag att det ger resultat tillslut.

Idag mår han bra , men för 3-4 år sen låg han bara i sängen och ville inget med livet. Han är ett indigobarn i mina ögon, och platsade inte här pga all sin kunskap och all sin fantastiska förmåga..Jag gav aldrig upp,, jag såg hans potensial,, jag skällde ut doktorer, psykologer och alla som inte tog oss på allvar.. Så kämpa på alla ni som behöver det.. Ni får er belöning från ovan en dag, som ni så väl förtjänar

Kram och ljus !!! MariaJ:-)

Det var väl såhär du menade lightseeker ? eller ska jag gå och lägga mig igen idag ??  hahah

hi, hi, nej gå inte och lägg dig.
Så du skällde ut läkare och psykologer, men är inte risken då att du blir den där psykiskt ostabila mamman, som istället borde söka hjälp? för pojken är det ju inget fel på, det hade dom väl redan talat om för dig.(alltså det händer att människor blir sarkastiska, ibland, inte uppskattat, det kan jag lova)

Efter 30-40-50 möten till och från alla möjliga instanser och byte av läkare och psykologer och kuratorer.. så fick jag helt enkelt nog. Dom såg min stabilitet och även vad jag ville göra för mitt barn, så att det som jag bemöttes av då,, var bara respons när jag sa ifrån. Att stå utanför och bara följa med i detta sammanhanget är inget för mig, utan jag var tvungen att bli en lejoninna för att få dem till att fatta att jag aldrig skulle ge upp.

Då vi var på den sista mötet och alla bara bollande runt oss .. och slog ifrån sig sina ansvar inom olika kategorier, så fanns det bland oss en underbar kvinna som tog oss till sig. Hon gick till sin egen chef och berättade hur vården och alla de inblandade bemötte mig och mitt barn…. så hon blev vår räddning.

Efter det så hände det saker.. Hon kontakta alla instanser och mig.. sen rullade det på.. Jag ville ju också agera innan mitt barn fyllde 18, eftersom han då är myndig så kan jag inte göra något sen.. Jag var tvungen att agera snabbt.. och så skedde det med hennes hjälp..

Jag är henne så OERHÖRT TACKSAM… Hon är VÅR ÄNGEL PÅ JORDEN.. EN FANTASTISK KVINNA !!!!! 

Kram och ljus MariaJ:-)

AHA, det stora huret kan vara att människor beter sig medmänskligt, när dom ser att saker inte flyter på som dom är tänkta att göra.

Att man tar personligt ansvar och ställer krav.

 Uppföljning har jag märkt, är essentiellt att kräva, var gång som man beslutar någonting.

Någon mer som har tankar om hur man löser det stora HURET, i världen

En grej som jag kommit på som hjälpt mig med liknande situationer är att ta kontroll över mitt eget liv. Att göra val, att välja när jag vill ta en fight eller inte. Jag har jobbat på arbetsplatser där folk varit hemska och jag bestämde att jag inte orkade ta itu med det, utan slutade helt enkelt.

Det kanske inte är "rätt" men det kändes rätt för mig just då. :)

Jag har från att gå allas krig valt att gå mina egna krig.
Detta har ibland upprört en del personer, speciellt på arbetsplatsen eftersom vi ju ALLA ska göra allt likadant, inte sticka ut liksom…….

Men jag har under många år gått andras krig utan att få tack så det är slut med det.
Tex. Vill jag ha löneförhöjning så ber jag om det för min egen del och vill jag ha en viss arbetsuppgift så ber jag om den.

#10 Jag kan absolut förstå vad du menar. Det känns alltid jobbigt att göra saker för andra utan att få tack för det, därför gör jag saker när jag känner att jag inte behöver något tillbaka. Då kan jag endast bli positivt överraskad. :)

Absolut, och detta handlar ju inte om att man inte hjälper medmänniskor men jag tror att man måste hitta en bra balans så att man inte själv bränner ut sig.

Idag gör jag ett val att hjälpa andra men för att jag själv vill och inte för att andra räknar med att jag alltid ställer upp.

Man måste vara övernaturligt stark-och det är man ju inte-så då måste man få vila emellan innan man tar nya tag o e stark-sen är det som att styrkan är lättare att uppbringa om man kämpar för sina barn eller någon annan människa man värnar om, när det gäller att kämpa för sin egen personliga del är det inte lätt att vara en tiger…

Jag tror att det ofta handlar om mognad - och motivation. Att förändra skall helst inte vara jobbigare än det man vill förändra. Även om vi kan se personer som i vårt tycke lever en självdestruktiv tillvaro, så kan deras trygghet ligga i att få fortsätta att leva på det viset. Att förändra synsätt för en sådan person kan, om man går för hårt fram, istället slå undan benen på den - även om man haft de mest goda intentioner.

Förändringen i synsätt kan alltså stjälpa mer än hjälpa för en sån individ - om den inte är mogen för det. Inte förrän dom själva känner sig mogna för en förändring, kommer också motivationen att ta "smällarna" som förändringen för med sig inledningsvis -  även om det på sikt innebär att tillvaron blir så mycket mer harmonisk.

#14

Det är som du skriver om mognad och motivationen men jag tror inte att man behöver vara överdrivet rädd för att man stjälper någon bara för att man vill hjälpa. Personer som inte själva är mogna för en förändring slår helt enkelt ifrån sig och tar inte hjälpen till sig även om "hjälparen" slår knut på sig själv i sina ansträngningar. Det brukar snarast vara "hjälparen" som går omkull, dvs, bränner ut sig eller blir deprimerad för att ingen vill/kan emot hjälpen som denne vill ge.

#15 Du har alldeles rätt i det du avslutar med, men just därför bör man "känna av" innan man ger sig i kast med alltför stora utmaningar. Och hjälpa man kan göra ändå, men kanske på det sätt man själv har ork och kunskap till. :) Så slipper man bränna ut sig. :(

#13 kämpa för Tigerns rätt vettja!!
_(Jag kommer från ämnet lite här nedan men jag kan inte sluta skriva)
_
Visst är det ofta lättare att hjälpa andra och till sist sig själv men samtidigt är det ju så att man bränner ut sig!
Hjälper man sig själv så har man sedan så mycket mer ork att hjälpa andra.
Ser jag inte till att själv vara frisk så är det ju ett stort bekymmer och det är ingen som säger tack för att man har bränt ut sig!

Själv kom jag inte till insikt förrän jag blev utbränd på riktigt, det har tagit flera år att komma tillbaka men idag är jag starkare och mer klarsynt än vad jag någonsin varit tidigare.
Jag tänkte härom dagen:
"Jag är nu 42 år, troligen har jag nu levt MER än halva mitt liv, alltså är det hög tid att sluta ha dåligt samvete för ALLT och börja leva mitt liv".

Jag har 2st. hemmaboende snart vuxna barn och det är ju faktiskt så att är de hungriga och maten inte är klar så har de en egen fantastisk förmåga……..jajamensan, de kan fixa själva :-). Smaka på de orden alla mammor som liksom mig själv ALLTID har dåligt samvete!!
**"De kan fixa själva"!
**Detta med att fixa själva gäller ju även andra friska medmänniskor som många gånger utnyttjar oss "hjälpare"
I detta ingår förstås alla äkta män och sambos som också har en tendens att hojta på mat.

Jag vill försöka spara all min ork till mig själv OCH till de medmänniskor som verkligen behöver stöd och råd för det är många tysta ensamma personer runtomkring som bara väntar på en välbehövlig hjälpande hand.

/Hellas

#17 Mycket klokt sagt :)

Instämmer med föregående talare..

om man hjälper en människa som ännu inte har kommit till insikt om HUR den skall lösa sitt dilemma, så är det ingen hjälp. Den måste själv komma till vägs ende, innan personen kan ta emot hjälpen. Det är ofta i sådana lägen som man bränner ut sig.

Just nu har jag börjat tänka på mig själv, mina behov, för att kunna balansera upp en känslomässigt slitsam, långdragen, separation. Men jag vill hemskt gärna börja dejta, HUR gör jag för att det inte skall gå ut över min ev. dejt.

putt