*stor kram*

VIssa människor tänker för mycket på pengar, så är det bara. Stå på dig och du ska leva ditt liv, inte hennes. Hon är vuxen så hon får skaffa pengar till sig själv, jobba eller plugga. Det är inte du som ska ta hand om henne, du har dina pengar till dig.

*kramar* Hon är rätt ung…  Jag känner andra som är precis så där…  Man får försöka prata med dom, annat kan man inte göra tyvärr.. Nu för tiden spelar pengar otroligt stor roll i mångas liv & de blir lätt giriga..

Har man dessutom en förälder som ställt upp mycket & gjort nästan allt för en,då sitter det nog i & de sparkar bakut när det inte går längre.. Ta upp det med henne när hon är lugn… Men du kanske måste "linda" in det lite…

Tänk att pengar,ska ställa till det så. Men jag förstår henne inte.Det är ju inte ens henne's pengar.Jag förstår din förtvivlan och sorg.Att behöva bli så påhoppad.Och du ska naturligtvis gå och njuta av seansen,som du sett framemot.Att hon är ung,visst men man bör ju kunna tänka till ändå.Tyvärr är det inte enbart ung människor som inte kan handtera pengar.

Att hjälpa barn med pengar brukar inte vara så bra.Dels behöver dom lära sig vad det kostar.Och har man flera barn,kan det senare bli osämja över detta (dem i mellan).Jag hoppas det löser sig till det bästa för er,och att hon inser att hon gått förlångt.Många kramar till dig

Kram//molly

Skickar en stor kram med styrka till dej,vännen!!Nu är det väl ändå dags att du börjar riva ifrån.Även om det är ens barn,så måste man markera ganska rejält i vissa lägen.Jag tror att tiden är inne,(för längesen egentligen) att du börjar stå upp för den du är!!Ingen ska behöva acceptera attt bli behandlad så här,varken av sina barn eller andra!Visst är hon ung,visst är hon lite omogen.men ingen som helst respekt för dej,det tycker jag inte att du ska acceptera .Markera och markera ordentligt vad du tycker och anser,och accepteras inte det,ja då får hon väl tjura ett tag då,sen ändrar hon säkert taktik

Hej, läste i din dagbok och förstår din tråd bättre.

Nu ser jag inte riktigt som ovanstående då jag som mamma till fem barn känner en stor respekt för mina barn och det dom uttrycker. Ett barn är alltid ett barn i mina ögon och dom har lätt att falla in i den rollen när dom kommer hem. Kanske är det något som jag själv skapat. Om något av mina idag vuxna barn blir arg på mig vilket händer på samma sätt som du beskriver då tänker jag först att det är synd om mig som inte gjort annat än gett mina barn allt jag kunnat. Sedan kommer snabbt en fråga till mig. Har jag gett allt jag kan? Ja enligt mig men inte enligt mitt barn. I detta fall så är det mitt barns tanke som gäller för även om jag känner att jag ger allt så kan mitt barn ändå uppleva något annat. När det händer så är det viktigt för mig att lyssna till mitt nu vuxna barn. Det den påtalar behöver inte handla om idag utan kan handla om dennas uppväxt.

Med detta så vill jag säga: Kanske ska du försöka lyssna till vad din dotter egentligen har att säga.

Mvh Rosies

Jag känner igen det du skriver, min ena son har gjort liknande. Men stå på dig! Barnen ska inte köra med oss föräldrar och ge oss dåligt samvete men dom vet var dom hittar de ömma punkterna, listiga är dom många gånger också ;)

Varma Kramar och styrka till dig!!!

Ujujuj vad jag känner igen tongångarna. Kan bara säga: Försök att låta det rinna av. Det är skitsvårt men man måste. För deras skull och för sin egen. Det blir inte bättre av att mjäka med.

De känner en så väl så de vet var de ska sätta in stöten och det måste man ha i minnet. Det går över och man kommer att kunna resonera sig fram till nåt vettigt när det värsta är över.

Men Puh - det är skitjobbigt- det ska gudarna veta - att bli vuxen…..

Stå på dig och kram. Har själv just haft en dust som nästan däckade mig…

#0 Ja du, bråk mellan generationer tror jag det alltid varit. Mer eller mindre och av olika orsaker. Men det brukar gå över när ungarna mognat. Fast jag känner mig dig och vet hur ont det gör.

Stöttekramar/Yvonne

Hej Shintaida! UPP MED HAKAN och låt hennes egoistiska kommentarer rinna av dig!  Sådär säger hon enbart för att reta dig och få dig lessen pga att hon inte fick sin vilja igenom. Innerst inne tycker hon om dig och vet att hon bär sig omoget åt,men just nu vill hon ha något och då kväker hon av sig dessa omogna påståenden. Jag har lärt mig att fälla ner öronen för sådana påhopp från min ena tvillingson och det gör inte det minsta ont det han säger,för jag vet att han försöker komma åt mig,så jag ska ge med mig. Jag vet oxå att han tycker om mig och jag låter han många gånger få som han vill,men vad han vräker ur sig,det bekommer mig inte…inte mer än att jag tycker han ska stänga munnen tills hjärnan hinner ifatt hans ålder så han kan prata ordentligt!! Nu tjänar han inga pengar som din dotter och är inte heller så gammal,så i din sits är det ju rent ut sagt för j….t….att hon kan säga så. Vill hon ha din bil,då får hon spara till vad du begär för den..det är DIN bil och DINA pengar…vill hon gå på storseans,då får ta chansen när den kommer,annars hade nog jag istället lagt på luren! Du mister inte henne för att du är bestämd och unnar dig något.

Stå på dig….och be henne växa upp! 

Kram….MQ 

#0

All styrka och allt ljus du ber om att få finns redan inom dig. :)
Du kan inte förändra din dotter men du kan förändra ditt eget sätt att tänka och agera när du möter henne vilket på sikt även kommer att förändra hennes sätt att bemöta dig.

Att ett barn kan vara så mot sin förälder!?! Barn och barn..är man 23 så är man vuxen nog att klara sig själv. När jag var 23 så ägde jag ett eget hus och min egna bil som jag jobbat ihop till själv, och var dessutom dubbelarbetande väntade mitt första barn. Din dotter är fruktansvärt omogen men kommer nog med tiden sätta värde på annat än pengar och inse att hon betett sig dumt.