10 år och 3 borta
Känner att jag måste få skriva av mig lite här.
26 december år 2003 valde min pappa att lämna mig och min syster ( jag var 16 år). Efter snart 10 år så har jag inte bara tappat min far utan även två döttrar. Ingen av dem fick se livet ( månad 7 och 5) Jag försöker vara stark, men nu när detta börjar komma krypandes igen så är det svårt. 5 oktober skulle yngsta fyllt 2 år. Och sen 23 december blir det 10 år sedan pappa gick bort. Jag vet inte om det är något man egentligen ska skriva ut. Men jag tänker varför inte? Om jag inte pratar om dom så har dom inte existerat.
Jag söker ingen sympati i detta meddelande. vill bara att ni ska stanna upp och titta er runt och ta vara på varandra som om det vore eran sista dag tillsammans då man aldrig vet när livet tar sin totala vändning.
Det var allt från mig!
Sköt om er och de ni älskar! :)
Så tufft Du har och haft det, tänker på dig ! ❤️
Ibland möter vi svåra händelser i livet som vi ska hantera och försöka finna en mening med. Sorg efter dom som stått oss nära är en smärtsam resa att göra. Den sorgen och saknaden bär vi alltid med oss men så småningom lär vi oss hur vi ska förhålla oss till den. Att vara människa här på jorden är en tuff utmaning. Önskar dig all kärlek och ljus.❤️
Dina bebisar är små änglar som finns vid din sida och ger dig tröst när du behöver det. Skänk dom en tanke och ett tack, deras ande är där och dom älskar dig gränslöst.
Dom finns alltid vid vår sida tills dom märker att vi inte behöver extra styrka längre. Ta vara på den känslan. Av att dom inte vill se mamma ledsen, kom ihåg att dom vill att du ska vara lycklig, allt sker av en anledning. Vissa själar blir tagna så fort, men det viktiga att minnas är att det är av en anledning som jag skrev, barnen valde dig som förälder innan de kom till din mage. detta är så svårt att förklara…
Jag rekommenderar dig att läsa boken "Änglar i mitt hår" Av Lorna Byrne. Den finns på bokus. Hon förklarar mycket bättre än mig.
All styrka o kärlek till dig. Dina änglar har det bra 🌺🌈
Rosalee
SajtVärd: Änglar -ifokus
Medarbetare: barn.ifokus.
Rosalee
Blev nyfiken på den där boken och kollar upp den nu :)
Ingen tar upp det du skriver om, alla har vi våra sätt att sörja, och du visar det på ett klokt sätt, att alla bör stanna upp o vara uppmärksamma på de vi har, för en dag är de borta….varma kramar till dig Liiza87🤗
Jag vet ju att alla vi kommer att ses igen med sina nära o kära, därför är det lättare att gå vidare trots att saknaden är fruktansvärd…..
Jag har begravt min far, mor, 3 bröder och en sambo plus ett litet knyte som föddes för tidigt, blev bara 5 timmar gammal….Jag har kommit starkare ur dessa tragedier….alla var ju så unga….och jag tog tag i allas begravningar förutom min fars då, där var jag inte så mycket inblandad…
Vet ju att tiden här är inte så lång för mig heller, har ju så många sjukdomar som är en risk…men jag är förlikad med det och lever för stunden och är så glad för det jag har idag… ❤️