mirakel och kärleken som övervinner döden?
Jag har funderat mycket kring mirakel. Mirakel kan tolkas så olika. En del ska vara så påtagliga eller egentligen något som sker mot alla odds. Det har jag upplevt.
Det tänkte jag dela med mig. Min morfar. Han och jag hade ett speciellt band, jag älskade honom så mycket. Han var så ljus och varmhjärtad. Han gick bort när jag var elva år.
Det förflöt flera år.. Tills en dag när jag gick igenom livets svårigheter så visade han sig helt oväntat då jag varit vilse för länge sen. Det kom som en smärre chock att se honom. Jag vet nu att han gjorde det av ren kärlek. Efter det blev det en vändpunkt för mig. Han besöker mig ibland och jag känner honom. Det är mycket kärlek och omsorg.
Nu känner jag inte längre att han är borta eftersom han finns där när det behövs och även bara att han tittar förbi. Det märkligaste av allt är att jag kan känna vad han förmedlar. Kärleken finns kvar. Så jag tror starkt på att kärleken övervinner döden.
Vad du är lycklig! Hur känns det när han förmedlar? Jag upplever ungefär samma sak med min Finaste som ganska nyligen gått bort helt oväntat. Jag mår fruktansvärt och har gått sönder av sorg, men rätt som det är hör jag honom liksom säga något "inuti" mig eller får en bild av något ställe vi varit på eller någon situation vi haft. Vi levde ihop i 28 år och jag är nu bara en halv person. Älskar honom så innerligt och kvävs nästan av saknad som sagt…
Sen kan jag också "se" honom för min inre syn, han ser ut som när han var ca 30 och är glad och frisk. Även om han gick bort oväntat så var han ganska gammal och hade vissa åkommor. Tyvärr har jag inte sett honom som du såg din morfar men de kanske kommer. Natten då han gick bort hade jag dock en mycket tydlig dröm och natten efter hade jag också en mycket tydlig dröm. Men sen har jag inte drömt om honom mer trots att jag ber honom om det, dock "ser" jag honom så gott som hela tiden i mitt inre och hör honom inuti mej.Jag har en mycket stark tro och jag hoppas verkligen att jag känner på "rätt sätt". Vad tror Du? Och alla ni som är härinne? Jag mår lite bättre bara av att skriva detta.
Ljus till alla //Maria
Hej Maria,
Jag beklagar verkligen sorgen! Det stämmer han är med dig.
främst har jag upplevt att han talar till mig via meningar och tankar. Ibland har han t.om. visat mig lyckliga minnen och varma känslor. Vad jag förstår vill han visa att han finns där. Jag har skrivit också och det är som en inre dialog.
Jag har sett inre bilder av honom hur han finns där och hans "speciella" maner. T
Vad jag har insett och känner till är att själar som gått "över" är olika. De kan förmedla sig på olika sätt. En del manifesterar sig i drömmar, Tecken eller talar direkt till en. Det beror på hur de var när de levde och vilken möjlighet de har att "kommunicera" på andra sidan. Allt är ett. Dvs har man haft ett band, av kärlek finns den länken kvar. Genom den länken känner man varandra och inte ens döden rår på den.
**Jag hoppas att jag kan förmedla hopp på något sätt.
**
Förmodligen är det en process för själen att "gå över".
Det kräver väldigt mycket kraft att visa sig och manifestera sig. Morfar gjorde det för att han ville rädda mig då jag var i kris. Sedan dess upplever jag bara att han förmedlar sig i inre bilder, meningar samt ord , budskap och känslor.
Det finns inget rätt och fel. Det är individuellt hur människor "känner av" .
Jag får en känsla av att han finns med dig och vill få dig att komma ihåg honom levande, komma ihåg lyckan, minnen och det som ni delat. Han finns där. Länken av kärlek är det som får en att känna och jag hoppas innerligen att du får se honom snart.. Det viktigaste är att han verkligen finns där.
Jag tror döden är inget slut, det är en övergång.. Hoppas jag har delat med mig de erfarenheter och hjälpt något.
/med all Ljus Katja
Tack snälla för dom orden. Jag tror absolut att döden endast är en övergång men när man har sorg och saknad är det så lätt att tappa ljuset och förmågan, iallafall för mig.
Jag saknar honom så mycket, allting här hemma påminner om honom. Jag upplevde dock något väldigt fint igår, jag hade kört yngsta pojken till hans jobb och på hemvägen överfölls jag av en kvävande sorg och ångest och storgrät. Då började det lukta "min man" i bilen; alla människor har ju sin doft och hans doft gjorde mig alltid så trygg. Med ens blev jag lugn och ångesten släppte. Det var en ljus fin upplevelse mitt i all ångest och sorg.
Det måste ju ha varit ha som kom för att lugna mig precis som han gjort tusentals gånger i livet…
Tack för att du lyssnar// från Maria
Hej på er,
Så fina upplevelser ni båda har haft och förhoppningsvis fortsätter att få.
Min syster gick bort för några år sedan och natten efter att hon dog, upplevde min mamma att någon stod vid hennes säng och försökte blåsa henne i ansiktet… om och om igen.
Hälsningar,
Jag blir så glad när jag hör att fler har dessa fina upplevelser. Då kan det inte vara inbillning. Nu har jag kört och hämtat sonen på jobbet och hela vägen dit pratade jag högt med min älskade man och det kändes precis som han hörde på - och liksom gav respons i mitt inre. Så tacksam jag är för detta// ljus till er från Maria
Vilka härliga upplevelser ni har haft! Synd att dem gick bort. :/
Jag har aldrig träffat min morfar då han dog när jag föddes och min farfar fick hålla i mig (som bebis) en gång innan han också dog. Dock kan jag känna att dem är med mig ibland. :)
Ha en trevlig dag!