Så orättvist.. Så ledsen..
Bebisar, bebisar, bebisar… Vart jag än vänder mig så ser jag dom. Är det inte bebisar, så är det barnvagnar eller stora gravida magar.
Varför ska livet vara så orättvist? Vi som var så glada över det lilla livet som växte där inne.. Jag har aldrig sett sådan glädje i min sambos ansikte förr… aldrig heller sett den sorgen och dom tårara som kom från honom när vi konstaterade att livet där inne inte fanns längre…
Medan grannen i porten brevid föder ungar på rullande band.. Varför fick inte vi behålla vårat lilla pyre?
Jag vet att kroppen ofta stöter bort fostret om det är något kromosomfel eller annat… men de smärtar inte mindre för de..
Jag hade sån otrolig rädsla för att detta skulle hända. Så stark att jag tänkte på det var dag jag gick gravid. Jag tänkte till och med själv att jag oroade mig konstigt mycket för detta.
Kan jag känt detta på mig?
Och för er som varit med om samma tråkiga händelse.. kommer man över det? :(
Vet inte alls om detta är rätt stëlle att lägga ut detta.. söker bara lite tröst i allt elände.. :/
//MammaMalin333
![[Bettanbop]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Beklagar verkligen 😕 livet kan kännas så orättvist ibland.
Men jag tror att det är som du säger, kroppen stöter bort sådant som inte är bra och felaktigt. Eller så var det lilla livet inte riktigt reda för våran värd och behövde stanna hos änglarna lite till och kommer sen.
Sorgen går nog aldrig över riktigt, men blir lättare att bära med tiden.
❤️ ❤️❤️
Jag har varit med om samma sak…. flera ggr… jag kan glädja dig med att smärtan minskar. Men minnet består.
Iaf inte lika jobbigt som förut.
Idag har jag två döttrar. Och jag tänker varje dag, att hade jag inte fått ett mf emellan så hade jag iinte haft min andra tös…
hade jag inte fått mf före första barnet, så hade det ju inte varit hon som kom till mig sen ❤️
Svårt att förklara men jag tror att du förstår vad jag menar.
Allt sker av en anledning. De barn som är menade att komma till oss kommer till slut!
Ge inte upp hoppet. Massa styrkekramar till er! 🤗🌺❤️
Rosalee
SajtVärd: Änglar -ifokus
Medarbetare: barn.ifokus.
#0
Åh, vad jobbigt du måste ha det just nu. Jag förstår också din sorg, då jag varit med om samma sak själv- mer än en gång. Det är fruktansvärt och i stunden förstår man inte alls varför man får vara med om en sådan fruktansvärd sak - men som Rosalee skriver så sker allt av en anledning och de barn som är menade att komma till oss gör det till slut. Sörj och heala dig själv genom att känna, sen försök hitta nytt hopp och ge inte upp tron på att du får din fina bebis till slut. 🌈
Jag har 2 tjejer som kom till världen utan några svårigheter. Sedan då jag ville ha barn nr 3 blev jag utsatt för prövningar. Den första graviditeten blev ett X och jag opererades akut, den andra graviditeten dog bebisen i v 12 och ville ej komma ut så jag opererades igen. När jag väl blev gravid med nr 3 så fick jag en cysta så stor att jag var tvungen att opereras igen, trots att jag var gravid. Livrädd att förlora detta barn också så klart - men allt gick bra. Och nu sitter han här, 5 månader gammal och jag tänker som Rosalee - Hade det inte hänt på det sätt det hänt förut så hade jag inte haft min älskade son hos mig nu.
Kanske inte någon tröst för dig just nu men jag försöker bara med mina ord berätta för dig att man kommer över sorgen trots att man aldrig glömmer den. Jag skickar också styrkekramar och ljus till dig/er.
❤️🌺☀️
Med Kärlek och ljus
Namaste,
Emell
Tack så mycket för alla tröstande ord!
Ja det verkar vara fler som varit med om samma sak än vad man tror. Bara i min omgivning har jag fått höra "åh det hände mig också", från ganska många faktiskt.. vilket jag inte hade en aning om. Trodde inte det hände så ofta…
Väldigt tragiskt ja.. men jag försöker tänka precis så som ni skrev.. att dom som är menade att vara här, kommer hit.Jag får bara hålla tummarna för att de tar sig igen och att de går bättre den gången… âven om de är svårt.
Tack så jättemycket för er respons. Det värmer i hjärtat! <3
har dom kollat din prolaktin nivå?
Jag har aldrig använt preventivmedel o blev ändå aldrig gravid. Det visade sig att jag utsöndra för mycket prolaktin hormon från hypofysen.
Varje gång jag blivit typ befruktad, stötte kroppen bort det direkt och jag blödde varje gång.
Kan bli gravid nu efter att fått pravidel, en medicin som minska utsöndringen av prolaktinet. jag kan bli gravid nu, men sist viste jag inte att jag skulle fortsätta ta medicinen även om jag va gravid så jag slutade och, som ett brev på posten fick jag missfall.
Har nu spiral eftersom jag studerar. Men planerar att försöka igen om ett år.
Starta ny diskussion