Det där med att spela låtar som den avlidne tyckte om….det handlar nog mest om att ta ett sista farväl…..Jag vet att det är hjärtskärande att höra…men jag tycker det hedrar den avlidne.

Jag håller med mia, det är för att man tar ett sista farväl och hedrar personen, man gör lite som symboliserar den personens liv. Att känna saknad och gråta är ju bra, man går igenom en sorgeprocess där alla känslor som innehåller både en saknad och även glada fina minnen, den processen är viktig och alla känslor som det innebär är viktigt att tillåta sig att känna och gå igenom. Att spela en låt som peronen tyckte om behöver inte heller alltid innebära att det blir värre, det kan vara känslor och tåar av både sorg och glädje.

Begravningar är alltid sorgliga. Det är ju ett sista farväl, vi valde att spela en av min mammas favorit sånger som avslut på hennes begravning, för mig och min pappa var det viktigt. Att minnas just då och att hedra mamma. jag tror inte det hade spelat nån som helst roll igentligen vad vi hade spelat för musik, det var hjärtskärande ändå. När jag sedan gick bakom kistan de sista metrarna till mammas sista viloplats och såg alla blommor och kransar så tänkte jag : alla de här vackra blommorna har du förtjänat, synd bara att du inte fick dem tidigare så att du hade kunnat njuta av dem. Men det är ju mycket tradition i begravningar också att det förväntas att det ska vara si och så.

jag var på begravning i början av året, det var mormors man som gått bort.

först så var det ju det där traditionella präster säger och psalmer spelades, och alla satt och snörvlade och grät.

och så plötsligt drar de igång en riktig svänglig glad låt med roland cedermark.

jag började nästan skratta. vet inte varför, men det var lite som ett skämt, alla sitter och gråter och så spelas det riktigt glad musik som man har på dans där alla är glada. vet inte riktigt hur jag ska förklara det.

men det var hans favoritlåtar, och mormor ville ha dem med.

En bekant gick bort i leukemi för ett år sedan, och lämnade 2 små barn efter sig. barnen ville spela en sång för pappa på begravningen, och de valde karlsson på taket ;)

Syrrans man var musiker, hans begravning var väldigt fin med massor av kollegor i branchen. Där spelades flera av hans låtar, från kyrkan till gravplatsen gick ett helt gäng musiker framför kistan och spelade. Det var både stor glädje och sorg. Han hedrades väldigt stort i Tyskland, där åktes det korteger genom gatorna med hans musik strömmandes ur högtalare. En fint och värdigt hedrande :)

På mina båda föräldrars begravning har vi haft musik som vi visste att de velat höra. Och då mamma dog så var ju även pappa med och bestämde vilken musik som han ville skulle framföras under Begravningen.

På pappas Begravning så spelades Amazing Grace som utgångs musik och jag kan sätta på den då och då efteråt. Jag har liksom ett behov av att höra den och varje gång så rinner även mina tårar. Men på ett skönt sätt. Likaså så lyssnar jag på Tiggaren från Loussa, den spelades på båda mina föräldrars begravning och även då rinner tårarna. Men ändå så vill jag höra dem.

Blommorna tycker jag är ett fint sätt att hedra sin bortgågna på och jag tror nog att någonstans ifrån så ser de sina blommor. Men vi har alltid i vår familj gett varandra blommor ofta i livet med.

" Kom till mig med dina blommor medans jag lever " Finns ju en låt som heter..Av Alf Råbertsson

Jag tycker det är vackert när det spelas musik som den som gått bort tyckte om.Spelar ingen roll var det är för musik; svängigt eller en psalm.Jag vill gärna ha både ock på min begravning!

För mig är det också vackrast när det inte är för många blommor! Jag vet ju att personen i fråga känner att jag gav den något i Livet ändå. Behöver inte visa det med blommor då.Handbukett och ett bidrag till ex Cancerfond eller liknande.

När min f.d. svärfar gick bort för många år sen hade han velat att vi skulle plocka blommor vid deras torp, och det gjorde vi.Det blev så fint! Inte alls många buketter eller kransar var det på den begravningen, men det var så han ville ha det.

En viktig tråd detta! Och många känslor och åsikter att dela med andra!

Min Mamma hade själv skrivit hur hon ville ha det på sin begravning. Inga blommor eller tal, bara musik, som hon själv hade valt. En man spelade Ave Maria på Cornett, då kunde nog ingen hålla tårarna tillbaka, oerhört gripande/mäktigt. Det var en enkel begravning, som hon ville ha det.

Katarina

På Min sambos brors begravning 2005 på sommaren. Fanns nästan bara handplockade blommor från naturen. Många barn deltog också i Begravningen som lade teckningar på hans kista. Även på hans Begravning spelades musik som han tyckte mycket om. Bla Sailing. En enkel ros låg på hans kista för det var hans önskan. Och så är även min en röd ros…Och så har jag skrivit att jag vill höra Sång till Friheten av Björn Afzelius. Men har även skrivet att om mina nära vill göra andra val så är det helt ok för mig..Detta har jag bara skrivit som ett vanligt brev som jag talat om för min sambo vart det finns.

Hatar begravningar… Det är verkligen hjärtskärande…

Men som du skrev : Hur många blommor får man som levande? Hur många bryr sig om en när man lever?

Hur många av de på begravningen hade man överhuvudtaget "någonlunda" kontakt med?

Japp jag håller med. man ska gå på den avlidens Önskan. Min far säger när han dör så ska man spela låten. Det sak var göt och leva. Med galensaparna på hans begravning. När den dan kommer som jag hoppas är många många år kvar så ska det få bli så.

Gött och leva.

MVH Zedd

Begravningar är inte roligt alls.. Sista jag var på begravning, var när min arbetskamrats dog på sitt arbetspass.. Vi jobbade tillsammans den kvällen och hon blev bara 27 år. Alla arbetskamraterna var på begravningen men jag kommer inte ihåg något.. Och efter 5 år saknar jag henne fortfarande.

Tina

Jag tror inte jag bekymmrar mig så mycket när jag är på andra sidan över hur jag begravs så jag överlåter det till mina nära och kära att bestämma.

Eller förresten, en sak….jag ska kremeras och jag vill inte ha en vanlig gravsten som måste skötas om.
Men resten får de fria händer till!

Hej. Jag tycker det är fint om man spelar något den som avlidit tyckte om. Har ju själv gått på rätt många. En av mina vänninor som dog i cancer hade själv skrivet hur hon ville ha det. Det tyckte de anhöriga kändes bra och det var så fint.

Då tänkte jag att det skulle nog både min man och mina barn tyckt om ifall de själva lever när jag dör. Så jag har knåpat ihop lite förslag eller tips. på musik jag tycker är fin. Både vanlig begravnings musik och annat. En stund var jag inne på att det kunde vara fint om det spelades dragspel och fiol. Gärna glad musik för min del. Sen kan de göra som de vill med kremering eller jordbegravning. Fast det om nått borde jag väl kanske förslå. Jag vet att många syskon har blivet oense om det.

När jag var tonåring och gick på begravning tyckte jag det var hemskt om de lät glada eller skrattade vid kaffet efteråt.

Det tycker jag absolut inte nu. Tänk att bli ihågkommen med glädjeminnen, att folk har trevligt på min sista fest. Det vore skönt tycker jag

Att dö är ju lika naturligt som att födas. Det är ju värst för de som är kvar. Troligen värre för dem som inte tror det finns ett liv efter. Sen tycker jag att det är synd att många kommit så långt ifrån döden. Många har aldrig sett en död människa. Då förstorar man upp mycket också.

Kram från en än så länge levande människa

Detta med begravning har jag ett hopp om att få dom ur aslet, och beställa min egen gravplats samt om det går sätta dit stenen i förtid. Skulle gärna vilja ha det på det sättet. Fast många tycker nog jag är knepig med sådana funderingar. Även beställa musiken på min egen begravning. Det skulle kännas bra att kunna gå till kyrkogården och besöka sin egen grav levande. Jag har ju i och för sig två släktgravar men där vill jag inte ligga.

För mig är begravningar ett sätt att ta farväl och det är en kärleksförklaring att välja musik som man ska ha med. Om inte det avlidne valt musik före. För mig är det är en viktig del i farvälet.

Jag förstår att du menar att du blir ledsen av att höra det du vet att den avlidne skulle gillat…

Jag har bestämt att jag skall kremeras och inte ha någon gravplats..(minneslund får det bli), vissa låtar har jag skrivit ner som jag vill ha…men om de anhöriga vill tillsätta någon så är det upp till dom…..och även med blommor får dom avgöra hur dom vill…fast jag skulle hellre vilja att dom sätter in pengar på hjärt- och lungfonden, om dom ändå skall lägga ut pengar på blommor…

Och sen vill jag att allt skall ske i enkelhet, och fikat får dom göra hur dom vill med…..för jag älskar dom ändå var jag än är..och vet att dom älskar mig utan en massa pompa och ståt..

Ingen skall behöva känna ett ansvar att sköta min grav, därför en minneslund istället…för sörja någon det gör man överallt, när som helst….inte vid en gravplats…min åsikt….

#17. Minneslund Jo så har jag också tyckt. Men sen har jag träffat dem som inget annat vill än att ha en grav att gå till, att få pyssla om i sin sorg.. Så jag har tänkt om . Men du har rätt. För sörjer gör man överallt.

Jag förstår dig med #18, för när jag misste min livskamrat, så var min dotter 6 år, och hon ville välja gravsten och blommor. Så därför blev det en grav med sten, fast han kremerades…och då ville även hans pappa få en plats i samma när det blev dags…och så fick det bli…idag ligger hans pappa där oxå och gravbrevet har övergått till frun, /min gamla svärmor/

Nu har jag och min dotter flyttat sen några år och även min gamla svärmor….så nu gnager samvetet på oss, för att ingen är där till graven längre…hur det är med dom andra vet jag inte, för vi har ingen kontakt längre..

Därför denna beslut från min sida, och idag säger dottern att hon vill ha likadant när hon går bort.

Det är så enkelt att tända ett ljus hemma istället när man vill hylla personen av någon anledning.

Måste berätta en intressant sak som hände efter min sambos begravning när vi kom hem….eftersom han kremerades, så blir ju alla blommor bortkastade när det är vinter, för urnenedsättningen skulle bli ett par månader efteråt….

Så vi delade upp kransarna mellan oss, hans föräldrar och mig. väl hemma gjorde jag iordning ett litet bord med hans foto, med ljus på var sida, och sen la jag upp blommorna runt.

Då ville min systers man, som är Thailändare ställa en tallrik med mat och ett glas öl vid fotot, han frågade om det gick bra..och det skulle vara köttbullar och mos, för det visste han att min sambo älskade….för mig var det helt ok, och jag fick reda på att dom gör så i Thailand, den avlidne skall oxå få med sig mat och dryck innan sista färden….Vilken go sed tycker jag…och där bränns dom alltid nästan….

Mina föräldrar är jordbegravda, pappa ville ha det så den dagen mamma gick bort. Och det hade det säkert diskuterat innan, men aldrig sagt nått till oss barn. De måste ha ändrat sig under åren, för jag vet att jag hört att de talade om kremering tidigare. Jag har haft och har ännu ett stort behov av att gå till mina föräldrars grav. Men jag brukar tänka det, att tänk om jag flyttar, vilket jag inte har några planer på, men ändå.

För min egen del så vill jag helst ligga i minneslunden. Men är det så att mina barn känner att de vill ha en grav att gå till så får de välja det. Men de skall också veta att jag ligger gärna i minneslunden. De är unga och kanske flyttar på sig och när döden kommer för mig, det vet jag ju inte och vill inte heller veta det. Men jag har skrivit om mina önskningar så mina efterlevande skall veta.

http://www.orio.no/norsas/orioprkl.nsf/0/2c1cccb17ad127bec1256b420027737f?OpenDocument&Click=

Det tycker jag är klart intressant och jag vill själv "begravas" så här…och att det planteras ett vackert träd ovanför mig och massor av vitsippor….åter till Moder Jord..vackert…stilfullt..

The final countdown med Europe var min mammas sista låt på hennes begravning. Hon älskade den låten. Och hon pratade ofta om hur hon ville ha sin begravning, vilket var väldigt skönt. Hon fick precis som hon ville. Kapell med närmast sörjande. Hon kremerades. Och hennes aska spred vi ut över havet.

Hon sa till mig: jag vill inte vara på en gravplats som ska skötas om, den dagen när jag dör så vill jag att du vet att jag är med dig vart du än är.

Jag älskar dig mamma!!!

Så fint! ♥

En gammal tråd har kommit tillbaka. Det känns bra.

Kanske fler som vill skriva av sig om hur de upplever att gå på Begravning eller om hur de vill ha sina egna begravningar.

Jag har vart på några Begravningar till sedan jag skrev i denna tråden sist. Min Svärfars, där var det helt utan Präst, en väldigt fin och värdig begravning, med musik som vi visste att han tyckte om.

Min Fasters Begravning, med Präst. Där spelades Psalmer som hon tyckte om. Hon var lite religös. Hennes barn som ordnat så för hennes sista vila.

Sedan var jag på en väninnas begravning. Som tyvärr fick gå bort för tidigt i livet pga cancer. Där spelades hennes favorit låtar, men även ett par psalmer. Hennes metspö stod framme vid kistan, för hon älskade att fiska.

Alltid ledsamt med begravningar, men ändå värdigt och fint. Alla de tre sista begravningar jag varit på har känts värdigt för den avlidne. Ja, alla de begravningar jag gått på har känts värdiga och fina.

Sedan har ju jag den tron, att de som inte finns med oss här så att vi kan se och ta på dem. Ändå finns med oss, bara på ett litet annorlunda sätt.

Jag tycker personligen att det är tråkigt att folk tycker att begravningar just är så himla hemska. Man firar ju liksom att folk föds, men när vi sedan går ur tiden så är det nästan som att man inte vill ta det.

Jag har själv skrivit ner hur jag vill ha min begravning, för jag vet ju att en dag kommer min livshistoria vara färdig men mina anhörigas fortsätter, och det utan mig. Jag vill att dom ska minnas min begravning som något minnesvärt istället för något som bara gör ont att minnas. Vilken musik jag vill ha och hur själva "festen" efteråt är.

Jag tycker verkligen att en begravning ska vara ett fint avslut på ett värdefullt liv. När min mamma dör så kommer jag ordna allt, och det ska vara som en hyllning till henne och livet!