Sorg och åter sorg, men finns det hopp?
Hej,
Först och främst vill jag be om ursäkt att följande inlägg kommer vara av negativ karaktär, men det är därför jag skriver detta för att komma ur det, för att komma till det neutrala och positiva.
Sedan Februari/mars, då jag fick en influensa (samt att jag jobbade på en arbetsplats med negativa människor), har jag mått sämre och sämre. ( har mått dåligt periodvis under 8-år ibland med mörka tankar, men mest med tomhet).
I denna tunga period, så fick jag kontakt med en underbar människa som jag föll för. Vi har dock inte träffats i verkligheten, men min kärlek för henne är så himla stor!
Jag vet att hon alltid kommer att vara min vän, men jag vill mer än så. Kommer jag någonsin att få chansen att vinna hennes hjärta? Som hon sa idag, hon vill inte, men jag vet aldrig om hon talar sanning eller ej, för hon svarar olika. Jag känner ärligt talat att jag inte orkar mer nu, jag vill inte leva längre, jag önskar att få dö i sömnen!
Jag gråter varje dag, antingen inombords eller via ögonen. Jag älskar henne så enormt mycket, mer än jag någonsin ha älskat någon annan! Finns ödet, är det menat att det ska bli vi två?
Mina grå/blå ögon lyser starkt blått när jag skriver eller skypar med henne, min mage mår bra, jag får styrka och jag känner mig levande.
Har under en period ätit medicin och gått hos psykolog, men detta hjälper bara för stunden.
Jag vände mig hit till övernaturligt i fokus, för att få prata med seende folk och få tron tillbaka som jag håller på att förlora.
Har fått hjälp av flera människor här på övernaturligt bla via healing, läsning, kontakt med ande etc (tack, ni vet vilka ni är!), men ändå har jag ingen aha upplevelse. Jag söker själv kontakt varje dag utan resultat.
Varje natt sover jag dåligt och drömmer mycket, den sista tiden har jag även börjat svettas enormt på nätterna, så att det är som någon har hällt en hink med vatten på mig och mina kuddar.
Orkar inte längre må så här, kan någon hjälpa mig med tydlig avläsning? Exempel, berätta något om min barndom, hur mitt sovrum ser ut, någon kontakt med en avliden, min framtid och kärleken till henne.
Ni är mitt sista hopp, och ni är jordnära och mänskliga, precis som jag, så snälla hjälp mig, jag ber er!
Beautiful Dreams…
Jag är långt ifrån ett proffs på avläsningar.. Men om du pmar mig en bild på dig själv så ska jag göra ett försök om du vill det. 🙂
Men jag ska snart åka och jobba så det blir inte idag.. utan när jag har en liten stund över..
Kram Sol
Så smärtsamt det låter. Så där ska du inte behöva ha det. Frågan är bara- hur går man bäst till väga för att smärtan/sorgen/ångesten ska släppa? Du önskar dig en tydlig avläsning. Det kan jag inte hjälpa dig med. Däremot kan jag bidra med några spontana tankar, som dyker upp när jag läser ditt inlägg.
Just nu är livet inte som du önskar att det ska vara. Du vill ha en kärlek , som av olika skäl inte är möjlig. Smärtsamt värre! I det läget kan det vara bra att försöka vända blicken inåt och undersöka vad som skapar den stora smärtan. Är det saknaden efter vännen? Känslan av att vara avvisad? Rädslan för att vara ensam? Eller är det motståndet mot hela situationen som skaver mest?
Min tanke när jag läser det du skriver är att du inte går med på att situationen är som den är just nu. Din vän har sagt "nej" ,men du fortsätter söka bevis på att det ändå kommer att bli ni. Vilken sorts aha-upplevelse är det du söker? Varför vill du bli avläst? På vilket sätt kan det få din smärta att lätta? Jag kan ha fel, men jag får känslan av att du söker någon som ska säga det du mest önskar höra just nu: att det kommer att bli ni två. På så vis tror jag att du skapar en ännu större smärta.
Med all respekt för den smärta du känner just nu, vågar jag påstå att det bästa du kan göra för dig själv är att ta ett steg tillbaka och släppa alla tankar på att det ska bli ni. Släpp tanken på en aha-upplevelse eller någon utanförstående som ska ge dig svar på vem du är och försök istället vara med dina känslor.
Hur ska du stå ut med smärtan? När jag mår illa brukar det hjälpa att tänka på ångesten som ett oväder. När man är utomhus och det börjar spöregna är det ibland lika bra att ställa sig mitt i regnet och låta sig själv bli genomblöt. På samma sätt kan man bemöta sin ångest. Ställa sig mitt i känslan och bara låta den skölja över dig.Ett oväder försvinner alltid, så också ångest, jag lovar dig -
Ta hand om dig.
#2 Tack snälla, hade inte fungerat för mig igår ändå, fyllde år då :P
Jag pm:ar dig, tack åter igen! Kram!!
Beautiful Dreams…
#3 Jag vill bara tacka dig för ett väldigt välbalanserat svar till TS tankar. Tycker att du ska ha ett tack med tanke på energin och kärleken du lade ner på inlägget och som känns ända hit.
#3
Ja, det är fruktansvärd smärta, tack för det du bidrar med!
Det är alla punkter du beskriver, som skapar den smärta, som jag upplever i denna situation. Mest är nog dock känslan av att ev, aldrig få leva ihop med henne (vi lever ju bara detta liv 1 gång). Svårt att förklara, men ungefär som John lennons Kärlek till yoko ono, så är det jag upplever det. Det jag inte kan förstå, vad det är för meningen att känna sådan stark kärlek, om kärleken ändå aldrig blir besvarad.
Jag försöker acceptera hur situationen är, men det går inte, oavsett vad jag gör, kommer bara känslorna ofrivilligt tillbaka.
Bevis söker jag för att få min smärta att försvinna. Jag får både ja och nej när jag själv läser och vet inte vad jag ska tro.
Jag söker en aha-upplevelse så att jag antingen kan veta om det blir vi två eller inte, och då gärna med en förklaring till varför oavsett om det blir ja eller nej.
Därför söker jag en aha-upplevelse / mirakel, eller liknande, för att förstå. I mina drömmar dyker hon upp hela tiden, i mina tankar dyker hon upp oavsett vad jag gör och.
Sen söker jag även aha-upplevelse, för att få kontakt med andra sidan, för då kanske man förstår bättre.
Tack, snälla!
Ha det fint! Kramar!
Beautiful Dreams…
#5 En underbar människa, jag håller med dig lynx!
Kram till er båda!
Beautiful Dreams…
#5 , Tack snälla! Vad glad jag blir!❤️
#6 Förstår dig. Svårt att fatta vad man ska med alla dessa starka känslor till när de inte blir besvarade. Kanske är det först i efterskott, när den första känslostormen har lagt sig lite, som du kan börja förstå vart känslorna har lett dig.
#7 Kram! ❤️
#8 Ja, kanske, kanske inte. Just nu mår jag pyton i alla fall, men det värmer och underlättar mycket tack vare er människor här på övernaturligt!
Kramar till er alla snälla och vänliga själar!
Beautiful Dreams…
Hej! vet inte om jag är rätt person att hjälpa? Men för två 1/2 år sedan omkom båda mina föräldrar i en olycka strax före jul! Om man inte hade haft barn, barnbarn och vänner som hjälpt till! Man kanske inte tänkte just då när man satt där på en stol rakt upp och ner och stirrade på en fläck och varken åt eller drack! om inte mannen i mitt liv ställt fram en tallrik och satt gaffeln i min hand så vet jag inte hur man hade överlevt! Men det är dom små sakerna, orden och en kram från till och med främlingar på affären som får en att bygga sig sakta upp igen! bakslagen är många och kommer fortfarande, men jag ger kärlek och ömhet och små gåvor! små ting som glädjer andra människor ett meddelande ett leende ett vänligt ord till någon som man inte känner eller känner! för när jag hjälper andra hjälper jag också mig själv att läka! och fokusera på andra saker än min egen sorg! stor kärleksfull kram till dig från mig❤️
//Nemetona 
Vad lever vi för, om inte att göra livet mindre svårt för andra?
GEORGE ELIOTT
#10
Hej och tack för den kärleksfulla kramen. Du är helt rätt person, precis som många andra här på forumet som bryr sig.
Jag är tacksam för den fina hälsningen och sänder en lika varm och kärleksfull kram tillbaka!
Tack snälla! Kram =)❤️
Beautiful Dreams…