Hej!

Jag har ett par frågor och undrar om någon kan hjälpa mig med dessa. 

Jag har alltid känt av att det finns något runt mig, ex känner jag mig ofta starkt iakttagen, jag hör fotsteg omkring mig trots att ingen är där, jag kan ha en otroligt stark känsla av att det är någon med mig i rummet/platsen jag befinner mig på vilket jag tidigare har förnekat pga rädsla och brist på kunskap om andevärlden. 

Men för ett tag sen började jag prata med min sambos kusin som sen hon var 7 år haft kontakt med andevärlden, hon ser dom och känner deras närvaro och är helt trygg i det hon upplever runt sig. Efter en del märkliga händelser i huset hon bor i me sin familj beslutade dom sig för att kontakta ett medium. Mediumet bekräftade att det fanns en portal där de "ramlar in" och den dörren är i hennes sovrum. Han berättade även att styvpappans faster finns där och hon brukar gå runt o städa, han såg även en ung flicka samt en liten pojke som blivit inlåst i rummet där portalen är när han varit dum - det var en traumatisk upplevelse för honom och han hade vid de tillfällena panikattacker. Allt detta har min vän känt av, dvs deras känslor vid tillfället. 

Men för att återgå - efter vi börjat prata kring andevärlden och jag berättat mina upplevelser som hon mottagit med ett stort lugn så har jag accepterat den och en natt när jag kände en närvaro så stark så de inte kan beskrivas så fick jag för första gången se dom, och det var otroligt häftigt och samtidigt spred sig ett lugn i hela min kropp. Kort därefter somnade jag tryggt - kl var då 05.00 och dagarna innan hade min vän och jag upplevt en hel rad händelser som skrämt oss vilket förvärrade andevärldens sätt att få vår uppmärksamhet. Men när jag inte gav mig utan bara VISSTE att det fanns NÅGOT utanför - då visade de sig. Därefter kom lugnet. 

Nuförtiden ser jag det oftare och det kommer till mig automatiskt. Fungerar det så, medialiteten? Är man född medium? Måste alla "öva" upp färdigheter för att kunna se/höra/prata me dom etc? Kan det vara naturligt för vissa kanske, att de knappt behöver öva? 

Jag undrar för att häromnatten när vi satt på balkongen och tog de lugnt så hände en otroligt märklig sak, det var runt kl 01 och vi hade suttit ute sen 3-4 timmar, andevärlden var närvarande hela kvällen och visade sig på olika sätt för oss, vi fick bra kontakt och plötsligt när jag "pratar" med min ande/spöke (har bild) så känns det som att jag "försvinner" ur kroppen, jag satt kvar på min stol och det var min röst som talade men det var som att JAG inte var där, typ min själ (?) eller hur jag ska förklara. 

Jag blev ganska rädd så jag fick smått panik och bad min vän att ta mig i handen, som en bekräftelse på att JAG var kvar, inte påväg bort från jorden till en annan dimension liksom. När hon tog min hand kände hon sig plötsligt väldigt hotad, och det blev väldigt jobbigt för henne sa hon, påträngande. Hon hörde sitt hjärta slå högt (inombords). Varför kände hon så? Vad var de som hände? Det var skrämmande och tog tills inpå morgontimmarna innan jag var tillbaka igen. Vi höll varann i handen ca 1 tim innan jag vågade släppa… 

Vill nån svara mig vore ja tacksam! :)

Och om man är öppen för andevärlden - är man då öppen för ngt ont också, och isåfall hur stänger man av den sidan? Man vill ha kvar kontakten me andra sidan men inte de onda liksom…