Hej!

Jag tar det från början! :)

Redan när jag var liten så såg jag saker och det är väl ingenting jag kommer ihåg själv direkt, utan mina föräldrar har berättat för mig om saker jag sagt och sådär. Farbröder i trappor, gubben i gungstolen, det läskiga ansiktet i spegeln… Well, när jag gick i 7an-2an var jag som mest mottaglig enligt mig själv. Jag hade en depression, men vet inte om det har med saken att göra. Jag kände ofta hur jag var iakttagen, förföljd, ibland vaknade jag när rummet var iskallt, och vid några tillfällen såg jag skuggor, en natt såg jag en gestalt bakom mig i spegeln. Jag har blivit vidrörd, luckor och skåp har öppnat sig, elektroniken har levt sitt eget liv, tvn av och på m.m. Saker har flyttat på sig. Och alltid där jag befinner mig. Det har hänt i gamla hus lika mycket som i nybyggda lägenheter.

Nu har jag flyttat hemifrån och ganska länge, 1-2 år har jag varit fri från alla saker som hänt. Dock har jag fortfarande kvar känslan ibland, och jag känner av lite hit och dit. Nu när jag flyttat har det hänt en del grejer igen. Jag vaknar på nätterna av stirrande blickar, hör hur någon vandrar omkring. Skåp och luckor har öppnat sig. Det händer alltmer ofta att jag känner mig iakttagen. Jag har sett "ljusblixtrar" och vid ett tillfälle på jobbet såg jag ett så fruktansvärt snedvridet, "ruttet" ansikte att jag var livrädd hela dagen! Det har inte hänt någonting på jobbet förut, men nu händer det alltså även där.

Några tips på vad jag ska göra? :)