Det är inte alltid så lätt att muntra upp någon i alla lägen hur gärna man än vill och jag förstår din tunga känsla. Att ge styrka kan man bäst göra genom att bara finnas där och både skratta och gråta tillsammans, prata mycket om det är viktigt också. Det kommer att vara dagar med tårar men det kommer också dagar med skratt och glädje, just nu pågår det så mycket jobbigt inom henne som tar sin tid. Ta en dag i taget och känn inte att du gör något fel!

Många tankar och kramar till dig och din vän!

När jag hade cancer ville jag bara bli kramad.Ingenting annat!Det hjälper inte att säga någonting för rädslan för döden,att dö en plågsam död,finns i luften hela tiden.Psykiskt mådde jag dåligt,och förberedde mig för döden.

Bara finns där för din väninna.Även om ni inte pratar gör du nytta.Hon känner att du älskar henne som vän och den känslan räcker väldigt länge….

#2# Tack Susanne för de orden, jag följde en kär vän väldigt nära när hon kämpade med sin cancer i fem år. Hon gick över för snart tre å sen.

Skönt att din kamp är över Susanne och att du klarade dig, cancer är nog en av de mest skrämmande sjukdomar som finns. Varför vet jag inte egentligen….det finns ju så många olika slags sjukdomar. kram Rose

Vi pratar så himla mycket men de e jag som e den svaga. Hon verkar jätte stark… fy tusan vad allt e tungt.

#4# Vad bra att du är den svaga.Då känner hon att hon orkar mer,för din skull.

Att ha cancer är att vara världens mest ensammaste människa…

Bara att vara där hjälper - att inte vara rädd för att se persone förändras.

Vår granne gick över i lördags - han hade inte kämpat så länge mot cancern, fick diagnosen i mars - metastaserande malignt melanom. Tände ljus och rökelse för honom varje kväll samt försökte skicka så många goda tankar och så mycket energi som möjligt till honom. Min mor tog hand om hans fru som varit helt förstörd av detta - skjutsade henne till KVH där han låg sista tiden och följde med henne in till honom när hon ville det och när hon trodde att han orkade med det.

Ljus, styrka och många tankar till er!

Pendlan…du har fått så många fina råd av våra vänner ovan,men jag vill ändå att du ska veta att jag tänker på dej och din vän!Kram Ewa

Man ska som #2 säger bara finnas där, inte anstränga sig för att muntra upp, iallafall inte just nu. Det kommer att komma dagar då din väninna behöver få skratta tillsammans med dig andra dagar då hon behöver gråta, var lyhörd för hennes behov och var en god vän.

Att hon är stark….vad har hon egentligen för val? Hon har fått cancer och måste helt enkelt kämpa! I mina ögon är det viktigt att man trots sin sjukdom får fortsätta att leva också, det är något som alla nära kan hjälpa till med. Det kan vara enkla saker som att komma ut i solen och äta glass men det gör stor skillnad för någon som är svårt sjuk. Det ger livskvalitet och hopp.

Varma tankar till dig i din svåra stund!

     jag tror att det räcker att du finns där,kram Liv

Jag tror att man ska bara "finnas där".. och inte "över dramatisera" det hela..och påminna för mycke om
sjukdomen.. hela tiden.. för dè gör inte saken bättre..
Dè bättre att prata om vanliga saker som.. så som man  
alltid gjort.. och samtidigt få tankarna någon annanstans.. 
Man blir väldigt trött på att bli påmind om sin sjukdom
hela tiden… Så upplevde jag det iallafall… Man är ju den människan som man varigt för.. även om man är sjuk..
Men dè är väldigt individuelt hur vi människor reagerar…

#10 Tycker och känner som dej (min gubbe) i vad du säger. Jag längtade efter nån som kom på besökstiden och pratade om lite ditt o datt,nån som var lite uppmuntrande. Sjukdomen blev man ju påmind om helatiden med läkare,andra patienter och sjuksköterskor ändå. Positivitet har en otrolig förmåga att läka både själ och kropp,så man ska inte ge upp hoppet. Dom få besök jag fick lyfte upp mig och jag gav mig f*n på att jag skulle gå in för att tänka positivt…forskningen går ju frammåt helatiden.

**Pendlan…ge din vän positiva samtalsämne,det tror jag känns bra för er bägge två… Kram…MQ
**

Funderar lite på det här med döden.

När man är väldigt sjuk och döden är nära tror jag att man är i behov av att prata om den. Många är oerhört rädda för den och vill därför inte prata om den. När min allra käraste vän var på slutet pratade vi mycket om döden. På sjukhuset gav jag henne healing och gjorde guidade meditationer med henne. Hon var väldigt andlig och en duktig healer. Det kändes skönt att kunna prata så öppet som vi gjorde….även för mig.

Jag tror det är bra att man skriver ner hur man vill ha det om man skulle gå och dö. Om man vill jordbegravas, brännas. Minneslund eller gravplats. Om man har speciella önskemål om musik osv…..Vi pratar mycket om sånt i min familj. Det känns viktigt.

ljus Rose

En släkting till mig fick cancer och läkaren förklarade att hon hade ca ett halvår kvar att leva. Hon bestämde sig för att ha roligt och göra så mycket som möjligt den sista tiden. Hon var glad och positiv, tog körkort och reste både med bil och flyg, hon skulle hinna se allt hon hade velat. Denna fantastiska kvinna levde i 15 år! Läkaren sa till henne att det berodde på hennes positivitet och glada humör! Tankens kraft är otrolig! =)

#13# oh vilken underbar berättelse. Positiva tankar och att inte ge upp är nog jätteviktigt.

kram Rose

#14 När min gammelmormor dog (hennes mamma) och hon sörjde, då spred sig cancern och hon dog 2 år efter det. Det finns berättelser där barn med tankens kraft har föreställt sig att tex robotar skjuter sönder cancercellerna och genom det lyckats bli friska, trots tumörer som varit väldigt elaka. Det finns läkare som har upptäckt tankens kraft och råder gärna patienter i hur dom kan använda sig av kraften och min förhoppning är att det kommer fram mer av det, då skulle fler kunna bli hjälpta tror jag från olika sjukdomar. =)

Kram

#12 Naturligtvis ska man kunna prata om döden med en sjuk vän om den är så nära in på….det beror ju på hur långt gånget det hela är och om den sjuke drar upp det och behöver prata om det. Annars tycker jag nog att det gör den sjuke friskare med lite skratt och humor och att man inger en tanke om hopp med att just tala om att forskningen skrider frammåt varje dag. Det hjälpte i allafall mig mest.

MVH MQ 

#16# Det var så jag tänkte, döden är knappast det man pratar om i första skedet. Så länge man går under behandling finns det gott hopp. Det gäller ju att vara inkännande också. Men många anhöriga viftar bort den typen av samtal. På grund av egen rädsla för döden.

Healing är suveränt här tycker jag, eller att be för en person eller skicka ljusa och positiva tankar till den.

ljus Rose

Oj..oj.. vilken glädje i all bedrövelse jag fått av era fina inlägg. Självklart tänker jag peppa henne (som vanligt) med all min  kraft!…att allt ordnar sig. Hon tror ju inte på samma saker som jag tror på….men ändå frågar hon vad jag tror? Det här behövde hon inte just nu   för hon har det tufft med skillsmässa..hitta någonstans att bo osv. Idag har jag gråtit hela dan för hennes skull eller så e de för min skull att jag e självisk. Mitt hjärta värker att jag ska mista min bästa vän.

Finns där för din vän, det är nog det som behövs!

#18 Jag sänder många tankar och kramar till dig och din vän!

Jag kan inte sova… Jag bara gråter….å gråter Hur mycket tårar har man egetligen?

#18

Som någon skrev tidigare..det bästa du kan göra är att bara vara med din väninna. Lyssna när hon behöver prata av sig, skratta med henne och gråt med henne så hon kan känna att hon har stöd av dig och inte behöver vara stark (och trycka undan det som hon behöver bearbeta) för att lindra dina känslor omkring hennes sjukdom.

Räkna med att hennes tankar och känslor pendlar från minut till minut. Visa henne att du litar på att hon vet vad som är bäst för henne och att du står kvar vid hennes sida om hon t ex behöver gråta, skratta, vara förbannad, bitter eller ledsen och sorgsen även om du tänker och känner på ett annat vis. Det är då hon har möjlighet att hitta sin egen styrka och förmåga till självläkning.

De känslor och tankar som du själv har omkring det här är budskap från din själ till ditt medvetande som du nu har chansen att lyssna på och arbeta med för att vidga ditt medvetande och lära känna dig själv. Ju klarare du blir över vad dina egna känslor vill tala om för dig desto starkare (mindre påverkbar) kommer du också att bli.

Du pendlan…det är faktiskt ok att gråta för sin egen skull oxå. Det är klart att du känner sorg över att din bästa vän är sjuk, och det är din egen sorg, som är hur äkta som helst. Du ska inte ha dåligt samvete över det bara för att din väninna har det värre.

Du skriver att din vän inte tror på samma som du, men när hon frågar dig så är det för att hon "greppar halmstrån" och söker tröst, då kanske din tro kan ge henne det….

#18 Pendlan

Jag vill bara förtydliga att jag på intet sätt avsett att du ska ha dåligt samvete för att du är ledsen över din väninnas sjukdom. Det är självklart att du har rätt att tänka och känna på det sätt som är ditt och lika självklart är det inte heller något du ska trycka undan.

Jag har själv mist tre närstående i cancer som har haft både snabba och utdragna förlopp så även om jag inte kan veta exakt vad du går igenom känslomässigt just nu så kan jag ändå säga att jag känner med dig och förstår att du har det minst lika tufft som din väninna även om det är på ett annat sätt.

Jag hoppas också att du inte blivit skrämd utan fortsätter att skriva om dig själv och dina känslor när du känner att du behöver det.

Kram

usch ja var hos din vän så mycket du bara kan, var själv allvarligt sjuk då jag var 17 år och låg alldeles ensam i uppsala hade önskat att någon varit med mig och hållt om mig då jag satt för mig själv och grät

Jag vill bara tacka för alla fina å empatiska inlägg å från några som skrivit pm. Ni vet inte hur mycket de värmer. Tack *ler ödmjukt*