![[majatengdelius]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Nyfiken men rädd
Hej! Jag vet inte riktigt om jag skriver det här i rätt tråd, men jag hoppas att det blir rätt…
Mitt problem är väl inte speciellt stort, men jag skulle nog ändå känna mig lite lugnare om jag vet om att någon har upplevt samma sak (vilket jag tror), och att denne faktiskt har lyckats komma över sin rädsla.
Jag ha varit intresserad av andar, medialitet och liknande sedan många år tillbaka. Jag har många gånger fått för mig att jag känner en närvaro, oftast när jag är ensam. Jag har pg a detta haft enorma problem med sömnen och mörker, och jag blev nästan rädd för att vara ensam när det blev mörkt.
Men nu har rädslan börjat släppa, och jag känner att jag vill ta reda på om det verkligen är någonting som "följer med mig". Visserligen har det hänt lite konstiga, oförklarliga saker förr, men det var ett tag sedan, och många skulle nog hävda att det skulle kunna vara inbillning eller att jag bara "hittar på".
Men det känns för verkligt för att det skulle kunna vara inbillning.
Jag känner inget starkt obehag när jag känner någon närvaro, utan mest av att det känns som att det är någon som tittar på en. Men många gånger har jag också fått för mig att det är min morfar eller mormor som är med, men jag vet inte. Vissa gånger får jag också för mig att jag känner en doft som påminner starkt av morfar.
Min stora fråga är då; vad gör man när man verkligen, verkligen vill lära sig att få kontakt med andar, sig själv, energier och guider, men är för rädd för vad som ska hända?
Jag kan komma igång med att meditera, att verkligen lyssna, känna, titta (med stängda ögon då, förstås). Men när jag hör ett konstigt ljud eller får för mig att någon tittar på mig så blir jag för rädd för att fortsätta helt enkelt.
Jag brukar be om ljusets beskydd och brukar be om att inga astraler ska ta kontakt, utan att jag bara vill veta mer om min guide och mina ev änglar.
Är det någon som känner igen sig? Är det någon som har kommit över denna rädsla, och hur gjorde ni?
Har kikat lite i "Hjälp-tråden", men som sagt, skulle vara både intressant och lugnande om någon upplevt samma känslor.
(Förlåt, jag såg nu hur långt det här blev. Men om ni orkar läsa så skulle jag vara väldigt tacksam för svar :))
/ Maja
Hej Maja!
I mina ögon är du rätt så långt kommen i ditt andligt sökande trots din rädsla.
Jag vågar påstå att nästan alla som läser din text känner igen sig. Alla är eller har någon gång varit rädda för något. Annars skulle det vara konstigt.
Men hur blir man av med sin rädsla?
Om jag vill svara så vill och kan jag bara relatera till mig själv. I mitt fall har tiden gjort sitt. Jag tror att i mitt fall har dom högre makter som tar hand om mig haft ett öga på mig och sett hur mycket jag orkar bära.
Dom ger styrka och tar bort rädsla allt eftersom…dom vet var min gräns går…
Du är väl omhändertagen och allt har sin tid.
Hoppas du får andra svar också, kanske om olika, mer praktiska metoder om att bli av din rädsla. Vi alla har våra vägar att gå och på olika sätt.
Kram/Marjaana
Hej igen!
Missade säga att naturligtvis är all kunskap som man får t ex genom att läsa mycket om andlighet och att umgås med likasinnade ökar vår kapacitet.
Men innerst inne i alla fall tror jag personligen att vi är vägledda av högre makter. Där någonstans är även rädslan och icke-rädslan inbakade.
Vi kan önska, tro och hoppas men får inte mer än just då ät tillåtet. Det är mening med allting.
Kunskap ger makt :)
Ta reda på mer och läs,läs och gå ev någon kurs i andlig utveckling.Det har hjälpt mig! Jag har också varit alltid intresserad av det okända men väldigt rädd.Till slut var jag sååå less på att vara rädd och drömde mycket mardrömmar med verklig känsla av att någon var ute efter mig! Så jag började läsa mycket och har gått flera kurser för att utveckla mig själv som människa och mina förmågor plus transhealing för att rensa gammal karma från tidigare liv. Jag ber till änglarna om beskydd och tackar för varje dag :) Har även hittat många likasinnade människor och vänner för livet efter vägen!
All lycka önskar jag dig!
Hejsan Maja!
har varit i exakt din sits .
Tänk på att rena dig Psykiskt som fysiskt.
Jorda sig var också ett bra tips jag fick.
Konstigt ljud? menar du att det surrar? plingar?.
ska citerar ett litet stycke som
en väldigt vis kvinna sa till mig:
"Det enda du ska vara rädd för är din egen rädsla. Det är inte farligt i andevärlden om du sätter dig i respekt för dem. Respektera dem och var inte rädd. Har aldrig hänt mig något farligt alls. "
Mvh Owem
Starta ny diskussion