Jag har i många år funderat på två upplevelser jag hade tidigare i livet under min ungdom. Om det var någon "ande" eller annan närvaro eller om det var inbillning som jag själv förstorade upp och skrämde mig själv.

Första tillfället var på vinden på vårat torp som vi ägde då. Jag var på vinden som ej var renoverad och mest användes som förråd när jag tyckte att jag såg sittmärken, som om någon nyss hade rest sig från soffan som stod på vinden och kände både där och i köket beröring mot min kropp. Kände som en kall kår och en lätt strykning mot min nacke… 

Andra tillfället var när jag gick på gymnasium och var själv ien byggnad på skolans område som jag visste var tom! Jag hörde ljud, knakande golv, sparkningar i väggen och tillslut föll en sak ned från väggen och jag skrämdes så av ljudet då bakom min rygg att jag valde att gå ut för att lugna mig ett tag…. Kändes som om det var riktat mot mig för att skrämma mig. Jag var så nervig att jag gick runt hela huset o kollade så att ingen var där som busade med mig men jag var 100% säker på att jag var själv.