Hej!

Jag tänkte dela med mig av något intressant jag var med om idag.

Jag pratade med min mamma nu på eftermiddagen och jag kunde känna av hur stressad och upprörd hon var. Jag gick fram och lade min arm runt henne och förmedlade telepatiskt över lite av min lugna/avslappnade och positiva energi, och jag kände på en gång hur spänningarna släppte. Efter det var hennes humör som utbytt.

Senare nu på kvällen var jag själv väldigt stressad över att jag skulle hinna med alla sysslor innan jobbet imorgon. Även fast jag hade mycket att stå i fick jag för mig att jag skulle ta med min hund och gå en sväng runt kvarteret. Jag brukar vanligtvis inte gå den här tiden på kvällen utan tidigare på dagen.

 Sagt och gjort. När jag kom till en korsning och skulle svänga till vänster kändes det inte alls rätt att gå till vänster längre. Nu ville jag gå till höger av någon anledning. Jag svängde till höger och när jag hade gått en liten bit mötte jag en gammal dam som kom cyklandes. När hon fick syn på mig stannade hon cykeln. Hon tittade på min hund och började gråta. Hon berättade att hon hade varit och tagit bort sin egen hund tidigare idag.

Jag tröstade henne och vi stod och pratade ett bra tag. Efter en stund kändes det som att hon blev lite lättare till sinnes och hon började prata om annat. Hon berättade om glada barndomsminnen och tillslut stod vi båda två och skrattade och log. Även om jag inte sade så mycket egentligen så kändes det åter igen som att hon drog åt sig av min positiva och lugna energi. Innan hon cyklade vidare sade hon " ja du flicka, här står jag och berättar min livshistoria för dig trots att vi inte känner varandra". Ja det är väl trevligt sade jag och gav henne ett leende. Hon log tillbaka och trampade vidare…

Jag var så uppslukad av vårat samtal att jag i efterhand kom på att jag helt och hållet hade glömt av att ens presentera mig. Så kan det vara ibland.

En annan spännande sak var att hunden jag hade med mig alltid skäller på folk jag möter. Stannar jag och pratar med någon så skäller hon efter någon minut för att hon blir rastlös och vill gå vidare. Men hon var så otroligt lugn nu när jag mötte den här damen! Hon skällde inte en enda gång. Hon lade sig så snällt vid mina fötter. Men när det gick förbi andra människor medans vi pratade så skällde hon på dom, men slutade så fort dom hade gått förbi.

Mina guider berättade för mig att jag i framtiden skulle jobba med att hjälpa andra människor. Kanske är det någonting på den vägen som börjar att utvecklas. Vad tror ni?

Jag vet i alla fall att jag mår så otroligt bra av att hjälpa andra. När man känner att någon uppskattar det man har gjort och man ser glädjen i deras ögon, det är värt mer än alla pengar i världen…

Man behöver inte överanstränga sig för att hjälpa andra, en sådan liten sak som i det här fallet, att bara lyssna och prata lite med någon kan vara till stor tröst… Eller varför inte säga hej till någon du möter ute som ser lite nere ut? Det kanske gör den personens dag. Många vet inte hur lite det behövs för att hjälpa någon. Något att tänka på bara :)

Dröm sött:)