Hej,

Alla tankar och känslor passar sig här 🌺

Det är ju fint att känna så där, för dem runt dig själv och sådana du inte känner, men av din beskrivning att döma verkar det bli för "mycket" känslor? 

Det verkar (som sagt) som om du påverkas av sådant som sker runt dig, nästan som när man är gravid (menar eller säger inte att du är det) när en massa hormoner rör runt i kroppen (ja det vet ju du som har barn själv) och jag tänker att du kanske har kvar, eller har en del av det där gravid-känslorna, att de finns i dig som person? Jag är ingen expert, och vet inte om det kan fungera så, men östrogenhormonet, kanske kan man producera för mycket av det? Nu babblar jag på om allt möjligt här känner jag 🤪 men annars funderar jag på meditationer (som du säkert redan utför ibland) där du arbetar just med dina egna känslor? 

När jag behöver lite extra energi brukar jag föreställa mig själv på en strand med en korg i handen och i den plockar jag stenar med olika betydelser. Ofta finns de bara där, de kan stå "tillit, harmoni och trygghet" på dem, annars hittar jag på egna stenar.

Jag känner igen mig i dig. Dessa stora känslor är en fantastisk tillgång för man känner att man verkligen lever. Man får uppleva saker till fullo. Ibland är det hinder då man kan känna att det inte riktigt "passar sig" och man kan känna sig dränerad. Jag tror att det har att göra med att man är öppen och mottaglig. Jag har börjat "styra" mina starka känslor lite grann (när jag behöver t ex på t-banan där en massa människors energier samlas) genom att ordentligt stänga ner mina chakran. Detta har gjort mig mer balanserad och jag riskerar inte att ta in känslor som inte är mina och heller inte slösa min energi. Hoppas detta är till hjälp. Allt gott!

Tack för svar Jennie!
När du säger sådär blir jag lite orolig, för jag har känslan av att vara gravid! Men jag har känt såhär länge! Känslorna.

Meditera har jag för dålig koncentration för att göra en längre tid… :(

Men det där med stenarna lät ju spännande! Tack!

#2 Jag har lärt mig stänga igen för andras känslor eftersom det drog så mycket energi av mig förut. Men annars känner jag igen mig i din beskrivning! 
men det här är MINA känslor och ingen annans! Jag har aldrig varit såhär kär, jag har aldrig varit lycklig på riktigt och jag har hittat min tvillingsjäl för bara två år sedan. Så allt är relativt nytt för mig! Blir så överväldigad!

Förlåt att jag missade ditt inlägg!! *kram* Tack!

Skapa musik , fota, måla eller nått annat kreativt, som du gillar =)

#5 Jag brukar rita, men jag ritar bäst när jag är ledsen. När jag är glad står det bara still i huvudet med inspiration! haha!
Fota hade jag däremot gärna gjort, men jag har ingen bra kamera och dålig ekonomi… :(

Jag stänger mina chakran, inte bara för att inte ta in andras energier, utan också för att inte låta mina egna energier "fara runt". Jag har hittat mer balans känslomässigt av att stänga chakrorna samt att jorda mig. Men jag tänker så här: njut av att du känner och lever! Många skulle nog önska att de hade så starka känslor som du!

#6  Rita ändå!  Min kompis "tvingade" mig, och det blev bra,  helt magiskt och jag hade ingen inspiration alls!! Pröva som jag gjorde,  jag började med en prick, (ja, det är ju big bang hittade jag på)  och ritade massa streck runt om. Sen skrev jag You (sympoliserar den kvinna jag gillar)  och Mee  dvs mig.  Och helt plötsligt såg jag en fågel och ritade enbart ögat,  konturerna var redan där.  (se bifogade bilden).

Sen ritade jag cirklar och vips blev dom såpbubblor och kom och tänka på när jag var liten med morfar och blåste såpbubblor.  Det är magiskt att rita :)

Har du en mobil du kan fota med?  Finns många bra appar att använda sig av, så du behöver inga special kameror.  Ta vad du har och skapa :)

Håller med om att det är svårt med känslor,  dör nästan här hemma, men musiken hjälper mig ibland.

#7 det verkar som att jag har 100 eller 0… När jag försöker tona ner så stänger jag helt av istället! Är rädd att jag tappar allt… :'( Känner ingenting nu istället!!! Ska träffa pojkvännen imorgon, då kommer det förhoppningsvis tillbaka! Jag älskar honomn ju såklart fortfarande högt över stjärnorna, men känner inte samma explosiva känsla…

#8 Ja jag brukar klottra medan jag lyssnar på kursen jag går på (Hjälper mig med koncentrationen)  men det blir mest blommor och fjärilar. Inget konstnärligt! haha!

Kameran på telefonen är rätt så dålig, kan inte zooma och ta macro bilder osv.. Närbilder… Digitalkameran funkar ju, men ju mer åren går så blir den sämre (Eller alla andra kameror bättre?)….

Har ingen lösning på hur du skall göra..🌈

Men vad glad jag blev av o bara läsa..🌺

Ut och spring eller gå fort, springa när glädjen bubblar är härligt 😃 eller hoppa när man är arg 😉 eller diska alla rena men dammiga glas i vitrinskåpet när man är ledsen, eller damma mattorna när man är irriterad,

Skriv är också bra, inte tänka på hur man skriver, bara skriv ner ALLT man känner just då, och sedan tända en liten brasa eller ett ljus och elda upp brevet. Är det glädje och kärlek i brevet så blir elden glädjens och kärlekens flamma och dina känslor sprider ljus i himlen. Är det ett argt och irriterat brev så bränner man bort alla sådana känslor.

Gör något som passar dig, bara du avreagerar dig på något sätt 😃

Kram och lycka till 🤗 🎈

#10 tack, det gör mig glad att du blev glad! :)

#11 Försöker så ofta jag får tid…  Städa måste man ju ändå! ;) Så det gör jag ju! men springa och gå är det ont om tid till tyvärr.. :( 

Jag hade en blogg förut, men jag tappade intresset… men kanske kan skriva "privat". Det lät som en bra idé! :D Men jag vill nog inte elda upp det, utan kanske spara för senare tillfälle! ^_^ 

Tack så mycket!! :D <3

Jag provade att elda, det kändes bra för stunden =)

Inte för att vara sådan, och har väl inte alltför stor koll annat än någon kompis här och där som har det och det är ju olika för alla. Men enligt gymnasieskolepsykologin så låter det ju lite som borderline. Alla har ju bokstavskombinationer nuförtiden. Men något av det som är utmärkande för de som har åt borderlinehållet är att är de glada så är de glada till tusen men är de ledsna så kommer det aldrig att bli bra heller. Och så kan det vara, en period är allt solsken en annan är allt skit. 
En bekant som blev diagnostiserad med det fick väldigt många tekniker till hjälp, så tekniker finns det gott om, men det gäller ju att hitta det som fungerar för dig.
För ofta när man är alldeles uppeldad av känslor både dåliga och bra så kan det vara svårt med lugna ned biten. För en del fungerar att räkna till 10/100 en del andra måste vara ifred, andra kramar bollar osv. :)

#13 Skönt att det hjälpte! :)

#14 Borderline… Nja… Jag har säkert det ena och det andra men tänker inte gå och få massa diagnoser som jag kan skylla på sen, utan har jag klarat mig hela livet såhär så kommer jag fortsätta med det! :) man får bara anpassa sig och hitta olika knep.. :) Vad ska jag med en diagnnos till? Det besvärar bara livet mer.. ;)

#15 Mja många tycker nog att det är skönt att få för då kan de förklara varför de är som de är. Och inte behöver man skylla alla sina besvär på en diagnos heller. Och det är ju precis det de gör ;) Anpassar sig och hittar olika knep, även fast de som har diagnos möjligen har lättare att hitta knepen eftersom att de förstår sig själva bättre. Eller bättre ur diagnosen i alla fall. 
Har väninnors mammor som har fått förklaring på sig själva när de var 40 och fick sin diagnos sa bara klick och så klarnade allting för dem och då kom massa lösningar i och med att de kunde förstå sig själva. 
Men man kan ju förstå sig själv och lära känna sig själv på många olika sätt och behöver inte alls göra det via vården och en diagnos. :)

#16 Jo men jag har fått höra "du kanske har ADD, du kanske har borderline, du har nog dyskalkuli" osv hela tiden så jag behöver ingen diagnos, alla andra diagnosesra åt mig! ;) Och då får jag väl leva efter deras diagnoser! :D