Ja visst är det tragiskt att så många fördömer, men är man rädd eller inte förstår så är det enklaste att fördöma för då kan det ju inte "skada" mig i alla fall. Vi har alla kommit olika långt i vår personliga utveckling och andliga och de som fördömer har nog en ganska så lång bit kvar att gå.

Precis som du säger man behöver inte vara otrevlig och fördöma bara för att man inte tror samma saker. Men vi har juh alla en livskarta som vi följer och på kartan hos de som fördömer så finns andra saker de ska lära sig innan de kommer till att bli ödmjuka och respektfulla.

Kramar Carina

Men att folk orkar bry sig, om de nu är så vansinnigt anti så borde de ju inte bekymra sig alls.
Är de i själva verket oroliga för att det ligger sanning i det vi skriver!

*s* Jag tycker såna människor e s´å roliga att överbevisa =0)
Jag har alltid tyckt om att diskutera osv, så när någon börjar gå på så, så e jag inte sen att haka på diskussionen *s*  Till sist brukar de ge sig *fniss*

det är därför ingen riktigt känner mig.. för jag vågar inte berätta om vad jag ser hör o upplever.. folk har så mycket fördomar  är nog egentligen bara min man och mormor som vet hur jag är

Jag har haft flera stycken skeptiker på gruppseanser, men när de gått därifrån så har dom varit vita i ansiktet av förundran. Det har även hänt vid flera tillfälle med privata sessioner. Deras egna identitet fick ju sig en törn, när det som dom har trott på hela livet, kanske bara försvinner på ett ögonblick..genom att man fått kontakt med ng som för dem var enormt viktig på andra sidan..

Att få ett klockrent budskap till en person som abolut inte tror på andevärlden är ju en upplevelse, då man samtidigt också måste se sitt ansvar med att man kan ju ha förändrat denna personens tankar och värderingar om livet. Jag tror också det är viktigt att man kan finnas som stöd efteråt om det behövs.. genom forum, hemsida, kurs, cirkel ect…så kan de förstå mer omkring allt.

Lite tankar och ord från mig ////  MariaJ:-)

I bibeln står det: "Den Gud älskar, agar han". och det är nog lite av det du upplever just nu. Att stå upp för sin tro retar givetvis dem som inte har någon. Dom känner sig små, ensamma, rädda och har kanske tappat fotfästet här i tillvaron. Vem är det då lättast att attackera? Jo, såna som du/vi. Vi som får uppleva denna gemenskap och glädje för att vi tror på någonting, dessutom någonting som avviker en aning från den etablerade statskyrkan. Men vi har någonting som dessa människor saknar: en tro. Vet du, jag tror att det handlar om ren avundsjuka, och innerst inne en önskan att även dom kunde finna något att tro på här i livet.

Kram zeretki! :)

En sak till bara. Apropå geschäft: Såg ni nyheterna ikväll? Kyrkan har ju blivit affärsidkare genom att erbjuda allmänheten ett antal tjänster, och citat: "affärerna går lysande"…Hmmm

#0
Den rörelse som bygger på tro och föreställningar kommer alltid att vara utsatt för kritik av dem som tror på något annat, har en annan uppfattning om tillvaron. HUR den kritiken framförs är ju varierande beroende på hur spirituell och språkligt begåvad kritikern är. Den som inte har några ord att ta till brukar ta till andra medel. Sen är det ju så att den öppenhet, ödmjukhet och respekt som du efterfrågar kan man också efterlysa hos en del enskilda individer inom New Age.

Jag har studerat det här fenomenet i några år och upptäckt att de uppfattningar som byggs på en tro alltid måste ha en försvarare (och därmed alltid blir utsatt för kritik) medan de uppfattningar som har sanningen som grund står för sig själva eftersom de går att kontrollera av alla och envar som önskar det utan att de behöver anta någon tro som de inte har någon egentlig koll på.

Zeretki…det vet du väl att alla medlemmar på övernaturligt har rymt från psyket, du trodde väl inte du var ensm m det? *ironisk*(<bäKst att säga det så ingen tar det som att jag menade det) kram på er

Jag har varit med om det du beskriver på jobbet. En jobbarkompis som anser sig vara en människa som tror på andar och new age, blev plötsligt väldigt avmätt/föraktfull/arg när jag talade om att jag är häxa och ville nästan ta fram korset och driva mig tillbaka till skuggorna och helvetet (symboliskt). Hon babblade på om att leva i nuet och en massa annat.

Jag har märkt att hon är rädd för att veta att det spökar i hennes lägenhet, hon vågar knappt sova där utan att ha radion på och en massa andra saker.

Nu bryr jag mig inte om henne, jag anser att det är upp till var och en att tro på vad de vill. Jag tror på mitt och gör saker och ting efter mitt eget huvud. Men jag håller med dig, om man inte har samma tro som alla andra är man en outsider och det är tydligen det som är det viktiga för dessa människor. Sen att olika religioner liknar varandra är tydligen en annan femma. Jag har dock lärt mig en läxa, jag är inte helt öppen med min tro förrän jag vet var personen själv står och om jag kan lita på denne.

Alla har inte kommit så långt . Skickar ljus o kärlek till denna outvecklade själ.