har du läst boken mellan två världar av sylvia brown? det är min bibel :) där får man svar på en hel del frågor om sånt :)

vi går över till andra sidan när vi dör, där lever man precis som vi gör här, men utan all ondska och grymhet, där finns endast kärlek  om vi behöver lära oss något mer o få mer erfarenhet av något så väljer vi att födas igen och gör en plan där på andra sidan över vad vi ska lära oss här på jorden..

Det är vad jag TROR

skriver under på det melia skriver :)

Fundera på det här med att vara intakt när man går över. Det är ju många som operar bort organ under sin livstid och kanske förolykas och inte är intakta. Jag tror att det är själven som går över inte våra kroppar hur dom än ser ut. På andra sidan är vi hela i kropp och själ

själen är inte fysisk. NÄr du kommer över på andra sidan så spelar det ingen roll, vad kropparna har gått igenom. Vi är helade igen.

# 1 Jag har också läst boken "Mellan två världar" och den är riktigt bra.
En annan bok som jag tror passar dig är också med Sylvia Brown och heter "Livsredskap" när jag läste den boken för många år sedan fick jag läsa lite i taget, jag fick sådana upplevelser och drömmar som var helt otroliga, en riktigt stark bok som också hanterar en del frågor runt livet efter döden. Men även frågeställningar runt aborter och andra större livsfrågor. Mycket intressant.
Det jag själv är helt övertygad om är att vi det endast är kroppen som dör, själen vandrar vidare helad som Lightseeker säger.

Något jag funderat över är om en psykiskt sjuk människas själ blir "frisk" vid övergången till andra sidan. Jag har föreställningen att själen och känslorna hör ihop och att man därför kan uppleva själslig pina också efter döden. Någon annan som funderat över samma sak?

Vi hittade min tidigare svärfar avliden, han hade då varit död några timmar. Jag kände vid det tillfället att han var med oss, han fanns i rummet och fyllde det med sin energi.

Någon dag senare hade han tagits omhand och lagts i fina kläder på en säng så att vi anhöriga skulle kunna ta farväl. Det konstiga var att när jag steg in i rummet så var han inte där, det låg visserligen en kropp där men det var inte min svärfar, han var borta. Det var en väldigt skön känsla och jag kände att han gått vidare.

Min fråga är: Hur lång tid från det att någon avlider tar det för själen att lämna kroppen. Självklart finns det ju säkert inga självklara svar på detta och det kanske är olika men Ni som arbetar innom sjukvård och ofta sitter och vakar kanske har en känsla för vad som händer?

när jag lämnade min kropp, så kämpade jag för att komma upp till vattenytan, satt fast, fick panik, kippade efter luft, svalde vatten, kämpade mer, fick ont i bröstet av vattnet, svalde mer vatten,…..ja, hur många minuter kan den dödskampen ta? några minuter, bara.  Sedan insåg jag att jag inte hade en chans, slutade kämpa, släppte taget sas. for genom tunneln ut ur kroppen och blev euforisk, ren lycka och godhet. ljuset från all fysisk materia på jorden, sången från all fysisk materia på jorden, och långt där borta i slutet på tunneln, ljuset-godheten-målet………….

Jag tror så här: man kan återfödas men mellanrummet emellan är ingen existens. Det är ingenting.

Jag har själv sett det och vill inte dit igen. Detta livet är vår himmel om vi kan skapa den själva. Livet är den lycka vi söker.

Tror jag. :)

det var underbart vackert sagt, Zeretki

#6 Själen lämnar omedelbart kroppen.Du ser direkt att det bara är ett skal kvar.

Jag glömmer aldrig en gammal man som låg och kämpade.Svag puls-lite starkare puls.Så höll det på ända tills hans dotter gick och öppnade balkongdörren.Då gick det fort.Han dog omedelbart efter det.Både dottern och jag grät och skrattade omvartannat-för att han slapp lida mer.Jag har vakat och lämnat över många patienter/vårdtagare till andra sidan.Ingen är den andra lik.

Men att själen fick ge sig av därav är det viktigt med öppet fönster.

Jag har inte läst boken , men jag träffade min Mamma i drömmen och hon sade precis som Melia #1 till mig.

Tack för att ni delar med er

Jag tror att man återföds. Det är för att testa på allt möjligt, det är så sin empati och sympati ökar för andra människor och djur.

Håller med #3..

De gånger jag vakat så brukar det vara snabbt över. Sista andetaget så hänger det kvar en stund för att sedan försvinna. Jag har haft tur att inte behöva vara med på några riktigt kamper som en del har utan det har gått lugnt och fint. Stilla och vackert.

Jag läste någonstans att de som begår självmord direkt måste återfödas igen och genomgå samma vedermödor igen. Man kommer inte vidare i sin "utbildning" innan man klarat av en nivå. Något som känns igen?
Tänk, det känns lite makabert att skriva så otvunget om något så allvarsamt ämne men samtidigt tycker jag det är jätteskönt för egentligen, finns det något mer naturligt än att födas och sedan gå vidare /avlida?
Jag vill inte kalla det för att dö för i min värld så blir det inte bara ett slut utan en fortsättning på ett eller annat sätt.

Kram Hellas

#15 Jag kan inte hålla med om det när det gäller självmord. Jag har haft kontakt med några i andevärlden som har tagit självmord varav ett par personer som har stått mig nära. Dom har berättat mycket och en av dom är en av mina andliga vägledare så av det dom har visat och berättat så kan jag säga att dom kommer vidare ändå. Men sen finns det säkert en del som går ner ganska fort igen men det finns dom som inte gör det också. Vi väljer tillsammans med våra guider dom sätt vi behöver för att lära oss och gå vidare på och vi väljer när det är dags att gå ner på jorden igen och jag tror inte att det är någon skillnad på hur man dör. Jag tror ju också att det finns en mening med hur och när vi dör också vilket kanske också innefattar självmord? Men i dom fall där en person tar sitt liv som inte var riktigt klar tror jag att dom kommer tillbaka snart igen, men tiden är ju också relativ då det inte finns den tid i andevärlden som vi har här. Jag har ställt dom här frågorna själv under flera år tidigare men det här är det som dom har visat och berättat för mig. =)

Tack, det känns lite tröstansfullt, det jag läst kändes inte riktigt bra, lite för tuffa bud tror jag. Jag har också vänner som inte riktigt orkade med den här världen och det känns bättre tycker jag om de har en möjlighet att stanna till lite innan de återföds.

Tack

Men dem som tar andras liv då igenom mord, dråp etc. eller pedofiler som skadar små barn för resten av deras liv? Vad händer me dem när de dör?

 Det måste ju finnas någon rättvisa på "andra sidan".

oh, vad kul att du säger det #18.

Min far var nämligen psykopat, empati-inkompetent, samt pedofil.

Han hemsökte min familj oerhört nattetid. Till slut var det jag som var värst ansatt. (det var fler andar än honom här, pga, att min tonåring krisade)

Han gav sig till känna, så att jag skulle förstå att det var han och ingen annan, genom att tafsa på mig, på samma sätt som  han gjorde när han förgrep sig på mig, när jag var barn.
Jag ansåg mig inte,då, vara särskilt medial. Men där fanns det ingen tvekan om VEM det var längre. SÅ jag bad honom om att fara och flyga.

När det ändå fortsatte att upprepa sig, så hade jag långa dialoger med honom om varför han alltid var så upphakad vid mig.

Sen ramlade jag på ett medium, som bekräftade det som hade hänt. Jag nämde ingenting om det, det var hon som berättade för mig, vad som hände hemma hos mig.

Och att han kom till mig, för att visa att han hade insett på andra sidan, vad hans brister hade orsakat för andra människor. Det var det han ville säga. Nu såg och förstod han och ville att vi alla skulle veta det.
Han gick i undervisning på den andra sidan och höll på med att öppna sitt kronchakra.

Så de kan leva som vi gör här, fast på "andra sidan"? Fick han se som en tillbaka blick på sitt liv, och sen fick han se alla hemskheter han gjorde?

Förlåt om jag är okänslig nu men stackare, du slapp inte ens honom fast han var död… Hur kändes det för dig när han erkände allt som han hade gjort? Kan själv inte ens föreställa mig hur det måste ha kännts..

Jag fick en NDU när jag drunknade som 8-åring och då fick jag en tillbakablick över allt som hade hänt i mitt liv, dvs. jag fick "känna in" vad andra människor hade kännt när jag hade tex. sårat dom verbalt. Det är fruktansvärt (även om ett såpass litet barn inte har begått så många svåra synder, oftast), så jag kan nog tänka mig att även min far fick genomgå, detta helvete.

Nej, du är inte okänslig när du säger så, bara rak: Att han kunde ta ansvar för det onda han hade gjort mig på andra sidan, kändes befriande för mig, för honom, för tidigare generationer (som jag såg till att skicka mycket energi till på den andra sidan) samt för kommande generationer. FÖr att inte tala om världen i övrigt som kan dra lärdom av dessa upplevelser, efter som jag "väljer" att inte tiga om dom.

Jag fick en helad relation till hans släktingar (vilka alla finns på andra sidan) samt till min mors förmödrar och förfäder, vilket faktiskt blev en stark överraskning för mig. Att relationen till min mors sida blev helad av att jag jobbar i "samarbete" med min far, kan man kanske säga.

Vad jag vet gick jag till ett medium…där fick jag veta att jag har varit en soldat som har blivit skjuten 1 gång i huvet(har ofta huvudvärk) och en gång genom mjältet(har sura uppstötningar med) och att jag har varit så dålig att jag sedan har tagit mitt liv…för att jag ville inte lida…

en annan sa att jag har varit en manlig ceremoni ledare till en grupp musikanter…

Hur kan de vara så säkra på det?

#22 Det finns medium som är duktiga på att se tidigare liv och guider men det finns också en del som säger att dom kan och lämnar information som sen gör att man känner sig osäker när man tar kontakt själv med sina guider och ser på sina tidigare liv. Mitt råd är att du känner efter vad som känns bäst och att du kollar det själv. Tidigare liv kan man göra i en regression tillsammans med någon eller så kan man köpa en guidad skiva t.e.x.

Jag tror att allt i naturen går i cykler, så även livet och själen, vi föds vi dör och vi föds igen osv.  Hur den andra sidan ser ut eller hur länge vi är där vet jag inte. Jag har dock en teori om att den är som vi vill att den ska vara. Min pappa får segla, min farfar kommer att få springa i skogen osv.

Kanske att en del själar inte vill låta det goda inom sig ta överhanden och helt enkelt fortsätter vara onda även på andra sidan. En del själar är nog trasiga och behöver många cykler för att bli hela.

De som är psykiskt sjuka kommer precis som de fysiskt sjuka vara hela igen, de flesta psykiska sjukdomar förklaras idag som att de har en kemisk bakgrund, brist eller överskott på transmittorsubstanser så de försvinner med den fysiska kroppen.

Som jag tidigare uttryckt i donations debatten så tror jag inte vi behöver våra organ på andra sidan, men när jag var yngre trodde jag det.

Vad gäller sylvia browns böcker så har jag inte läst dem utan bara hört refereras från dem, efter att ha hört en del så har jag svårt att få ihop det med min egen uppfattning. Men man kanske måste läsa en hel bok för att förstå vad hon menar!?

#23 Elisabeth.J          Tack så mycket ska kolla på en äffär i sthlm som heter Vattumannen där har de allt möjlig pendlar,stenar böcker om tidigare liv och så…

#8… Men om man kan återfödas men inte existerar emellan…   När e man ande då? Eller lite av själen finns alltid kvar som ande?

#22 Är det inte farligt att utföra en regression helt ensam? Tänk om man aldrig vaknar upp utan är fast i sitt förra liv och så finns det ingen som kan väcka en om man är ensam.

#27 Att göra det i en lättre Meditation är inte farligt men om man ska göra en djupare regression så bör man göra det hos någon som leder dig.

jag har själv jobbat med att hämta tillbaka delar av min själ, som jag upplevde hade fastnat i tiden vid svåra traumatiska upplevelser och jag visste att jag var ute på sank-mark, men samtidigt kände jag att jag måste göra det för att kunna gå vidare med mitt liv. Det är väl det som elisabeh, kallar för en lättare Meditation, om jag skulle söka djupare ner, så skulle jag känna mig tvungen till att ta hjälp av en andligt kunnig och lugn och pålitlig person. Jag skulle aldrig göra det ensam

Jag har gjort en djupare regression tillsammans med en kunnig person och det var otroligt intressant, jag fick även utbildning på hur jag själv kan göra detta på en djupare nivå.
Jag skulle inte göra detta på någon annan än mig själv och självklart ska man inte göra djupare regressioner själv om man inte har rätt verktyg.

#27 Darkcloud      Nää det tror jag inte att det är farligt om man gör en medititation en lättare version…