
ser spöken?
hejsan.
vet ej om denna ligger i rätt tråd.
våran dotter är 2,5 år och är alltid livrädd när hon skall sova. hon går med sin snuttefilt över huvudet och säger att hon har spöken och ser spöken,
och hon ser verkligen skräckslagen ut.
så varje kväll får jag och mannen säga med sträng och bestämd röst att detta "spöke" får försvinna härifrån.
då blir dotter lite lugnt men sen senare på kvällen börjar det igen och dotter går med snutten över huvudet. vet ej om det är för att hon inte vill se eller för att hon inte vill synas. har frågat henne lite om va det är för spöken och hon säger att det är små barn som är spökena. kan detta stämma? för barn är vell som mest mottagliga vid denna åldern?
tacksam för snabba svar

vill även tillägga att jag och min man har tidigare hört små barn spring i hennes rum sent om kvällarna/nätterna, men det senaste har vi inte hört något men efter att det blev tyst på barnspring så blev våran dotter i stället vettskrämd.
Hej,
Att inte göra en "stor" grej av det (för hennes skull) är viktigast. Jag brukar säga att "det finns inget att vara rädd för" till vår dotter. Nu har hon inte nämnt just spöken, utan monster istället. Jag förringar alltså inte hennes upplevelse/känsla.
Det ni kan göra är att säga "tack för att vår dotter inte behöver uppleva rädsla" och förklara att ni vill att det hon upplever, ska upphöra.
Sajtvärd på Övernaturligt

Vi har försökt med allt möjligt, vart vänliga mot dem, sen bestämmda. Men våran dotter blir räddare för varje dag.så vet ej vad vi ska göra:/ är ju inte meningen att det skall bli värre och värre.
Hur har ni försökt och vad har ni sagt?
Jag brukar alltid säga "tack" istället för att jag "ber". För mig blir det mer att jag förstärker min önskan då.
Vi har ju Hjälptråden också, med lite tips. Kanske är det så att ni ska ta kontakt med någon, (besökaren)?
Sajtvärd på Övernaturligt

Har sagt att nu är det dags att gå. Ni är inte välkomna här. Nu är det dags att gå vidare till andra sidan, har haft ett medium här och renade huset men sen när dottern blev äldre så började allt igen. Jag har känt och hör och känner lukter av andarna. Men efter ett tag lärde jag mig att stänga av. För rädsla gör det hela värre har jag fått höra och gör att andarna tar min kraft för att bli starkare av det. Har även haft en ande här som har slängt saker om sig och slängt saker efter min dotter när hon va liten. Och då sa jag till anden att nu försvinner du härifrån för du skrämmer oss. Och då blev det lugnt här hemma direkt. Sen efter det kom den en annan ande som alltid satt vis köksbordet och lukta svett :) och han hällde jag upp kaffe till varje morgon och efter några månader försvann han , men han saknar jag för han gav mig positiv energi.
Har ni försökt ta kontakt själva, om det är återkommande menar jag? Du kan ju också säga att "tack för att vår dotter inte upplever rädsla och om ni önskar förmedla något, hjälp oss att förstå". Be om "svar" via böcker, filmer, musik eller vad som helst - om det känns "lättare".
Sajtvärd på Övernaturligt

nej vi har ej försökt att ta kontakt själva med det som är nu.
den senaste anden vi hade ville varna oss om någon som hade med vatten och göra iafl fick jag reda på av ett medium. och det stämde, inte långt därefter skulle jag sätta upp golvlister och spikar rakt i ett gammalt pluggat vattenrör som satt mitt i väggen, och oj vad det sputa vatten. efter jag hade spikat i röret och rörmockaren hade vart här så försvann den anden. så får ta och kolla upp vad denna/dessa vill med nu då :)
Usch vad obehagligt! Kan hon inte sova hos er? Det hälper ju inte i längden men för att minska hennes rädsla. JAg tycker också att ni ska vara riktigt bestämda mot spökena, verkligen säga till på skarpen.. och gör inget för att reta upp dom, typ filma etc, det gör det bara värre.
kram
#8 Nu var det någon månad sedan som Ts skrev tråden men man måste inte alltid anta att det är "spöken" eller att man ska "jaga" iväg någon/något. Min dotter hade haft maskerad på dagis där en av barnen varit utklädd till en "demon". Detta var hon sedan rädd för och kunde inte sova. Jag var då tydlig med att säga "det finns inga demoner". Oavsett vad man tror på kan man ändå säga "tack för att xxx inte behöver vara rädd" eller som Alfons Åberg "stick du stygga spöke för du finns inte" :) Jag tycker inte att man (alltid) ska säga att inget finns där utan lyssna på barnet och göra det till något "roligt".
Sajtvärd på Övernaturligt
Jag är ganska övertygad om att det handlar om barnets egna rädslor och fantasi som byggts upp genom andra (barns?) berättelser.
Jag tror att om ett barn på 2,5 år upplever "riktiga" barnspöken så blir de inte rädda. De upplever inte andevärlden som otäck utan tror förmodligen att det är en högst naturlig del i allas vardag.
Rädslor kommer ofta från äldre barn och vuxna och inte från barnen själva.
Det är viktigt att som vuxen lyssna och respektera barnens känslor och det de upplever sig se men det är lika viktigt att inte göra någon större affär av det.
Fråga vad de snälla goa (ande)barnen heter och säg godnatt till dem på samma sätt som barnet kanske säger godnatt till Nallen 😘.
Ofta handlar det om barnens fantasi som är mer än levande *Ler.
Kanske är det så att ni som vuxna i all välmening bygger på rädslorna genom att "hjälpa till" med att få bort spökena (bara en tanke).
Att de är så farliga att det krävs en vuxen mamma eller pappa för att få bort dem?
//Hellas
Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/

Hej igen:) Hade hit min syssling som är medial. Och det va andar i rummet. Det va en sån kraft i dem att dem bildade Poltergeist. Och dem bestämde över min dotter. Min dotter sa till henne att hon hade spöken i sitt rum och näthinnan åkte fråga jag min dotter om det va spöken i hennes rum och då sa hon att dem hade flyttat. Så nu är allt frid och fröjd igen:) Så fick jag även redan på under en energihealing att jag är ett stjärnbarn med :D någon som kan berätta lite mer om vad det betyder för mig exakt?:)