Det är några månader sedan nu, men en natt drömde jag att jag, min mor och min styvfar åkte och hälsade på vänner i ett hus vid hav/sjö. (Har aldrig sett dom förut och inte heller platsen.) I huset intill började det brinna. Jag verkade vara den enda som noterade, så jag sprang över och hjälpte paret som bodde i huset att komma ut.

När jag sedan kommit ut så började det storma. Min styvfar stod på en trappa som ledde till en altan en bit över marken. Av någon anledning så kände jag att han måste gå ner. Jag ropade till honom att han skulle gå därifrån. Men när han var alldeles för långsam så rusade jag upp till honom och slet med mig honom. Strax därpå slog stora vågor upp över land och krossade hela altanen och trappan med en sådan kraft att han inte hade överlevt. Jag grät mot hans axel och kände hans doft. (Vi har inte haft så god kontakt, så jag har inte kramat honom på över tio år… vet inte hur han luktar egentligen..) Han sa "jag förstod inte hur illa det var, du har räddat mitt liv"

Jag vaknade, tänkte inte mer på drömmen mer än att det var en otäck mardröm som jag gärna skakade av mig. Min mor åkte iväg och jobbade och vanligtvis brukar jag hålla mig på mitt rum. Men den här dagen gick jag av någon anledning ner och satte mig vid köksbordet för att läsa en bok jag precis köpt. Hann inte läsa mer än de första sidorna, där det står något i stil med, "tror du att allt som händer bara är slumpen? tänk om!" Då hörde jag ett ljud. Min styvfar satt inne i vardagsrummet och tittade på tv som vanligt. Ljudet var av fjärrkontrollen som gick i golvet. Jag kastade en blick in dit och såg hur han krampade och blev blå i ansiktet av brist på syre.

Paniken slog mig och likaså skräcken. Jag vet inte hur jag lyckades men jag ringde efter ambulans, kom ihåg var vi bor och hans födelsedatum. Sedan sprang jag barfota över den grusade isen till en granne och fick med mig en annan in. Flera dagar senare undrade jag varför jag hade så ont i fotsulorna. Kikade efter och hade blåmärken där. Har jag aldrig varit med om förut. Vän inne igen fick jag krafter jag inte visste att jag hade och lyckades lyfta ned honom till golvet. Sedan kom två ambulanser med tillhörande personal och tog över. Min mor, som jag ringt efter, kom strax därpå och hon viskade "lever han?" Jag nickade till svar och strax därpå åkte alla. Bort. Jag blev ensam. Och skräckslagen. Var trött i flera dagar efteråt. 

Sedan insåg jag vad jag hade drömt under natten. Vad i h…? Var det en oerhört märklig slump eller kände jag det på mig?!

Vore naturligtvis trevligt med svar, men kände mest att jag behövde skriva av mig där jag vet att jag inte ifrågasätts eller ses som galen eller som en lögnare.

Tack för ordet och fortsatt trevlig kväll!