Något man förstått i flera tusen år är behovet av de maskulina och feminina energierna. Det ena kan inte existera utan det andra. Dessa två motsatser dras till varandra, och ytterligare liv skapas av det. Ett batteri har en pluspol och en minuspol. För vår existens här på jorden behöver vi både värme och kyla för att existera. Ständigt dessa polariteter, och man vill hitta en balans en harmoni mellan dessa två poler.

Tyvärr så har de 3 abrahamitiska religionerna tagit bort vikten av det feminina, och man har gjort Gud maskulin. Det närmaste man kommer en gudinna är Maria Jesus mor som har en mer framträdande roll inom katolicismen än vad hon har inom protenstanism. Men katolicismen är ändå fortfarande väldigt mansdominerad.

Gnosticism är dock en tolkning av kristendomen som lyfter fram det feminina mer. Gudinnan/Aeon Sophia levde i Pleroma som var ett perfekt tillstånd tillsammans med hennes make Kristus. Dock så kände hon ett behov av att skapa utan hennes make Kristus. Vilket var ett misstag, då detta gjorde så hon blev avskuren från hennes man. I samband med detta så skapade hon även Demiurgen som är en ond och svartsjuk gud som vi möter i Gamla testamentet. Vi har alla en gnista av Sophia inom oss, som vill återförenas med Kristus.

Man kan givetvis argumentera för att denna mytologi fortfarande lägger skulden på kvinnan för att världen ser ut som den gör. Precis som att man beskyller Eva för syndafallet i Edens lustgård. Eller Pandora som öppnade asken. Men poängen är föreningen mellan det maskulina och det feminina. Yin möter sin Yang.