En övernaturlig händelse i Stockholm
Hej, jag vill skriva om en händelse jag och en kompis var med om i somras. Jag dömer inga kommentarer, men vill vara tydlig med att följande ord är sanning och att inget kan få mig ändra på den synen.
Jag och en väninna satt en kväll under sommaren på ett café i Stockholm. Hon var nedstämd och ville träffas och prata, hennes pappa hade dött i cancer några veckor tidigare.
Vi träffades som vi brukar talandes om ditten och datten innan vi efter ett tag mer och mer gled in på sorgen som tyngde henne. Hon berättade om hennes liv, hur hennes pappa uppfostrat henne, om hur han tagit med henne ut i skogen och lärt henne skilja snok från huggorm, flugsvamp från kantarell, om när han köpte henne en ponny och om hur han i alla år skjutsat henne från ridträningar i ur och skur, om det och om mycket annat talade vi om.
Där och då behövde hon någon som lyssnade till hennes ord om henne och hennes pappa.
Vi hade suttit ett bra tag då det oförklarliga skedde. Hon pratade och jag lyssnade, för stunden stirrandes ned i bordsskivan framför mig - då min kaffekopp plötsligt åker från ena sidan av bordskanten till den andra. Helt av sig självt. Vi såg det mycket tydligt och klart bägge två. Min väninna blev likblek i ansiktet och stirrade uttrycklöst, och jag gjorde nog likadant. Det vi nyss såg var verklighet. Vi blev snart ivriga att för varandra bekräfta vad vi sett, och det rådde inga tvivel om att båda såg samma sak. Kaffekoppen rörde sig snabbt och ljudlöst från ena sidan av bordet till den andra. Det tog väl en sekund eller så, svårt uppskatta tiden. Men det skedde, och vi var inte påverkade av alkohol, bordet stod rakt. Jag undersökte efteråt ifall det fanns några tänkbara förklaringar. Det gjorde det helt enkelt inte. Bordet stod fastgjutet i golvet, gick inte att röra en millimeter.
För mig är den större meningen Jesus, och jag vet inte hur jag ska ställa mig till händelsen. Men jag kan inte förneka vad som faktiskt hände. Jag tolkar det som att vi gavs ett Tecken där och då om att vi inte behöver vara rädda. What so ever.
Vänligen,
Thomas

Tack för att du delade med dig! De va säkerligen hennes pappa som sa hej!
Visst var det hennes pappa.
#2 fatcat, det var väl inte allas någon skrämselpropaganda med i bilden, det var bara mycket bra timed från pappas sida. -Att dom verkligen skulle förstå att det var han. Bara att han är med i all välmening.
Härlig upplevelse Thomthom, eller hur…
#4
En sådan upplevelse kan nog få vem som helst att reagera, om man inte finner en logisk förklaring. Den första reaktionen kan vara av "skräck" innan man hittar en orsak till varför. Sen om det var pappan som sade hej eller inte, det är en annan sak.
Sajtvärd på Övernaturligt
#6
Jag sade inget om oförklarligheter, jag talade om reaktionen 🙂
Vi var inte med och kan inte uttala oss om vad som hände. Att utesluta naturliga förklaringar har nog Ts redan gjort. Sen vad det var, det vet jag inte.
Sajtvärd på Övernaturligt
#7 Du talade om "reaktion" och finna "en logisk förklaring" i ditt tidigare inlägg.. Jag poängterade en logisk förklaring till händelsen 😎
Men, det är individuellt hur vi människor reagerar och vad vi finner logiskt i vissa sammanhang. Om det uppstod ett konstigt ljud utgår jag inte från att det saknar logisk förklaring. En annan person kanske genast hade tänkt "hjälp, en ande".
"If anything can go wrong, it will." - Murphys Law
#8
Nu behöver vi (eller jag) inte diskutera det vidare (och förstöra tråden för Ts) men jag sade inte att det var oförklarligt ur min synpunkt eftersom jag inte var där, men att kvinnan, hon som blev blek, reagerade så, eftersom de inte fann någon naturlig orsak 😉 Jag svarade alltså på ditt #4.
Ditt sista stycket håller jag med om (i #8), däremot är det som så att om man inte är där själv är det svårt att få grepp om- eller ens ha en åsikt. Men tips och ideèr av andra kan man alltid söka.
Sajtvärd på Övernaturligt
Tack för era kommentarer. Visst ligger det nära till hands tro det var hennes nyligen bortgångna och precis omtalade pappa som på något sätt fick koppen att åka över bordet.
Fatcat är inne på att korsdrag eller vätska kan ha orsakat händelsen. Så var det inte, den teorin kunde avfärdas direkt. Men jag förstår tanken - och hade någon annan varit med om samma händelse hade jag troligen betvivlat det så långt som möjligt. För sånt här kan inte hända på riktigt! Trots att två personer samtidigt såg samma sak, det kan inte ha hänt.
Men det hände. Hade koppen bara vibrerat till en aning hade jag inte öppnat en tråd om det. Men när en kopp flyttar sig 30-40 cm av sig självt får man, hur osannolikt och ologiskt det än är, konstatera att man helt enkelt bevittnat något oförklarligt.
Fjäril och ALPHIRA, ni har helt rätt. Instinktivt ryckte vi båda till av händelsen, men särskilt läskigt var det aldrig. Vi blev mest väldigt väldigt förvånade. Likblekheten var kanske något drastiskt uttryckt, mer så att hon såg väldigt förbryllad och mållös ut. För några sekunder också skrämd.
Tack för era kommentarer.
Vänligen,
Thomthom
Vänligen,
Thomas
#11 Tack att du svarade på våra kommenterar! 🙂
Ja, jag kanske drog till lite osammanhängande teorier. Dock kan det ju finnas en möjlighet att din väninna har någon form av telepatiska krafter. När känslorna i henne blev överladdade så flyttade hon koppen omedvetet. Hon frigjorde energi..
Eller så var det hennes pappa som ville säga hej. 🙂
"If anything can go wrong, it will." - Murphys Law
Tack själv fatcat :)
Dock kan det ju finnas en möjlighet att din väninna har någon form av telepatiska krafter. När känslorna i henne blev överladdade så flyttade hon koppen omedvetet. Hon frigjorde energi..
Tjaa, ingen aning. Känns som ett långskott - men å andra sidan känns hela upplevelsen som ett långskott. För mig är det nog mindre viktigt vad eller vem som orsakade händelsen. Det var mest häftigt att för första gången i livet vara med om något som jag verkligen inte kunde förklara.
Vänligen,
Thomas
Jag tror att det är din pappa som försökte visa att han fanns där för henne genom att flytta på koppen, han blev säkert glad när han hört allt det hon sagt :)
#6 "Vi vet ju inte om det var korsdrag eller något sådant"
Haha förlåt men jag undrar vad för kraft i korsdrag du har upplevt=P
Jag tycker såna här historier är så häftiga men svåra att ta in eftersom jag aldrig upplevt något oförklarligt som en andre person kan bekräfta. Hoppas din vän kände lite ro med att det kan ha varit hennes pappa som ville visa att han fortfarande finns med henne.
Visst är det så att man kan bli lite skrämd varje gång det plötsligt händer något ovanligt och "oförklarligt". Det blir man varje gång mer eller mindre beroende på sättet "dom" visar sig. Speciellt när det är oväntat. Och det som hände er var ju högst oväntat. Men man brukar "anpassa sig" i situationen efter ett tag.
Telepati i detta samanhang tror jag inte alls på.
Jag tror fortfarande att pappa visade sin närvaro på mycket lättsamt sätt -inte t ex genom att dyka upp mitt på natten vid hennes säng eller liknande…
Kan tänka mig att hennes pappa har varit och är mycket snäll, omtänksam och mån om sin dotter. -Han kanske tyckte det är rätt så skoj med all denna ordväxling tack vare kaffekoppen… 🙂
Jag kan mest hålla med. Det som fick koppen att flytta sig, vem annars än hennes pappa kan tänkas varit orsaken? Vi har talat om händelsen många gånger efteråt och hon är helt säker. Hon har kunnat förnimma honom i andra situationer men aldrig lika tydligt som den gången. Mer korta ögonblick med känslan av att han stått bredvid henne, sett henne, följt henne.
Det har påverkat henne i positivt riktning. Hon upplever ingen rädsla inför känslorna.
Vänligen,
Thomas
Om man vänder på det - hennes pappa hörde säkert vad de sa och ville trösta och förmedla att han fortfarande finns kvar. Hur skulle han kunna förmedla det utan att riskera att skrämmas? Att få en kaffekopp att åka över bordet är väl ändå ett milt sätt att visa sin närvaro på. /Monica.