Själsfrände
Jag har fått till mig att jag mött min själsfrände av ett duktigt medium. Jag har gått och trött att jag varit knäpp hela dessa 4-5 månaderna. Jag har inte förstått varför dessa känslor dykt upp, dock så här jag börjat acceptera dom mer. Känner oerhörd kärlek nu när jag valt att acceptera dessa känslor. Tiden stannar upp när vi möts, från början svettades jag många liter per dag när han var i kring mig, tappade typ andan när vi tittade varandra i ögonen, han har en sådan intensiv blick att det känns som att han kollar rätt in i min själ. Jag har aldrig upplevt något liknande. Jag förstår inte men när jag är utmed honom så är det som att han förstår mig. Jag kan inte förklara hur men det känns och upplevs så. Jag känner även att jag förstår honom och det känns ömsesidigt. Jag blir lugn och glad när jag är kring honom och han får mig att må så bra. Jag bryr mig om honom och vill honom väl. Jag känner det så starkt. Det är både härliga men jobbiga känslor när vi inte kan vara nära .. Jag vill bara vara honom nära. Jag har knappt pratat med honom.. bara lite här och där. Men känner så stark att jag exploderar av känslor. Och mitt vanliga jag .. som jag en gång var börjat träda fram mer. Jag blir ledsen och gråtfärdig av massor av anledningar. Dels att jag vet att han är skickad till mig. Han är min själsfrände. Men att det stannar där.. för han vågar inte ta steget. Han väljer det säkra före det osäkra. samma med jag…. Men vilken fantastisk känsla .. vill träffa honom varje dag hela tiden. Först trodde jag att jag inbillar mig något och att jag blivit psykotisk/besatt. Har aldrig i hela mitt liv stött på sådan kraft. Ville dels skriva av mig men även ha input från er andra som mött era själsfrände?
Är det samma man du skrivit om tidigare?
Ni är ju båda gifta och har barn så det hela känns väl sådär…
Det verkar snarare som om du är väldigt förälskad i denne man och det kan man ju bli.
Glöm bara inte ärlighet mot dina medmänniskor. I detta fallet din egen man.
/Maria
Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.
Jag har inte tänkt göra något . Ville dela min upplevelse och fråga om någon annan upplevt något liknande. Försökte vara tydlig med detta i mitt inlägg. Lätt att döma ut direkt.
#2 Jag vill inte döma. Jag tänkte bara på att du skrev att han inte ville ta steget och inte du heller. Personligen tror jag att alla förälskade känner sig som du. Det är en slags övernaturlig känsla.😉
/Maria
Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.
Tror också förälskelse, snudd på passion. Den kan slockna lika fort som den drabbar. Var rädd om dig och de dina…Mvh/WL🌺
Instämmer med er ovanstående. Förälskelse "drabbar" verkligen och kan ge bl.a. omdömeslöshet som "biverkan".
Med risk för att låta extremt tråkig: Det kan vara bra att känna till mekanismerna bakom förälskelsen. Den är som en "beroendesjukdom". (källa) med kraftigt dopaminpåslag.
Lägger in en länk från Hjärnan:
https://hjarnan.ifokus.se/discussions/56bee14a8e0e74424800024f-den-foralskade-hjarnan
#0 Jag förstår att det var en speciell upplevelse. Hoppas allt går bra för er alla inblandade!
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
Jag minns när jag träffade min man. Jag blev påverkad i hela kroppen. Svettades precis som TS beskriver. Jag kunde knappt sova. Trotts att jag var liten och tunn så gick jag på kort tid ner 5 kilo. Hade svårt att äta. Jag kände också att jag var på väg att explodera och ville vara nära honom hela tiden för då mådde jag som bäst. Det var en härlig känsla samtidigt som det var kroppsligt jobbigt. Vi var tack och lov överens och fria att bara "köra på". Jag önskar också att det går bra för er alla.
/Maria
Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt. Det viktigaste är osynligt för ögonen"
Ur Lille Prinsen.
Ja, så är det. Man drabbas totalt.
Jag var inte inne på en ny relation men allt slog till fullt ut. Jag drabbades så hårt och han också.
Jag kände mig hjälplös i alla känslor. Han kunde åka ett tåg 20 mil för att träffa mig en timme. Man drunknade i känslor. Jag har fått starka morfinsprutor vid svår smärta innan operation. Men inget liknar detta totala känslorus.
Vi firar 36 år nu. Ruset varade ca 5 år, men gick över i en varm kärlek. Inte utan prövningar.
Vi skrattar ibland åt många dråpliga saker som hände. Vi kunde inte äta eller sova. Han friade efter 2 dagar.
Vi möttes i Italien på ett märkligt sätt. Man undrar vad som förde oss samman? Förstår att detta kan förorsaka elände, lycka, skada andra, ge lång lycka, kort lycka. Farliga himlastormande känslor.
Mvh/WL🌺
![[Ay'e]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
#0 Att möta sin själsfrände innebär inte alltid att det ska uppstå förhållanden mellan er tvärtom det är själar som känner igen varandra och ska mötas på jorden av olika orsaker men det misstas lätt för att vara kärlek mellan två individer.
Det blir som ett dopaminpåslag som beskrivs ovan men faktum är att själsfränder sällan går in i förhållanden med varandra och det handlar mer om möten där man känner igen varandra från andra sidan och den själsgrupp som man tillhör.
Som jag förstår det är ni båda gifta och bara där är det stopp för en romantisk relation men allt går inte ut på romantiska relationer tvärtom det går ut på möten med människor som vi har något djupt gemensamt med och som vi får utbyte av så om du släpper tanken på att ha förhållande med så kan det här mynna ut i en underbar gemenskap mellan er alla 🙂
Tack till att ni som faktiskt besvarade min fråga. Roligt att höra andras upplevelser och historier. Jag behöver inte bli lärd i hur kemi mellan två människor fungerar och vad som händer i hjärnan när vi blir förälskade. Det vet jag mycket väl.. Det är inte en vanlig typiskt förälskelse. För det har jag upplevt, massor av gånger. Detta är något helt annat ..