Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen Alternativmedicin, hälsa m.m. Andar/Spöken Andlighet Barn i Andevärlden Barn/Ungdomar Bok- och filmtips Dagens Ros / Dagens Kram Dikter, visdomsord Drömmar/Drömtolkningar Foton Frågor ang. sajten, funktioner m.m. Healing iFokus-information Info från admin Kurser Länktips Medialitet Meditation Medium

Musik Mytologi/Naturväsen Mässor, storseans, arrangemang, träffar Ny medlem/presentationer OT Bildgalleri OT från tråd Off Topic Oförklarade Fenomen Redskap: tarot, pendel, kristaller m.m. Reinkarnation/Tidigare liv Seans - upplevelser & frågor Sorg Tips & Råd TV/Tidningar/Radio m.m. Tävlingar och lekar på sajten och iFokus Undersökningar UFO Upplevelser Videoklipp Övningar Övrigt
Medium

Mediala barn

2019-02-18 23:14 #0 av: paperball

Hej, vi har en åttaåring som ända sedan hon var bebis har visat på lite speciella förmågor :-)

Idag har hon tex  berättat ALLT!!!! som vi har köpt i födelsedagspresent åt henne! Även helt otänkbara saker som hon inte ens har nämnt att hon önskar sig.  Hon säger att hon ser det inne i huvudet. Hur kan jag få henne att utveckla detta på ett bra sätt? 

Jag är själv likadan men när jag var liten så fick jag bara höra att det var fantasier och varje gång som det jag hade sagt stämde så "kom inte mina föräldrar ihåg det", mina syskon kommer dock ihåg det.  I slutändan så ledde det till att jag blev vansinnigt mörkrädd, eftersom jag hela tiden fick höra att det jag såg inte fanns. 

Jag vill med andra ord inte göra så utan vill ge min dotter en fin upplevelse av detta och uppmuntra henne i rätt grad. Några tips?

Anmäl
2019-02-18 23:44 #1 av: paperball

Ingen som har några tips?

Anmäl
2019-02-19 07:10 #2 av: P.O

När vuxna säger det är fantasi är ett sätt att få en att stänga ner sig sin förmåga. Fortsätt och stödja och hjälpa henne, det blir bra framtida förmåga, vi behöver även nya vuxna människor med förmågor efter dom som vi har nu också. Eftersom alla blir vi gamla.

Anmäl
2019-02-19 07:16 #3 av: P.O

Stödja och hjälpa henne även om hon skulle möta andra vuxna där ute, t.e.x skolan och så som kanske vill säga att det är fantasier! Och skeptiska människor som inte är öppna o.s.v.

Anmäl
2019-02-19 07:46 #4 av: Magi-cat

#0 Hur kan jag få henne att utveckla detta på ett bra sätt? 

Absolut inte göra någon "grej" av det. Ta det bara naturligt, bejaka hennes upplevelse, att ni hört och sett henne - precis som ni gör med hennes andra upplevelser. 
Barn "får" vara fantasifulla och intuitiva, men vi vuxna ska inte driva på i någon riktning.  

Fjäril har skrivit en artikel som kanske kan vara till hjälp och inspiration:

https://andligskepticism.ifokus.se/articles/5342840bce12c452e7000916-spoken-och-barn?discussions-1

"Freden måste komma först. Gör den inte det min vän, kommer inget efter den." (Tage D.) 

Anmäl
2019-02-19 08:05 #5 av: Wonnalesan

Som barnpedagog under många år får man höra mycket. En sak som man måste se till är att man aldrig anklagar barn för att ljuga, för det blir en skam för livet.

Vara varlig med orden och inte späda på rädslor , man kan tona ner utan att förneka det barnet upplever.

Mvh/WLBlomma

Anmäl
2019-02-19 17:08 #6 av: [Ay'e]

#0  Försök att bara vara så naturlig som möjligt och eftersom du själv är öppen och vet hur det är så förstår du ditt barn på ett bra sätt i det här. Som #4 redan skriver så är det viktigt att inte driva  på och då tänker jag på att inte påverka barnet i någon riktning.

Åtta år är en väldigt ung ålder och det är först när dom börjar bli äldre och närma sig vuxenåldern som dom själva måste avgöra om det här är nåt dom vill ägna sig åt och där ska ingen påverka någon under uppväxten men ta dom på fullaste allvar och uppmuntra med ord som oj vad du kan,vad duktig du är och så vidare för faktum är dom är fantastiska när dom kan saker så som du beskriver i trådstarten.

Jag är själv likadan och var som barn,nu är jag gammal tant och det finns med mig helt naturligt i vuxen ålder men jag minns också hur ont det faktiskt gjorde när man som barn fick höra att det var fantasier så därför är det så viktigt att vi tar barn på allvar för det gör verkligen ont i oss om vi ser,hör och vet men  blir inte tagna på allvar.

Jag vill med andra ord inte göra så utan vill ge min dotter en fin upplevelse av detta och uppmuntra henne i rätt grad.

Jag tycker du är inne på sunda tankar här och det bästa du kan göra är att bara vara helt naturlig och inte göra sak av det som redan nämns i tråden men att tro på henne och lyssna ,ta på allvar och inte påverka det i någon riktning bara låta det få vara det naturliga som det faktiskt är.

Jag är själv likadan men när jag var liten så fick jag bara höra att det var fantasier och varje gång som det jag hade sagt stämde så "kom inte mina föräldrar ihåg det", 

Kan känna igen mig själv i det där och fick ofta höra att det var fantasier men jag mötte också situationer som riktigt liten där det stod så klart vad jag såg och hörde men då blev dom vuxna rädda med ord som sånt där pratar man inte om och då kunde jag känna att jag gjorde nåt fel fast jag inte alls gjorde men sen har jag förstått att det var dom vuxna som blev rädda inte jag för det här är så enkelt och naturligt för mig och har alltid vart och så är det även för barn.

Tar vi det här med paket,presenter, julklappar med mera så visste jag innehåll och jag är sån än idagFörlägenmen med skillnaden att jag idag aldrig säger nåt om att jag ser innehåll just för att inte förstöra nöjet för den som ger mig nåt men som barn blev det en sport och skapade en del roliga minnen och situationer.

Inte nog med att jag såg mina egna pakets innehåll jag såg andras och då var man inte som nu så man höll tyst utan sa rakt av det är det och det  finns i ditt paket.Minns min mormor en gång när vi hade julklapparna i säcken i gillestugan så avslöjade jag vad mina föräldrar skulle få och mormor blev så till sig och sa nehej du nu får du allt hålla tyst för det är en överraskning till julafton men hon gjorde det på ett fint  sätt men jag såg på henne att fasen alltså att ungen inte kan hålla tyst och vet allt och mormor hade en helt underbar min som jag än idag skrattar gott åt  för då fick hon lite nog av min förbaskade synskhet som hon kallade den just då för stunden Skrattar

Många såna saker följde med i min uppväxt och även om mina föräldrar hade svårt att förstå det och kallade det för fantasier så visste dom och som såg hur rätt saker var och hur jag tog in dom som inte längre fanns med oss i fysisk form.

Jag hade väl lite tur för vi hade bekanta som var "såna" som mig  några stycken speciellt två gamla damer och en pastor så dom fick lite vuxen inblick i det här även om det inte var så enkelt att ta in så kunde dom förstå lite mer. Damerna var synska båda två medan pastorn gjorde astral resor nåt jag också gjort i hela mitt liv så jag hade lite tur där att det fanns dom som kunde bekräfta mig och som dessutom var vuxna som mina föräldrar kunde lyssna på.

Men åter till dig och din åttaåring så tycker jag du gör det bra som vill uppmuntra henne på ett bra och positivt sätt men försök att inte påverka i någon riktning för det här är val vi måste göra när vi är vuxna om det är så att någon som är barn nu vill fortsätta utveckla sin förmåga när den blir vuxen men var bara naturlig och ta allt som det kommer,låt det vara spontant då blir det bäst Glad

Jag önskar er allt gott och lycka till och det här är förmågor som är så vackra och fina så dom ska ni båda vara stolta över att ni har Hjärta

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.