Annons:
Etikettandlighet
Läst 1114 ggr
Lussan20
2019-02-14 09:56

Dumma frågor?

Jag ser en del av de andliga programmen som går på TV. Lyssnar och begrundar. Tankarna flyger sina egna vägar.

Om jag fick kontakt med tex min pappa vad skulle jag vilja veta då?

1. Om han har det bra nu.

2. Var han är?

3. Vart ska han, eller ska han stanna där han är för alltid?

4. Finns det träd , sjöar och landskap? Reser man?

5.Är våra djur där?

Sover man, äter man, bor man i hus?

6. Kommer alla själar dit? eller finns andra rum, dimensioner, himlar.

7. sorteras man efter livet som man levt på jorden?

8. Att de blir friska har man hört, men blir de unga och kära?

9. Längtar de tillbaka till jorden?

10. Finns änglarna där eller andra andliga väsen?

Ja jag har säkert fler frågor men dessa skulle vara mycket intressantare än  mycket annat som sägs!

Ni som vet mera kanske har något svar? Hoppas det…Mvh/WL❤️till alla på hjärtedagen..

Annons:
Huygens
2019-02-14 10:15
#1

Jag undrar över varför andarna inte kommunicerar hur vi bättre ska lösa våra problem här på jorden och situationerna med diktatoriska regimer. Om andarna kan röra sej fritt borde dom veta så mycket mer.

Lussan20
2019-02-14 11:24
#2

Ja det är också en fråga! Men kanske får de inte gripa in i vår tillvaro. Att det finns täta skott som inte får överträdas?

En del tror det är dödsriket där alla väntar på yttersta domen?

En del tror att det är onda andar som tar sig mänsklig gestalt? För att förvilla? Men då skulle det kanske inte vara så många som känner sig stärkta?

En del tror att det är parapsykologiskt att vissa har förmågan att hämta upp tidigare information från människors liv?

En del tror inte alls.

Jag är novisen vid spisen, men har haft upplevelser jag inte kan tolka…Mvh/WL🌺

Huygens
2019-02-14 16:08
#3

Frågan är vem som i så fall bestämmer att andarna inte får gripa in och hur bestämmelsen verkställs?

Lussan20
2019-02-14 16:46
#4

Ja det kan man undra?

Kanske är dimensionerna så pass åtskilda åt? Enligt programmen kan de döda gå in och ut i vår tillvaro, leva med oss och föra oväsen, men vi kan inte nå deras tillvaro? kanske finns en högre makt som styr alla dimensioner och olika tillvaron för olika livsformer? Jag har en Gudstro men är inte låst enbart vid religion.

Men en sak har jag reagerat på då jag i studiesyfte kollar repriser att vissa medium är väldigt fientliga till religion, bla Lena Ranehag som talar nedsättande om de andar som ska vara religiösa. Men då man undersökt de hon målar ut som onda Präster tex visar sig varit väldigt goda och gjort mycket gott bla. Vendela börjar ofta med en bön och knäpper sina händer. Så även bland medium går åsikterna isär vad gäller religion.

Ibland undrar jag om jag tycker livet är för fantasilöst eftersom jag intresserar mig för detta område. Men jag gillar mystik. Det kittlar tanken att analysera och hitta saker som kan ge lite hopp om en tillvaro bakom vår egen. Ingen har fulla sanningen ändå, så man kan tänka och tycka som man vill och har behov av. Bara det är gott!

Mvh/WL🌺

P.O
2019-02-15 05:08
#5

Ojdå! Då är medium i konflikt hela tiden med varandra, undrar vad deras andar och vilka andar vad dom säger om religioner som medium prata om och om konflikter mellan medium och så!? 🤔

Lussan20
2019-02-15 07:42
#6

Birkan Tore tror jag han heter? Samt Vendela och många medium i USA pratar om Gud , änglar, Ärkeänglar, änglar, änglabarn mm.

Men kanske är det  deras egna erfarenheter av religion som färgar tolkningen. Oftast är det namnen, årtal, som missas. Medans man kan pricka helt på utseende, personlighet och saker som hänt hos de drabbade.

Men en gemensam sak är rädslan hos de som drabbas. Obehag, kyla, saker som kastas, barn som gallskriker av rädsla osv. Men det okända är skrämmande även om det bara är de kära som hälsar på och vill ge oss visshet att de finns kvar någonstans.

Jag tror på att själen ,livsenergin  finns kvar. Det är hyddan vi bor i här som dör, men inte själen. Att det finns en ordning som styr och att på jorden är det ett kretslopp, men i andens rike är allt andligt!

Men som sagt, jag bara funderar, sanningen är jag säkert långt ifrån…Mvh/WL🌺

Annons:
[Ay'e]
2019-02-15 17:59
#7

#0 Jag hade inte tänkt svara på dina frågor men jag kan faktiskt inte hålla mig och vet du vi vet alla hur det är där på andra sidan det är ingen skillnad på här och där tvärtom men med ett undantag vi mår bra och vi är eviga och vi har svar på precis allt.

Jag förstår inte rädslan bland andliga som säger att vi inte har svaren för dom har vi och allt är lika individuellt som det är här i jordelivet för vi är alla olika med olika erfarenheter och värderingar kring livet.

Men nu till dina frågor 🙂

1. Om han har det bra nu.

JA , stort JA.

2. Var han är ?

Han är med dig nu som förr, inget förändras för vi går över i andlig form tvärtom som ande får man mer uppsikt över jorden men dom bryr sig föga om vår dimension för anden vet att den hör inte hemma på jorden.

3. Vart ska han, eller ska han stanna där han är för alltid?

Ja han stannar där för alltid för det är evigheten och vem vill röra sig eller förflytta sig från den ?

4. Finns det träd , sjöar och landskap? Reser man?

Klart det gör där är en orörd natur och vill man resa så gör man det astralt.

5.Är våra djur där?

JA,jag har många bevis för att djuren är där och vill du kan jag gå in på det men avstår nu för det blir väldigt långt.

Sover man, äter man, bor man i hus?

JA du har ditt hus och hem som här och du äter om du vill men du har inte det fysiska behovet av mat som vi har här för att överleva men det finns gott att ta vara på även där för smaklökarna.

6. Kommer alla själar dit? eller finns andra rum, dimensioner, himlar.

NEJ det finns bara en plats som vi alla kommer till.

7. sorteras man efter livet som man levt på jorden?

Nej inte det heller för där finns ingen hierarki som en del vill intala oss .

8. Att de blir friska har man hört, men blir de unga och kära?

Friska ja absolut men kära och unga det beror helt på personlighet och har ingen relevans.

9. Längtar de tillbaka till jorden?

NEJ

10. Finns änglarna där eller andra andliga väsen?

Ja men det är inte den hierarki som råder på andra sidan den är uppfunnen av människan.

Lussan20
2019-02-15 18:33
#8

Tack för så himla bra svar som jag saknat, men letat efter. Det låter som en mycket bra tillvaro. Som du beskriver det så kan man inte föra med sig onda gärningar dit , där råder frid och harmoni om jag fattar dig rätt.

Det är första gången jag fått svar på dessa frågor.

Ursäkta en dum fråga till. Om man har svåra besvikelser från barndomen, men förlåtit och ändå älskar sina föräldrar, men då skadorna dyker upp och man säger gråtande-hur kunde ni göra så-? Ger man dom sorg då, för de kan ju inte trösta mig längre? Måste man vänta tills den andra sidan med svaren? Tack så hemskt mycket för dina svar, det uppskattade jag mycket….Mvh/WL🌺

[Ay'e]
2019-02-17 17:23
#9

#8 Det var så lite så 🌺 och det är inga dumma frågor tvärtom det här är nåt som många funderar på och nej man behöver inte vänta till andra sidan för att ha svar, jag skriver ha för vi har dom lika tydliga som dom liv vi lever här så är våra liv på andra sidan lika tydliga men ofta faller det på den egna tilliten att inte våga lita på det vi alla redan vet.

Andra sidan är ofta mysko för många den är hemlig och det finns en uppsjö med krångliga andliga läror som i sin tur gör så många inte vågar lita på det dom redan vet och dom lärorna skapar bara osäkerhet hos många så dom tappar sin egen andliga tillit den där naturliga vi hade med oss från födseln.

Sorg känner dom som oss men med en helt annan distans för dom är redan där dom hör hemma men självklart har dom känslor som vi och blir  ledsen om vi mår dåligt och visst kommer dom och tröstar oss men det blir inte som den fysiska människans kram eller hålla om och det ser olika ut från person till person beroende på hur mottaglig man är. Alla är mottagliga men alla är inte öppna som dom var vid födsel och olika saker genom livet kan stänga ner människor under livets gång. Jag har alltid sett och hört andevärlden som vilken fysisk person som helst och vissa gånger har jag trott jag suttit och pratat med en fysisk person och sen har det visat sig att han eller hon har vart "död" i många år och det här är en öppenhet vi alla föds med,vi kan alla som barn prata och se dom som vilken fysisk person som helst men in kommer händer som gärna styr och ställer under uppväxten med ord som fantasier och sakta stänger man ner dom rena naturliga kanaler som man som barn har med andra sidan.

Jag har också råkat ut för det men av nån anledning stängde jag aldrig ner och än idag finns den där enkla kommunikationen som när jag pratar med en fysisk person men visst råkade jag ut och gör än idag och jag minns en händelse av många där jag inte var mer än kanske en 8 eller 10 år.

Min kompis föräldrar var aktiva inom IOGT och det var lite festligheter med lekar för oss barn och även för dom vuxna och när jag,min kompis och hennes mamma är i kapprummet och ska åka hemåt så pratar vi med en gammal dam och plötsligt dyker en gammal man upp och börjar skoja friskt med mig, en lekfull trevlig man som uppenbart tyckte om barn och han sa sitt namn samt vad jag skulle säga till den gamla damen vilket jag gjorde och hon blev rädd och vände sig mot mig och sa bestämt att sånt där pratar man inte om.

Jag kunde omöjligt förstå vad jag gjorde för fel för han var ju där och jag kunde inte skilja på om han var död eller levande.Min kompis satt och fnissade lite smått förskräckt och hennes mamma tittade på mig med ett konstigt leende som om vad blir det av det här nu för jag gav mig inte utan fortsatte att prata med den gamla damen om mannen så som saker han sa,gjorde med mera och han skojade friskt med mig.Genomtrevlig och jag blev så klart glad men förvånad när hon sa så bestämt att sånt här pratar man inte om för jag gjorde ju inget fel bara hade roligt med en barnkär skojfrisk man som var lika tydlig som dom andra.

Vi klädde på oss och mannen hade "gått" trodde jag men i bilen på väg hem kunde inte min kompis mamma hålla sig för hon var själv öppen för sånt här så hon förstod mig men jag minns än idag hennes blick mot mig där vi satt i bilen för hur skulle hon på bästa sätt tala om för mig att den mannen hade vart död i över 20 år  men hon lyckades nå fram till mig på ett bra sätt och jag tog det hela med ro för jag var van och är än idag för det är inte alltid man ser skillnaden på fysisk eller ande när det är manifesteringar som är så fysiska .

Det jag vill få sagt är,tvivla aldrig och låt ingen sätta begränsningar bara för att dom inte ser,hör eller förstår men även dom som sätter begränsningar är också öppna det måste vi komma ihåg men av någon anledning har dom stängt ner sig antingen av sig själva eller med hjälp av andra under uppväxten och under livets gång men alla har vi svar och alla kan vi kommunicera det råder det ingen tvekan om och vi måste se på andra sidan som individer precis som vi är för dom är inte ett dugg märkligare eller konstigare än oss, är det några som är komplicerade och konstiga så är det vi fysiska och inte andevärlden 😉

P.O
2019-02-18 07:01
#10

Jag är öppen. Jag har min egen katt som som ligger och sover i garderoben bland mina kläder och jag satt i soffan igår och plötsligt hörde en katt jama så fysisk så jag trodde det var min katt som hade vaknat, jag titta åt ena hållet som jag hörde katten jama och då var den inte där och jag kollade i garderoben där ligger min katt fortfarande och sover, sen går jag på toalettbesök med öppen dörr eftersom jag bor själv och helt plötsligt så slår det till mot väggen och dinglar sen den som jag hade hängt upp axelremmen på från hatthyllan. Oj vad axelremmen dinglade en lite längre stund och min egen katt låg fortfarande i garderoben. Igår!

Lussan20
2019-02-18 08:44
#11

Hejsan!

Oj vilken tid du tagit dig/Ni att svara och dela med er av era upplevelser och er tro. Respekt för det!

Jag har upplevt saker, men väldigt begränsat och aldrig gett det några tankar. Därav mina nyuppkomna frågor.

Men min mamma var synsk och tiden före hennes död sade hon att pappa skulle hämta henne på sin dag, den dag han dog. Hon dog kl 4,50 samma dag som han. Hon var troende också. Trodde på Gud, men såg andliga saker också.

Jag fick en hemsk start  i livet , jag blev bortlämnad och slagen, där, de fick hem en liten flicka skygg som en hind.

Jag var alltid full av rädsla och hade alltid hemska mardrömmar. Så mamma satte min syster och mig i Söndagsskolan, där fick vi lära  oss om Jesus barnavännen, en fin tid. Men då man började skolan fick man flytta in i kyrksalen, där var damer med hårda nypor och en sträng Gud som jag rymde ifrån. Men Jesus fanns kvar i mitt hjärta.

Många år gick så kom sjukdomen och många operationer, så fick jag en NDU och mötte honom igen, min vän från barndomens mörker. Hela tiden hade jag haft dessa rysliga drömmar och även upplevt ett trauma.

Så efter denna NDU så fick jag kontakt med min barnatro igen och över en natt var drömmarna borta, även traumat och rökbegäret, jag var då 42 år.

Jag blev en stark lugn människa som arbetat för barn, gamla och djuren. Men min känslighet har jag kvar. Känner in människor och har lätt att få kontakt med människor.

Då min son blev väldigt sjuk av TBE så vaknade jag en natt av att två dekorationsstrutar på uthusboden slog i blåsten, jag gick upp och tittade ut genom fönstret och såg en liten pojke på ca 5-6 år som stod med knäppta händer och såg så längtansfullt mot vår dörr, så löstes han upp och var borta. Han hade pjäxor och kläder från ca 1800 talet.

Jag trodde det var ett varsel från att min son blev så sjuk, men han var 23 år då, en lång pojke. Jag undrade så vad den lille pojken ville. Barn kom och gick alltid i vårt hem, jag var en mamma för många barn. Kanske ville han ha den kärleken.

Jag kallar mig Kristen , men är inte religiös. Jag tror på Gud , men inte alltid på de Kristna. Min tro gjorde mig stark och hel. Men att det finns mycket som vi inte vet det skriver jag under på.

Jag är öppen och intresserad av andras tankar och upplevelser. Det berikar mig och är inte skrämmande. Jag är andlig och in och medkännande har stor empati.

Jo, när jag var ca 7 år såg jag en liten figur på fönsterblecket, ca 3-4 cm lång, som vinkade åt mig, först trodde jag det var en gräshoppa, men så såg jag att det var ett litet ansikte. Minns min förvåning då.

Ja det är mycket mellan himmel och jord. En dag får vi kanske veta sammanhanget….Mvh/WL🌺(

jag fann stor tröst i mina hundar, Collie då jag var ung, i sången-jag mötte Lassie -finner jag lite av mig själv och min barndom) nu är jag 71 år och min hund en Labrador på 13 år ligger nu vid mina fötter, samma trygget, men våra liv är begränsade på olika sätt, men för mig är hon en ängel!)

Upp till toppen
Annons: