Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

Alternativmedicin, hälsa m.m. Andar/Spöken Andlighet Barn i Andevärlden Barn/Ungdomar Bok- och filmtips Dagens Ros / Dagens Kram Dikter, visdomsord Drömmar/Drömtolkningar Foton Frågor ang. sajten, funktioner m.m. Healing iFokus-information Info från admin Kurser Länktips Medialitet Meditation Medium Musik Mytologi/Naturväsen Mässor, storseans, arrangemang, träffar Ny medlem/presentationer OT Bildgalleri OT från tråd Off Topic Oförklarade Fenomen Redskap: tarot, pendel, kristaller m.m. Reinkarnation/Tidigare liv Seans - upplevelser & frågor Sorg Tips & Råd TV/Tidningar/Radio m.m. Tävlingar och lekar på sajten och iFokus Undersökningar UFO Upplevelser Videoklipp Övningar Övrigt
Upplevelser

Vår kärlekshistoria

2018-10-16 11:54 #0 av: Empaten Martin

Detta är min berättelse och upplevelser om hur jag och min sambo träffades och starka intryck och upplevelser som jag skrivit om innan och som det har framkommit är för att vi tillhör samma själ familj och vi har levt tidigare liv tillsammans. När jag gick in på mitt nya jobb där vi träffades så kände jag en märklig känsla i kroppen. Den där känslan av att någon bekant är i närheten. Sedan när jag gick ner mot min arbetsplats så synade jag av mina nya arbetskamrater och där möttes våra blickar. Det sa klick på något sätt och en varm känsla av att henne känner jag. (Fast vi hade aldrig träffats) det var samma sak varje morgon sedan. Vi letade efter varandra med blicken och saknade varandra om vi inte såg varandra. Men det dröjer ändå ett par veckor innan vi pratar med varandra för första gången. Och där kom vårt band på riktigt där (mestadels) jag kände henne. En tid efter vi börjat lära känna varandra och lagt till varandra på Messenger och bytt nummer så skulle hon operera karpeltunneln på ena handen. Den dagen efter hon opererat så stod jag och tänkte på henne och funderade på hur det gått och hur hon mådde. AJ!!! det började bränna som eld i min ena handled och jag tappade det jag höll i handen. Jag bara kollade på handleden men såg ingenting. Som det sved hade jag förväntat mig att den skulle vara illröd. Jag gick undan och skrev till henne och frågade vilken hand hon opererat och beskrev min smärta. Efter det så släppte min smärta lite och det var mycket riktigt samma smärta hon kände och på samma ställe. Sedan med tiden så började jag utvecklas mer och mer med vårt band totalt okontrollerat så jag började även känna in dofter och känslor och smaker. Så jag kände in några gånger när hon duschat och jag kände doften av hennes tvål, jag kände hennes hår på ryggen osv. Jag bad då om hjälp faktiskt för jag kände mig som världens snusk och jag talade om det för henne också så hon var medveten om det och att jag inte kunde styra den biten just då för att det var en ny förmåga för mig. Sedan när senare träffade henne hemma första gången hände något MYCKET intressant! För hon är själv medial och hon ville vi skulle känna varandra. Men det som hände fick oss båda att dra efter andan. För när hon höll ut sin ena hand med handflatan uppåt och jag min hand över med min handflata neråt så blev det först en extrem värme. Sedan började det nästan vibrera i våra armar och sedan kändes det som stark magnetism med två lika poler mot varandra. Och jag kunde hålla min hand helt avslappnat över henne och dra över hela hennes arm, men en osynlig kraft höll min hand på kanske 5 cm avstånd. Och efter den händelsen så tog vår mediala utveckling verkligen fart. Vi började känna mer och mer av varandra. Om inte hon åt någon gång så blev jag dålig som att jag inte skulle ätit men hon var pigg och kände ingen hunger för att JAG hade ätit! Och sådär höll det på. Till slut tvingade jag henne att äta varje dag och jag blev bättre. Skulle hon dricka en kolsyrad dryck så kunde det hända att jag fick kolsyre rapen. Så när vi upptäckt det riktigt så lekte vi lite med det och retades med varandra igenom att göra sådana saker. Men sedan efter vi känt varandra i drygt ett år så blev vi tillsammans. Idag så känner vi av varandras smärta osv när vi är på olika håll. Men när vi är tillsammans känner vi inte av varandra på samma sätt. Dok delar vi då istället mer känslor. Här är vi förra hösten. Ni kan nästan se var vi står medialt och vårt band tillsammans på bilden. Jag har lov av min sambo att lägga ut bilden här med berättelsen.

Anmäl
2018-10-16 13:43 #1 av: Wonnalesan

Vilken fin berättelse!

Först blir man glad att det finns så fina ungdomar som ni!

Så grattis till er kärlek förstås. Ni är så lika på många sätt, utseende, utstrålning och färger! Så fantastiskt fint! Fint att få dela er berättelse!

Min man sedan 36 år mötte jag på konstiga vägar i Italien, vi drogs till varandra som av en magnet och fastän det tog över ett år innan vi gick vidare så ser man på foto hur vi liksom dras ihop på stolarna vi sitter på. Vi hade samma färg på ögonen gröna med bruna små prickar i. Samma hårfärg, samma åsikter om det mesta. Passionen blev så stor, han kunde åka 20 mil för att träffa mig en timme.

Jag har aldrig tänkt reinkarnation, men visst är det som du beskriver det att man känner då vissa personer man möter är människor man gillar omedelbart. Även tvärtom ibland.

Jag har en återkommande dröm att jag är en motståndsman i Frankrike eller Italien. Vi saboterar vägar för Nazisterna och ligger i bakhåll. Så grips vi ca 20 stycken och förs till en bunker, där tre Nazister mejar ner oss. Minns precis känslan, men innan vi faller ser jag en ring av änglar som tar emot oss och kärleken de ger oss.

Kanske möttes maken och jag i en annan tid där vi aldrig fick varandra?

Ja vad vet vi egentligen? Inte mycket inser jag efter att ha levt i 71 år.

Nu önskar jag er ett rikt liv tillsammans. Jo maken och jag fick en underbar liten brunögd pojke som spridit sin sol över oss. Fantastiskt! Mvh/WLBlomma

Anmäl
2018-10-20 08:52 #2 av: P.O

Vad jag vet så har jag alltid varit kvinna i alla liv.😀

Anmäl
2018-10-20 08:59 #3 av: Wonnalesan

I drömmen vet jag inte om jag var man eller motståndskvinna? Men jag var modig och kröp i skogarna med vapen och allt. Jag som är så emot alla vapen, krig och att döda. Men allt är så verkligt i drömmen.

Jag ser kläderna på soldaterna då vi tas till fånga. De stämmer! Jag har kanske sett allt på film någon gång och drömmen kanske står för att jag känner mig fångad , men bärs av änglar. svaret är aldrig enkelt med drömmar!

Mvh/WL

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.