Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

Alternativmedicin, hälsa m.m. Andar/Spöken Andlighet Barn i Andevärlden Barn/Ungdomar Bok- och filmtips Dagens Ros / Dagens Kram Dikter, visdomsord Drömmar/Drömtolkningar Foton Frågor ang. sajten, funktioner m.m. Healing iFokus-information Info från admin Kurser Länktips Medialitet Meditation Medium Musik Mytologi/Naturväsen Mässor, storseans, arrangemang, träffar Ny medlem/presentationer OT Bildgalleri OT från tråd Off Topic Oförklarade Fenomen Redskap: tarot, pendel, kristaller m.m. Reinkarnation/Tidigare liv Seans - upplevelser & frågor Sorg Tips & Råd TV/Tidningar/Radio m.m. Tävlingar och lekar på sajten och iFokus Undersökningar UFO Upplevelser Videoklipp Övningar Övrigt
Andlighet

Fundering om mediala förmågor

2018-10-08 14:57 #0 av: Ninethday

Jag har en fundering om det mediala och jag är nyfiken på att se vad ni tror om detta. Jag vill verkligen inte trampa någon på tårna och jag hoppas att ingen tar illa upp av mitt inlägg. 

Jag har upplevt det övernaturliga bitvis igenom hela mitt liv ofta med långa perioder emellan upplevelserna. Det började redan när jag var liten och det pågår fortfarande. Upplevelserna kan variera mycket och den ena upplevelsen är aldrig lik den andra. Några av dom saker som jag upplever är  tex en intensiv och illavarslande känsla av att ”någon” eller ”någonting” är närvarande, oförklarliga ljud som klampande steg i trappan när jag är ensam hemma, knackningar på fönstret på ovanvåningen och röster, dörrar som öppnas eller stängs framför mina ögon eller att jag plötsligt ser en ”människa” i några sekunder innan den försvinner. Som igår när jag gick en promenad utomhus och jag såg en suddig tonårstjej med kortklippt blont hår stå i ett buskage vid ån. Hon hade en löst sittande lila jacka med vitt mönster. Typiskt 80-tal. Jag såg henne i kanske 1 millisekund när jag gick förbi buskaget innan hon försvann. I grunden så är jag en väldigt logisk person men om man upplever mycket oförklarliga fenomen så är det svårt att inte bli övertygad om att andar och spöken faktiskt finns och är lika verkligt som allt annat i världen.

Nu till min fundering, kan det vara så att dom som upplever spöken och andar (som jag gör ) egentligen lider av en psykisk sjukdom som tex schizofreni eller liknande? Jag skulle vilja höra era tankar om detta då det egentligen är den enda logiska förklaringen som jag fortfarande inte har kunnat avfärdat ännu.

För mig är mina upplevelser en del av mitt liv och ingenting som egentligen stör min vardag mer än att det tar upp mycket av min tankeverksamhet. Ibland kan jag bli skrämd men det är väldigt sällan. Oftast så noterar jag bara det jag ser och lägger därefter inte någon tid eller energi på det. Dom jag umgås med känner inte till min ”andliga” sida. Även om jag umgås med en vän under en av mina ”syner” så märker dom inte på mig att jag upplever någonting. Det påverkar mig alltså inte så mycket att det är märkbart för allmänheten.

Jag dricker inte alkohol, tar inga droger och äter inga mediciner. Förutom ögonmigrän, depression och ångestsyndrom så har inga diagnoser. Däremot så har jag upplevt hallucinationer då jag för två år sedan åt en sort av SSRI (läkemedel mot depression och ångest). Då upplevde jag under en kort period hallucinationer vilket är en ovanlig men befintlig biverkning av just den sorten som jag tog. Dom hallucinationerna var inte som mina andra ”syner” då dom tex kunde förvrida en persons ansikte så den såg annorlunda ut på ett skrämmande sätt. Den typen av hallucination slutade när jag slutade ta den medicinen. När jag är väldigt trött och har varit under mycket stress så kan jag också uppleva det som att marken gungar som på ett hav. Det skulle däremot kunna förklaras med min ögonmigrän.

Vad tror ni?

Anmäl
2018-10-08 15:15 #1 av: Huygens

Schizofreni och liknande allvarliga sjukdomar gör en person oförmögen att fungera normalt och denne kan knappast skriva en sammanhängande text såsom du gjort.

SSRI har nästan ingen sjukdomsbehandlade effekt (utom litegrann i ett fåtal fall), har skadliga bieffekter och avvänjningen från antidepressiva ger i allmänhet svårare abstinenssymptom än vad som tidigare varit offentligt erkänt. The Guardian, 2018-10-02

Jag skrev en lite längre text om att antidepressiver är en bluff på Ateism.ifokus (inlägg).

Om man har en förmåga kan man träna på att utveckla den. Exakt hur man gör och under vilka former tror jag är upp till var och en att lista ut. Jag skulle börja med att ställa mej själv frågor och fundera på var jag kan leta info på nätet eller liknande.

Med en förmåga att utforska verkligheten, skulle jag göra riktade försök att finna svar.


Anmäl
2018-10-08 17:04 #2 av: Ninethday

Huygens, jag går i samma tankar som dig gällande schizofreni. Det känns som om en sådan sjukdom borde ställa till det rejält med det vardagliga livet. Jag har inga som helst problem med att tex arbeta, vara i sociala sammanhang eller som du sa skriva sammanhängande texter vilket jag tror borde vara svårt om man lider av en allvarlig psykisk sjukdom. 

Jag läste din text om antidepressiva och jag håller med dig. Jag har slutat helt med SSRI då jag fick fruktansvärda bieffekter av varje sort som jag provade och avväjningen var fruktansvärd. 

Jag tycker det är intressant att du tror att jag har en förmåga och jag hoppas verkligen att det är så. Hur spännande är inte det? :) Men det är svårt när man upplever saker som ingen annan lägger märket till och som man inte gärna pratar högt om då man är rädd för att andra ska tro att man är psykiskt sjuk. 

Anmäl
2018-10-09 16:57 #3 av: wildfire

#0 Den här frågan har många ställt sig och jag tycker man ska se till hur man helt enkelt fungerar i sin vardag precis som du själv skriver fungerar du som en helt vanlig människa så oroa dig inte tvärtom var glad för att du har en underbar fin gåva som alla inte har.

Jag har sett och hört andevärlden i hela mitt liv sen jag var barn och så långt jag kan minnas, är idag 52 och det här har vart det mest naturliga för mig att andevärlden alltid har vart delaktiga i mitt liv. Inga mediciner eller konstigheter bara den helt vanliga vardagen.

Nu finns det så klart sjukdomar som bidrar till vanföreställningar men då har vi med nåt helt annat att göra än att se och höra andevärlden, som ett exempel om nån säger sig höra röster i huvudet som uppmanar dom att göra illa sig eller andra nåt sånt skulle andra sidan aldrig be oss att göra tvärtom dom stöttar oss och vill oss bara väl. Jag hör aldrig andevärlden i huvudet utan jag hör dom som när jag pratar med en vän likaså ser jag dom som jag ser en helt vanlig fysiskt levande person inget mer komplicerat eller märkvärdigare än så bara i all enkelhet.

Det ä ofta som man läser om sånt här och hur många som får stå ut med att höra att dom är knäpp och jag tycker ofta att både läkare och andra ställer diagnoser på förmågor, förmågor som borde tas tillvara på istället för att täppas till men tyvärr går det till så många gånger och här gäller det för den som ser och hör att vara stark och stå emot dumt folk som helt enkelt inte begriper det här för dom har själva aldrig sett och hört och snabbt kommer diagnoserna fram .

Det intressanta är dock att många som jobbar på sjukhus ofta själva har upplevt saker med tanke på hur många som dött och hur mycket energier det finns på ett sjukhus. En del vågar berätta öppet andra anonymt i rädsla för att bli dumförklarade eller för att få en diagnos. Vi kan också ta alla dom som jobbar med människor i livets slutskede som fått berättat för sig gång efter annan hur anhöriga kommer för att hämta hem dom. Många har så mycket att berätta om det här både yrkesmässigt och personligt och det är en omöjlighet att alla dessa människor skulle vara sjuka som fungerar i sitt yrkesliv och vardag.

När jag hade brutit handleden för flera år sedan ville läkaren ge mig smärtstillande för jag hade bedrövligt ont men jag tackade nej och sa jag är shaman och kör på alternativa metoder och det blev riktigt intressant för plötsligt tittade han på mig och min tanke var han tycker jag är knas men istället fick vi ett samtal som handlade om att han vetenskapens man både sett och hört folk som vart döda i många år så även läkare är med om sånt här och ingen slipper undan för är man öppen så är man en mottagare och kan omöjligt se bort från att en ande faktiskt står mitt framför ögonen på sig.

En väninna till mig jobbar som psykolog på en större mottagning och dom hade stora problem med en ande  som stökade runt och skrämde både personal och patienterna så hon anlitade mig och jag fick kontakt med en kille som var ganska ung och som hade vart patient där men tagit sitt eget liv för han orkade inte med mer men han kände sig trygg med dom och därför var han där för han ville förklara för personalen varför och samtidigt tacka dom för allt dom hade gjort för honom.

Det här pågick både på natten och dagen men när han fick komma till tals så blev det lugnt på mottagningen och det på ett ställe som man absolut tänker dom ser bara sjukdom men istället fick dom vara med om så pass stora saker inom personalstyrkan så ingen av dom kunde förneka det som pågick. Min väninna sa lite skämtsamt, tänk om vi gått och blivit koko allihop Skrattar det satt ju så klart lite långt inne att erkänna vad som pågick men nu har dom det lugnt och killen är på andra sidan i ljuset nöjd och belåten.

Allt handlar inte om  sjukdom tvärtom oftast handlar det om förmågor som borde tas tillvara på betydligt mer än det görs sen finns självklart fall där det är en mental sjukdom som ställer till det men många gånger så missförstås många och får en diagnos på sig när dom inte alls borde och det är uppriktigt skrämmande och så oerhört tragiskt

Anmäl
2018-10-09 20:34 #4 av: Ninethday

Wildfire, spännande läsning! Jag tycker det är underligt att det inte är mer accepterat att prata om andlighet om det är så att många upplever spökerier. Om det är någonting som många upplever, borde det inte vara mer normaliserat i samhället?

Jag tycker det är en väldigt intressant diskussion. Samma som för dig så är och har andar och spöken alltid varit en naturlig del av mitt liv och det måste finnas väldigt många fler som har samma inställning till det övernaturliga som oss. Det hade varit härligt om det startade en rörelse liknande metoo fast om spöken, då kanske fler hade vågat prata öppet om sina upplevelser.

Jag har förståelse över att dom som aldrig har upplevt det övernaturliga tror sig med säkerhet veta att det inte finns andar och spöken. Om jag inte hade mina upplevelser i bagaget så hade jag med största sannolikhet inte heller trott på det övernaturliga.

Har du alltid kunnat kommunicera med andar eller är det någonting som du har tränat på?

Jag kanske ska posta mitt inlägg i ett forum för psykologi? Det skulle vara roligt att se om det blir någon skillnad på kommentarerna.

Anmäl
2018-10-12 17:22 #5 av: wildfire

Wildfire, spännande läsning! Jag tycker det är underligt att det inte är mer accepterat att prata om andlighet om det är så att många upplever spökerier. Om det är någonting som många upplever, borde det inte vara mer normaliserat i samhället?

Jamen visst är det Cool men jag tycker också att vi har kommit långt  genom att vi kan prata om saken både IRL och via forum mer än man gjorde förr. Jag är uppvuxen med kloka gummor om än inte i min biologiska släkt så har dom funnits där och kunnat ge mig svar och stöd i att se och höra andarna.

Jag har ingen telepatiskt kommunikation  som så många har jag pratar med andevärlden så som jag skulle prata med dig om du stod mitt framför mig men du fniss jag hänger på Jag kanske ska posta mitt inlägg i ett forum för psykologi? Det skulle vara roligt att se om det blir någon skillnad på kommentarerna.

Skrattar Länka mig är du snäll SkrattarTummen upp

Anmäl
2018-10-20 09:24 #6 av: P.O

Vad spännande! 😊

Anmäl