Annons:
Etikettupplevelser
Läst 3519 ggr
helensb
8/17/18, 11:35 AM

Känner mig inte hemma någonstans

Känner att jag behöver skriva av mig lite och har ingen att prata med om detta. 

Saken är att hela livet har jag känt att jag inte hör hemma här, i den här tiden på den här planeten. Jag har så svårt att relatera till andra människor. Allt känns bara fel som att jag är en alien som står och observerar vad som händer och blir galen av vad jag ser och känner men det tycks normalt för alla andra. Elller de har iallafall lättare att acceptera. Det här har resulterat i att jag flyttat utomlands 4 gånger samt x antal gånger inom Sverige och varje gång hoppas jag att det ska kännas bättre men känslan inom mig består. Jag blir otroligt rastlös fort samtidigt som jag har extremt stort behov av att vara själv och samla energi för att orka med allt. Jag vill prata om djupa saker, om livet, döden, universum osv medan andra bara bryr sig om sociala medier eller pengar, typ.

Även om jag låter jätte depp så är jag ändå otroligt tacksam för allt jag har, jag är trygg i vem jag är så jag ser mig inte som en deprimerad person, även om jag varit det största delen av mitt liv (pga denna känsla och tomhet). Men jag har jobbat så mycket med mig själv att jag känner mig trygg i min tro och mitt liv och det är just det som är min största trygghet i livet. Vad som än händer runt omkring så vet jag vem jag är, vart jag kommer från vart jag ska tillbaka till. Men fan alltså nu är jag här och måste acceptera det. Jag insåg för ett par år sen att min uppgift i livet är att acceptera att jag lever i den här världen. Jag försöker men det är inte lätt. Jag har så himla svårt att koncentrera mig på jobbet att jag bara sitter och stirrar i tomma intet, får inget gjort och får jätte dåligt samvete. Dessa tankar surrar 24/7 och jag drömmer även om att jag lever i en annan värld. Det låter kanske hel galet och skulle jag gå prata med någon skulle dom 100% skriva ut några tabletter som jag absolut inte är intresserad av. Finns det någon som känner igen sig det minsta?

Annons:
Dioramabyggare
8/17/18, 12:09 PM
#1

Hej.

Jag känner igen mig massor i din berättelse, och har själv kämpat med (mot) det sådant som du har varit med om, har själv i flera år känt att jag inte hör hemma på den här planeten. Jag har också flyttat flera gånger (enbart inom landet) men det var inte förrän jag för femton år sedan flyttade till en ort i Västerbergslagen som jag upplevde att jag "hittat rätt". Den flytten handlade om direkt överlevnad, psykiskt och socialt.

Amandla
8/17/18, 12:25 PM
#2

Här finns många som säkerligen känner igen en hel del i det du beskriver, Helen. Som jag lärt mig och tror på,  så kan vi komma ifrån många olika platser, både i den här världen (geografiskt, tidsmässigt, kulturellt) och andra världar, innan vi kom till jorden. Det finns många som är unga själar, som kanske inte alls varit på jorden tidigare eller bara några få gånger. Det kan också vara något vi velat utmana oss själva med (innan vi kom ner, återigen), att kämpa för vår plats så att säga. Har du provat att göra en regression för att se vad din känsla handlar om?


Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt
helensb
8/17/18, 1:44 PM
#3

Dioramabyggare, är det platsen i sig som gör att du känner dig hemma eller att du lever ett annat typ av liv mot vad du gjorde innan? Jag undrar om jag någonsin kommer hitta en plats där jag känner mig hemma och inte tröttnar på efter några månader. Ibland får jag lite panik och tänker att jag måste besöka varenda land i världen för att hitta rätt men inser att alla platser har sina brister. Jag vet även att jag måste jobba med mig själv mer för att kunna leva i harmoni vart jag än befinner mig men detta är ju även en livslång process och är rätt frustrerande när jag har mina dippar.  

Amandla, jag har läst en del om hybrid soul och det skulle kunna stämma. Men även om det gör det, låt säga att min själ levt på en annan planet eller plats innan och inte har mycket erfarenhet av denna planet, även om det är så (vilket makes sense) så förändrar det egentligen ingenting av hur jag känner.  Det är som att själens frustration att vara fast i kroppen som sedan är fast i det här systemet går ut över jaget. Har aldrig gjort en regression innan. Hade å ena sidan gärna velat göra någon hypnos av tidigare liv men samtidigt skrämmer det mig att jag kommer känna mig ännu mer vilsen efteråt.  

Tack för era svar, det känns skönt att veta att jag inte är helt ensam i det jag känner och att det finns dem som förstår.

[Turquoise Wolf]
8/18/18, 5:05 AM
#4

#3 Ensam är du inte och många av oss kan relatera starkt till det här. Under hela min uppväxt har jag vetat om att planeten jorden inte är mitt riktiga hem och då har jag inget att klaga på tvärtom så har jag haft det bra men andens vetskap om att den inte hör hemma här har konstant gjort sig påmind så långt ner i min barndom jag kan minnas.

Många upplever det här jobbigt och har svårt att rota sig, svårt att anpassa sig efter en hård värld som inte ser på djupet som vi gör men allteftersom vi blir äldre så infinner sig en acceptans och förståelsen för att vi enbart är gäst och främling på jorden.

När jag var i 20-års åldern då först började allt falla på plats och jag var redo att luta mig tillbaka och förstå att det är min ande som vet vart den hör hemma och med det kom också en acceptans.

Idag närmar jag mig 53 och har full acceptans men självklart finns känslan kvar och vetskapen om att här hör jag inte hemma. Flyttat har jag gjort några gånger pga studier och jobb så det har inte berott på vetskapen om att jag inte hör hemma här däremot reser jag som en tok och måste utforska världen vilket är en kunskap och lärdom om andra kulturer och länder som i sin tur är alla tiders fint att ha med sig i livet.

Min guide brukar uttrycka det här väldigt enkelt och bra, han säger att vi är andligt medvetna när vi vet om att vi inte är i vårt riktiga hem men det får inte ta över oss så vi känner vantrivsel istället ska vi göra något bra av det så som att ägna oss åt sånt som vi tycker om samt så måste vi ha en acceptans i att det är så här och komma ihåg att vi är här tillfälligt och en dag kommer vi hem till vårt riktiga hem då faller också alla pusselbitarna på plats och allt blir komplett och det håller jag helt med honom om för den dagen för snart 33 år sedan när jag omfamnade det här och bara landade i ett accepterande då tog så mycket annat fart.

Jag var den som bara var i andligheten hela tiden, kunde inte föreställa mig att släppa in det världsliga alls men hur det var så blev det så och världen har så otroligt mycket roligt att bjuda på och andligheten den bara finns där helt naturligt och är bestående för den lämnar oss aldrig men eftersom vi är här så behöver vi acceptera situationen och ta vara på samt få ut så mycket som möjligt av jordelivet.

Jag har mött det här hos många genom årens lopp och en del fastnar i tanken så pass att dom helt glömmer av att leva sitt liv och så gjorde även jag som yngre men så tog min guide tag i mig och förklarade att det är min ande som har vetskap om andra världar och att det är något fint och positivt då föll mycket på plats och jag kunde ta in världen också vilket jag helt vägrade i några år under tonåren.

Att flytta l tar inte bort vetskapen om vart vi hör hemma men vantrivs man på en ort eller i ett hus då ska man göra förändring men inte på grund av det här för då slutar det bara med att man känner än mer rotlöshet.

Dom gånger jag flyttade pga jobb och studier var ett måste då men idag är jag tillbaka i mitt barndomshem och jag stortrivs även om jag vet att jag inte hör hemma så accepterar jag och gör det bästa av mitt liv genom att tillföra sånt som jag tycker om och gör vi det då blir det lättare att leva med det här samtidigt som vi också vet att en dag då är vi i hemmet på andra sidan där vi får landa och stanna kvar i en fridfull  varm evighet.

Jag vet inte hur gamma du är och hur pass mycket kontakt du har med andevärlden och utomjordisk existens nåt som jag alltid haft med mig under mitt liv vilket i sin tur gjort att jag fått ge utlopp för så mycket andligt eftersom dom förstår mig och har kunnat sätta ord på vad det är så har det gett ofantligt mycket vilket i sin tur lett till att jag kan leva i den världsliga världen och ta vara på den nu när jag ändå är här på besök.

Ett tips är att kommunicera,prata med dina guider,prata med universums olika världar  och be om hjälp att landa och finna acceptans då kommer dom med många råd och livet här blir till glädje inte känslan av att vara fånge tvärtom så blir det en frihet för med kunskap om varför faller så mycket på plats.Vänd det till det positiva det är för det är kunskap och visdom som din egen ande delar med sig av till ditt fysiska jag och det är nåt fantastiskt fint att få vara med om ❤️

Lussan20
8/18/18, 7:06 AM
#5

Mycket intressant inlägg!

Jag älskar jorden, allt som växer alla djuren och naturen. Men hela livet har jag känt mig ledsen över människan. Ondskan, grymheten mot djuren, skövlingar av skogar, all nedsmutsningen. Jag kände mig alltid som en främling bland människor redan som barn. Mobbingen var svår, mest för besvikelsen att barn tidigt var så grymma.

Men jag tog mig fram och observerade hur man kom undan den mesta av grymheten, jag blev en diplomat. Jag fann några som nästan var som mig i tänket och inte ville andra illa. Utan avund, skitsnack, våldsamma  utbrott osv.

Mina starka känslor då djur och barn for illa gav mig en stark känsla av att det var så fel på jorden  och att någon kunde göra så mot andra levande varelser.

Idag skulle jag få diagnosen -överkänslig- men är jag det? är det inte riktigt att se lidandet som ett elände?

Nu skulle man kunna tro att jag blev en som gömde mig för allt som gjorde så ont!

Nej jag kastade mig och gör så fortfarande in i sammanhang där jag kan tala för svagas värde. Jag arbetade som pedagog i utsatta områden  med missbruk  och våld i familjerna, där barn for illa , jag slogs med socialen för att hjälpa barn mot pedofiler och annat svårt. Senare arbetade jag som spec-lärare på Obs klinikerna bland huliganer och skinnhuvuden med att försöka visa  på andra vägar för tonåringar som sögs in i våldsspiraler och grupper som var nedbrytande .

Två barn kan ha haft lika svåra vägar, en väljer hatets väg en blir stark och en människokämpe. Detta är något jag sett 1000tals gånger genom livet.

I Bibeln står det- se jag gör allt nytt-en ny himmel och en ny jord-. Som ett löfte till jordens barn? Kanske passar man in bättre då? Lejon ska leka med lamm står det visst också. En utopi? Jag riktigt längtar efter frid åt alla ,harmoni, klara bäckar och källsprång, hagar med blommor och djur som betar trygga.

Kanske är mina tankar naiva, även om jag är långt från naiv. Jag är 70 år, sett det mesta av vad människor är kapabla till. Kanske finns ett hem där friden råder, det har hänt att jag längtat dit.

Men- jag är en främling, en pilgrim, blott en afton , blott en afton är jag här, som det står i Psalmen….MvhWL

P.O
8/18/18, 9:17 AM
#6

Utomjordingar som ser mänskliga ut på annan planet Plajaderna och några till som man kan googla på. Jag känner mer med naturväsen, skogen och eken, granen, tallen och känner när träden prata med varandra och sitter ibland på jobbet och stirrar i tomma intet men det mesta jobbar. På Klockargården i Järna där syr jag hela dagen med tygkassar av gamla tyger och lakan istället för plastkassar från Ica, coop, Lidl m.m. tygkassar kan man köpa hos oss på Klockargården för 85 kr för Östersjöns skull. Kan också sy upp en stor bagkasse av tyg som man kan shoppa på stan med och kunden får också välja de färger och/eller enfärgat eller mönster som finns tillfället i vår lilla tyghylla som jag syr av det, en egen design tygkasse/bag. Återanvända era gamla gardiner som andra har tröttnat på som man kan köpa på loppisar och folk som vill lämna över hos oss. Oroligheter för tredje världskriget får man hoppas att det inte stämmer med aliens och andra varelser som kommer i samma veva som Nostradamus spådde och en annan spådam baga vanga spådde samma sak men hennes ska stämma till 85% och någon som hette Graig också spådde samma sak. Nostradamus spådde att det skulle hålla på i 27 år efter min livstid. Om det stämmer. Och hur går det ihop med guldålder som kommer innan och ska vara i nästan 2000 år? (enligt en annan spågubbe som glömt namnet på.) 🍁

Annons:
flocken
8/18/18, 10:14 AM
#7

Jag har hela mitt liv känt mig udda. Observerar vid sidan om, inte fattat grejen om vad andra pratar om, hur de fokuserar på döda ting. Inte känt mig hemma. Jag började läsa om gamla själar. Att man levt förr. O där fick jag förklaringen på varför jag är som jag är. Då kunde jag slappna av o hitta mig själv.

…………………………………..
Sajtvärd sällskapskaniner och häst och ridsport(Rexkanin inaktiv)Medarbetare fibromyalgi och diabetes

Driver Djurflockens hunddagis och Djurflockens kaninomplacering

Amandla
8/18/18, 10:18 AM
#8

#7 Där fick du med en av de anledningar till att man känner sig annorlunda som jag missade i mitt inlägg ovan. Känner igen mig väldigt väl… Jag har svårt att förstå sånt som avundsjuka, konfliktbenägenhet (diplomatiskt uttryckt), jakt efter världsliga ting som att ständigt ha senaste bil-/tv-/mobilmodellen, att utnyttja andra för egen vinning och så vidare.


Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt
Lussan20
8/18/18, 10:57 AM
#9

Vi är nog några här som är samma andas barn. jag brukar kalla dom fridens barn.

Det är gott att det finns människor som är av fredlig natur och som dras till et goda. Tomhetens barn är av annan kaliber, man ska akta sig att blanda sig med dom för mycket för att hålla sinnet rent. Tänk att det finns människor som plågar andra för njutning och ondska. Jag drömmer ibland om en liten röd stuga med vita knutar där sitter jag på förstutrappan, solen lyser och det blåser en lätt vind  genom tyllgardinerna, blommorna doftar vid stugans knut, fåglarna sjunger sin lovsång, allt andas frid och mina djur springer omkring , unga igen och leker i solen. Borta är striden, oron för brott och krig. Lyckan är så stor.

Men vi måste reda ut vår tid här och göra det goda vi kan för varandra. Kram från WL🎈❤️

P.O
8/18/18, 12:15 PM
#10

Fick veta att jag är gammal(en gammal själ)! 🌲🌳

[Turquoise Wolf]
8/18/18, 5:23 PM
#11

#7 Alla tiders bra skrivet 👍 och det där med döda ting kan jag hålla med dig om men samtidigt så lever vi också i en fysisk värld där döda ting existerar och som vi har behov av dagligen.Ta bara datorn så är den en del av vårt liv i dag men också ett dött ting men utan den kunde vi inte sitta och diskutera som vi gör här just nu.

Jag håller med dig fullt och en gång var jag mer av synen att inget materiellt inget alls men så kom vändningen om att jag accepterade att jag lever i den fysiska världen med allt materiellt dött och ser vi oss omkring så finns döda ting precis överallt i våra hem 😉

Konsten är att inte bli fäst vid och att kunna känna den dagen vi går över så styr inte det materiella oss som vi skaffat här. Det har ingen betydelse men vi har en del andar som fastnar och inte kan släppa greppet om sina jordiska saker då blir det inte bra och en ångest för anden.

#8 Amandla du skriver att du aldrig förstått avundsjuka och det har inte jag heller någonsin gjort. Kanske är det här ett ämne i en ny tråd men eftersom vi redan är här så måste jag säga att avund är nåt jag aldrig haft men jag har läst på om det och det måste vara en frustration för människor som känner avund gentemot andra.

Det sägs att alla känner avund men det är nåt jag absolut inte kan relatera till  för jag har aldrig känt avund mot en annan människa. Det finns bara inte i mig, jag har aldrig känt  det och det är jag innerligt tacksam för eftersom det måste innebära en enorm osäkerhet på sig själv och ta  enormt mycket energi .

Dioramabyggare
8/18/18, 7:09 PM
#12

Hallå helensb!

Kanske det är mot forumreglerna att berätta det här på "öppna" forumet, men jag har skickat ett PM till dig. Du hittar en siffra högst upp, vid "Meddelanden", i den blågrå "listen", där det till vänster står "Om iFokus" och till höger "Logga ut". Klicka på ordet "Meddelanden" så kan du läsa det jag skrev.

[NeferNefer]
8/18/18, 7:11 PM
#13

#12: Det går bra att berätta att någon har fått ett PM 🙂🌺

Annons:
Dioramabyggare
8/18/18, 7:19 PM
#14

#13: vad bra! Tack tack så mycket 👍!

flocken
8/18/18, 9:20 PM
#15

#11 självklart lever vi i en värld när saker/ ting är ett måste egentligen. O jag använder mkt. Men man måste som sagt var förstå att det är just saker. ……… Man måste hitta sin väg. Godta att man är lite udda o speciell. Min man hade svårt i början att jag hade svårt att behålla vänner. Men jag såg igenom dom- vilka de egentligen var- innerst inne. Känns som jag gått igenom livet så många gånger redan. Varit med om så mkt. Blir spännande att se vad nästa liv ger mig o vem jag blir

…………………………………..
Sajtvärd sällskapskaniner och häst och ridsport(Rexkanin inaktiv)Medarbetare fibromyalgi och diabetes

Driver Djurflockens hunddagis och Djurflockens kaninomplacering

Dioramabyggare
8/21/18, 7:01 PM
#16

Hallå, helensb, är du kvar?

helensb
8/22/18, 10:55 AM
#17

Tack så otroligt mycket för alla era svar. Det känns skönt att veta att ni förstår. Som Wonnalesan och ni andra säger, jag älskar naturen av hela mitt hjärta och all min respekt går till naturen i första hand. Men jag känner mig så otroligt besviken på människan. När jag ser vad vi gör med den här planeten, med djuren och mot varandra så blir tappar jag hoppet. Hur kan grymheten och girigheten ta över så mycket att vi inte bara utrotar oss själva men även allt som existerar här?
Sen är det just det att många människor inte tycks bry sig om det här utan accepterar att det är så här det är och så är det inget mer med det. 

Turquoise Wolf, tack för ditt svar, det fick mig till tårar.  Jag har alltid haft kontakt med andevärlden och vore det inte för det så hade jag nog gett upp. Jag får hjälp när jag ber om det och klarhet i många saker. Som jag nämnde innan är det även här jag känner den största tryggheten och visdom att det finns så mycket mer än det fysiska livet. Men det är som att min själ saknar det alldeles för mycket och gör att jag inte slå mig till ro här. Jag försöker, för jag måste ju nu när jag är här men det är som att något alltid fattas. Jag är inte i behov av materiella ting, döda saker som ni nämnde innan för jag vet att det inte har något värde i sig. Jag har de senaste åren jobbat på att inte känna "behov" eller vara bunden till något, att jag inte behöver vare sig någon annan eller något materiellt för att vara lycklig utan förstå att det här livet är lånat och så är allt omkring mig.  När jag förlorat någon som står mig nära har jag blivit överraskad av mig själv hur "lätt" jag tagit på det, förstå mig  rätt. Som att jag vet att nu är din själ äntligen fri och du kommer hem så det finns inget för mig att sörja. Vilket för andra såklart ses som okänsligt. 
Jag önskar vi alla kunde skapa vårt egna samhälle långt in i skogen där vi får vara ifred med våra tankar och spendera dagarna med att prata om livets stora frågor ❤️

Dioramabyggare
8/22/18, 12:04 PM
#18

Tack till er alla från mig också, för alla kloka svar!

Lussan20
8/22/18, 1:23 PM
#19

Tack själva kloka, visa människor!

Det kan kännas som själen brister då man ser det människan skapat av girighet och ondska. Tårar rinner då barn , djur och naturen lider. Vi som vandrar i anden känner och själen gör uppror mot allt som sker. Men det är bara människor med själ och hjärta som kan göra skillnad för annat liv.

Jag har gett kampen i mitt liv för svagare de som saknar röst, de små och djuren. Nu är min hjärna slut så jag kan bara skriva och uppmuntra er som håller ut i kampen för det goda. Även om tårarna rinner så går vi!

Man får bara inte bli för sträng mot sig själv, man är värd så mycket av livets goda.

En klok människa sade en gång till mig då jag grät över ett djurs öde. -Det är ingen tröst, men varje individ har ett liv, den lider sitt liv, inte alla andras, så även med oss, vi har vårt liv, vår födelse vår död, men inte alla människors död- Jag förstod vad hon menade. Det var lite tröst. Men det är ändå varje livs lidande vi ser, vi som ser!

Jag önskar er allt det bästa! Ta vara på allt det vackra, var där du mår bra, med dom du mår bra. Här är en liten oas där man kan andas…Mvh/WL

Sabah
8/22/18, 3:20 PM
#20

Tänk om det fanns en karamell som gjorde människan snäll Varje gång dom åt en bit så lät dom bli att prata skit Kan ingen tillverka ett klister som lagar nerver när de brister Och lagar synen på en del som bara ser andras fel. Inte mina ord men jag har samma önskningar! Många gånger misströstar jag över människan. Livet är ofta en prövning. För att man ska må bra måste man känna sig trygg, ha människor omkring sig som man litar på. Människor som är ärliga i sina avsikter och helt utan baktankar. Ärliga människor som man vet vart man har, det är äkta vänner! Då får man energi att sprida kärlek ♥️


💖🧡💛💚💙💜

Annons:
Huygens
8/22/18, 5:57 PM
#21

Beroende på vad man har för synvinkel kan man göra olika saker. En fråga är kanske, vad vill jag?

Andra frågor kan vara, vad har jag lärt mej som är helt nytt senaste 5 åren, helt nytt senaste 20 åren? Vilka mervärden har jag fått? Vad har jag erhållit?

Var hittar jag ny information eller nya upplevelser? Säger mej min intuition något om vart jag ska leta?

Hur fungerar världen? Hur fungerar människor? Vad styr dom stora skeendena?

Finns det sanningar jag bör ifrågasätta? Bör jag ifrågasätta auktoriteter? Vad och vilka är auktoriteterna?

Lussan20
8/22/18, 6:29 PM
#22

Sabah du har förmåga att skriva!

Jag skrev inlägg i tidningar om barns förhållanden, om djuren. Det gav tillfredsställelse att ge röst åt de svaga. Du skriver så bra att du kan göra viktiga  saker i ditt liv! Jag gläds över att det kommer unga människor som ivrar för godhet och kärlek.

Men man måste hitta små gläntor där man kan koppla av och koppla bort jobbiga tankar också. Skogen var min kyrka då jag såg bra, jag hade en äng och pappas sommarhus där jag fyllde mig med kraft och positivitet för att kämpa i vardagen.

Jag hade djur som jag tog hand om, mest hundar och katter, jag gav dom bra hem, mycket kärlek och omsorg. Jag läste om överkänsliga människor och vad de hade för roll i de gamla stamsamhällena. De varnade för fara, de tog hand om barnen, varnade för brand mm. Kanske finns det kvar i våra gener? Vem vet?

Min pappa var den starkaste man jag mött, men också den känsligaste. Han tog upp maskar som hamnat på asfalten. Kanske ärver man en känslighet? Vi får söka guldet i livet, samla kornen som skatter som får glimma inom oss och vissheten att vi gjorde vårt bästa…..Mvh/WL🌺

P.O
8/22/18, 7:04 PM
#23

Jag blir ledsen över djurets öde och så och jag älskar träd och skogar och väsen av andlig natur, elementär väsen som jag ser.

Sabah
8/27/18, 5:50 PM
#24

Tack Wonnalesan!♥️ Jag finner alltid styrka i dina inlägg, det känns att du är en varm och omtänksam människa 💕 Har alldeles för mycket omkring mig nu för att engagera mig på det sättet i något men det kanske kommer med tiden, tycker om att formulera mig i text! 😊 Energin räcker inte till allt som man skulle vilja. Har dock en oas där jag återhämtar mig och laddar ny energi, djuren och naturen är en stor kraftkälla för mig också!! Ett annat sätt är att hitta jämlikar som man kan utbyta erfarenheter med. Att få ventilera sina tankar och åsikter eller bara läsa andras inlägg kan ge väldigt mycket! 😊 ♥️ Kram♥️


💖🧡💛💚💙💜

Lussan20
8/27/18, 6:48 PM
#25

Tack för de vackra orden!Tänk att ord kan få människor att lyfta, ge dagen en skimrande kant! Tack!

Ta vara på kraften i de enheter du hittat, vänner med samma mål, naturen och djuren. De djupaste skratten har djur gett mig, de djupaste andliga upplevelserna har naturen gett mig. När jag var sjuk en period kramade jag träd, jag hade läst att träden gav kraft.

Så läste jag om en skogsvaktare som berättade om träden, hur de viskade till varandra och hade sina familjer, ett stort träd med mindre runt i en grupp. En familj. Fantastiskt, det var i de stora Kanadensiska skogarna han vårdade skogen.

Dofter har också olika funktioner! Tänk att stoppa ner näsan i en tuva vitsippor  på våren, en renhet som ingen kan härma, likaså då Linden blommar, denna förfinande doft. Det är medicin för själen.

Skriv ,för du har skrivandets gåva!

Du vet Astrid Lindgren hon låg och tänkte ut böcker då hon lagt sig, samt att hon räddade barn från lidande i sina tankar. Själen arbetar med våra tankar då vi sätter dom på papper!

Jorden är en underbar blå pärla i ett oändligt universum, vi är små inför alltet, men tänk att vi får vara här leva vårt liv. Det är mäktigt, fyller man sina skafferi orkar man ta itu med det plågsamma bättre. Allt gott till dig!

Stor kram från Wonnalesan! 🌊🌈🌺

P.O
8/28/18, 7:28 AM
#26

Jag känna när träden talar med varandra och sett träden som vuxit och slingrat lite ihop varandra så att det ser ut som gifta par och så.

Lussan20
8/28/18, 9:10 AM
#27

Så vackert!

Mannen som var skogsvaktare hela sitt liv i Kanada talade om trädens sätt att kommunicera.  De hade kontakt  med varandra  där i skogen.

Vi vet inte så mycket än som vi tror att vi gör. Elefanter har högt utvecklat språk, de sörjer sina döda som vi gör. Det är människan som satt sig som skapelsens krona. Djuren har inte gjort det, inte heller naturen.

Vi får vårda och älska så länge vi kan. Kärlekens folk har så mycket kvar att ge.

Mvh/WL🌺

Annons:
Dioramabyggare
8/28/18, 3:34 PM
#28

#27: vilken vacker berättelse!

Upp till toppen
Annons: