Kontakt
Hej! Jag är intresserad av att höra berättelser från er som har kontaktat/kontaktats av avlidna anhöriga. Hur gick det till, vad sades? Det är så att min mamma gick bort i cancer för fem år sedan. Jag var då tjugo år gammal och jag vet att det som mamma var mest ledsen över var att inte få veta vad det skulle bli av mig och min syster. På sistone har jag tänkt mycket på mamma, ibland på nätterna känns det nästan som att hon skulle vara med och jag drömmer om henne titt som tätt. För ett par dagar sedan frågade en bekant om jag kontaktat mamma, och det är därför jag börjat fundera över detta. Mamma var själv mottaglig gällande "spöken" och jag skulle ärligt talat inte bli ett dugg förvånad om jag fick reda på att hon kom på besök ibland. Det har faktiskt hänt några saker som jag kan koppla till mamma. Så, jag undrar hur det känns att kommunicera med en nära som gått bort? Jag är rädd att det ska kännas jobbigt/sorgligt/obehgligt. Jag är nyfiken på allt ni har att berätta!
Är man helt ovan så kan det nog kännas obehagligt, och det är ju just för att det är nytt. Sen när man väl förstår att det är ens egen anhörig så släpper rädslan, det finns inget att vara rädd för. Lyssna inte på alla som säger sånt som "fy så otäckt" om du berättar för dem, det är deras rädsla för det okända och har inget med dig att göra. Lita på det du känner!
Det är mycket intressant ämne, ibland när jag lägger mig då olika ljud så som saker flyttas eller ex. köksskåpet stängs eller öppnas eller någon går på BV och jag ibland går upp och kollar men ingen är där. Dem flesta kvällar som händer så då drömmer jag om pappa som vill visa mig något, eller meddela mig något. Jag inte blir rädd av ingen ljud, överhuvudtaget jag inte blir rädd av någonting tycker jag i alla fall t.o.m idag var så men nu när jag hör ljudet då vet jag att jag kommer att drömma om pappa som gick bort för 12-13 år sedan.
Jag tror på många saker som inte syns. Ha öppen sinne.
Vi tror, ser,hör och mm, men vi förstår ej i vilken värld vi lever.
Jag känner min pappa här hemma ibland och lukten av hans cigaretter. Jag förstod ganska snabbt att det var han och då kändes det bara glädjande och tryggt.
"En dag ska vi dö, men alla andra dagar ska vi leva"
Tack för intressanta svar! #3 har du pratat med din pappa någongång?
Jag har kontakt varenda dag, på olika sätt som är bevisbara. För min del är det inget märkvärdigt. Kontakt är som vilken kontakt som helst. Med är mest är via tankar och inre ord.
#5 Vad intressant, vad för typ av svar får du? Det har varit mycket smågrejer som hänt dom senaste dagarna. Bland annat har saker vält och det har ringt på dörren tre gånger på två dagar faat ingen har atått utanför, vi har tittat direkt och ringklockan har inte fastnat i något konstigt läge. Men det är framför allt än känsla, av att mamma är här. En stark känsla. Visst, det kan vara jag. Men min pojkvän känner det också, och min tanke är att jag kanske kan ha triggat igång det här. Mamma kanske känner att jag är mer mottaglig nu på något sätt och har därför blivit kontaktsökande. Det som händer blir liksom tydligare och tydligare för varje dag..