Förutom att jag känner mig iakttagen i lägenheten, så kan jag känna kroppslig kontakt/beröring och att kroppen eller kroppsdelen domnar bort på ett konstigt sätt, samtidigt som jag blir kylig på aktuellt ställe. Nätterna känns alltid oroliga. Både jag och partnern sover dåligt, men det tycks vara jag som drabbas hårdast då jag vaknar flera gånger per natt, ibland känns det omöjligt att somna om trots att jag är svintrött. Kroppen känns alltid mör efter en natt och har ofta ont någonstans när jag vaknar.. Vi har varit i kontakt med ett medium och drivit ut två dåliga energier, men den sista vägrar lämna. Han är inte ond, men jag är helt säker på att det är han som stör vår nattsömn. Ibland lyssnar han när jag säger att jag tycker att han e jobbig och att ”nu får du lägga av”.. pojkvännen tycks drabbas av liknande väckningar när jag inte sover hemma. Jag vet att han vill ha bekräftelse och visa att han finns, men han vet att vi vet att han finns.. Det är inte bara i sängen han försöker ta kontakt men det är där det är som värst. (Kanske för att man helst bara vill sova när man är där..) Jag vet att han är bunden till platsen vi bor, och att han varit där fler generationer. Hur får man över den gamle bonden till andra sidan? Han verkar rädd för att ”möta sitt öde” på andra sidan och har nog blivit bekväm i sin nya roll där han kan luras.. Men jag är trött på att jag aldrig får känna mig utvilad. Medialet har sagt att hon ska försöka hjälpa honom igen, men vad gör man åt honom om han vägrar igen? I och med att jag är mest öppen så är det mig han jävlas med mest.. och en skyddande bubbla funkar inte för att hålla honom på avstånd.. Jag är inte rädd för honom, jag tycker bara att han är jobbig. Vad gör man åt den envisa gubben? Salvia är väl ingen lösning för någon som honom? Har en bunt hemma, men något tar emot när jag tänker att jag ska tända bunten.. kanske för att situationen blev värre efter att jag var igång med rökelsen i fiol.. har någon annan liknande erfarenhet? Vad gör ni? Är det bara att acceptera läget o se honom som ett med huset? Ibland tänker jag på honom som ett husdjur.. lika krävande.. om han istället hade lämnat oss ifred hade han gärna fått vara kvar för min del, men vad är det roliga med det tänker väl han..